Nu sitter jag här i Flores på en underbar veranda ut mot sjön
Så gick vi sedan till floden och jag badade i underkläderna. Vattnet var likadat som igår. Floden var strid så det gällde att simma. Det var flera som badade turister förstås. Det var helt naturligt för Carlos att sitta där och vänta. Han var väl 16 år gick i skolan, det gör alla barnen här sa han, till och med indianbarnen som jag pratade med innan Carlos arbetar efter skolan och läser läxor på kvällen. Han älskar det nog sina grottor och hade mycket att berätta. Han var så fin och frågade mycket om Sverige. Vi mötte på hemvägen hela tiden turister. Undra på det. Det höll på att bygga ett stort hotell. Där skulle Carlos jobba sen sa han. Nu måste nog ge mig ut för att ta reda på när bussen går till Flores. Carlos sa att det går att åka härifrån med byten förstås. Carlos visade mot Coban medan värden här säger andra hållet. Så är det ofta.
Så har jag ätit gott och tänker lägga mig tidigt idag också. Här är liv och rörelse idag också nu kl halv 5. Flickan här heter Dolores.
onsdagen
Jag är visst lite tagen efter den här dagen! Oj oj. Nu sitter jag här i Flores på en underbar veranda ut mot sjön. Här är makalöst vackert och lugnt och syrsor spelar. Pratade lite med en dam som tydligen städar och jobbar här. Här är lite mer klass men jag betala 50 för ett härligt rum. Visserligen ingen egen dusch men varmt vatten och rent om man jämför med duschn i Lanquin. En fågel av okänt märke sjunger alldeles väldigt härute. Kan inte se den. Ja det var en äventyrsdag igen med livet som insats! Jag steg upp klockan 4 och packade. Kvällen innan hade den lilla indianska kokerskan knackat på och frågat på knagglig spanska om jag ville ha frukost på dagen därpå. Jag sa ja men ändrade mig för när jag kom klockan 5 höll han på att tända spisen. Hon var bekymrad över att jag inte åt. Jag hade köpt ett gott bröd på kvällen i ett bageri. Killen i bageriet ville aldrig sluta prata. Det blev både geografi och politik. Fattar inte att jag babblade på så. Måväl jag gick upp till krysset där bussen skulle komma. Där satt redan ett gäng. Det var en indian kvinna i femtioårsåldern med sin 10- åriga dotter och en annan familj som dock inte åkte med oss. Det var kolmörkt men ljummet och stilla. Lanquin var en så underbar plats jämfört med Antigua. Så kom då en pickup och plockade upp oss. Det steg på längre ner en pojke. Det visade sig vara hur mycket trevlig engelsman. Han kunde ingen spanska så det blev engelska. Det var okey en stund. Nu ser jag en and dyka, här är inte olikt våra sjöar visst. Nåväl så blåste vi iväg och prick kl 6 var det ljust. Det fyllde på fullt på flaket till slut. Fler tanter med bylten som skulle till någon marknad för att sälja. Det var makalöst härligt att resa fram i soluppgången. Det var lite dimmigt men man anade solen. Vägen slingrar sig upp och ner. En gång skymtade vi en buss långt nere kraschad! Så kom vi till en polissamling med 6 poliser. Alla rusade ut och där nere låg ännu en buss. Det hade hänt igår dock hann alla ut innan. Ja, ja lite sätter man nog på spel. Så kom vi då fram till ett kryss. Där fick vi hoppa av för killen som körde skulle till Coban. Där köpte vi kaffe och bulle i en kiosk. Hon öppnade för oss. Så väntade vi där 1/2 timma och pratades vid lite. Han skulle också till Flores. Det kändes ju tryggt. Han hade karta med alla busslinjerna och hade antecknat noga både orter, tider och byten. Engelsmän är väl sådana. Så kom bussen som vi skulle med. Där satt också det paret från Belgien som jag träffade innan. De skulle samma väg. Så fyllde det på i bussen och blev trångt. Oj så mycket grejer de har med sig!
Vi for över berg och på förfärligt dålig väg bitvis men de härliga vyerna uppväger allt.
Majsodlingar överallt och små hus och hyddor gömda bakom stora bananträd och andra tropiska växter. Nu far det ut en kille i en båt med utombordare. Här är nog fisk i sjön. Ska fråga om det går att bada.
Ja det var ett skumpande i bussen några timmar. Så var vi framme i Chaimac. Där skulle vi byta buss. Då kom en minibuss och engelsmannen och jag hoppade in. Så skumpade vi iväg och satt mycket obekvämt. Det var bara 1 timme och sen byte igen. Nu tog vi en pickup och installerade oss på flaket. Det var nog +30-+35 så det passade bra. Nu gick det undan minsann. Åter med livet som insats. Vi susade genom småbyar. Här och där stod någon med tummen upp och det fyllde på. Så körde vi förbi, mötte och släppte av många jobbare som skulle plocka kaffe. Det lyste rött i buskarna när vi for förbi. Mycket kaffeodling häruppe. Nu sänker sig snart mörkret igen. Klockan är kvart i 6. Så körde vi i en by rakt igenom på marknadsgatan. Trångt var det men bussen tryckte sig igenom och ingen tyckte det var konstigt. Vi mötte mycket pickuper, lastbilar alla belastade med jobbare eller gods. Många hälsar och ler. Ja från tidig morgon är de glada.
Det är floden Lanquin som i sitt lopp genom berget format dessa fantastiska underjordiska droppstensgrottor
Tisdag i Lanquin 20/11
Oj oj, så har jag åter satt livet på spel! I grottorna i Lanquin! Först och främst sover jag gott inatt! Varmt! men ack så lyhört med springor i väggarna och kikhål. Nu förstod jag att där bodde ett äkta par och ungar som kikade på mig. Jag tog öronproppar. På morgonen gick jag en promenad före frukost.
Kom genom stan till hotellet med bungalows där de flesta turisterna bor. Där pratade jag lite med chauffören från igår. Så kom jag förbi jobbare som ville att jag skulle ta kort. De smilade uppsig som vanligt. Så slog jag följe med två flickor som skulle gå och handla. Knaggligt med språket förstås. Det var en härlig morgon alldeles stilla fuktigt och varmt. Efter frukost som bestod av det vanliga här, ägg, svarta bönor, keso, feta ost och tortillas. Sedan rustade jag mig med vatten, kamera och vandrade uppåt Semuc Champeyvägen. Uppåt, uppåt. Så fort ungarna såg mig ropade de goodbye gringa också samlades alla ungarna.
Jag gick förbi många små hus väl dolda i djungeln. Det var mycket varmt och fuktigt. Så kom den van som körde till Semuc Chempey och jag liftade 1-2 km uppåt. Sedan hade jag en härlig tur neråt stan igen. Det var många ungdomar som for uppåt idag. Den här stan lever mycket på turisterna som många ställen i Guatemala. Stannade då och då för att ta kort. Pratade med en mamma med två barn. Pojken var 15 och arbetade med Majsen. Det är nu tid att skära av de torra stjälkarna och sedan plantera ny. Två skördar per år får man här. Jag mötte bilen som kör till Semuc två gånger och de vinkade så glatt. Så köpte jag två apelsiner det fanns bara den frukten. Här finns nog 25 ställen som säljer coca cola. Jag ska strax gå och köpa lite bröd för imorgon får jag nog ge mig iväg tidigt. Här är en liten tös vars mamma jobbar här hon kikar och följer efter mig kanske tre år.
Så begav jag mig iväg för att besöka den berömda grottorna här. Det överträffade alla förväntningar. Som tur var mötte jag tre pojkar och en av dem var guide och han följde mig tillbaka för att guida. Det är floden Lanquin som i sitt lopp genom berget format dessa fantastiska underjordiska droppstensgrottor. Carlos visste precis allt. Han fick bitvis hålla mig i handen så halt och svårt och brant var det. Han visste var alla formerna föreställde och de liknade djur, helgon och annat som gardiner, ett skepp i sank m.m. Det var enastående.
