Det kändes konstigt att prata svenska!
5/11
Så har jag då varit på jobbet. Kl 3 var jag på Obras sociales del Hermano Pedro. Jag hittade Jorge så heter mannen som har hand om volontärer. Där utanför väntade flera ungdomar. En flicka var från Stockholm. Det kändes konstigt att prata svenska! Så visade han oss runt. Det är en imponerande anläggning med upp till 500 patienter. Där arbetade 250 personer förutom alla volontärer. Här bor barnen hela sitt liv. De är utvecklingsstörda och lämnats där av föräldrarna som sällan inte bryr sig. De orkar heller inte. Så bestämde jag mig för att stanna hos de små. De ligger ständigt i sina sängar tror jag. Det var lagom till kvällsmålet och jag matade en liten kille. Bytte blöjor på 2 och gick annars runt och höll i hand. Många hade sondmatning och några hade dropp. Det kändes bra och jag pratade med en flicka från schweiz som också var ny. Anläggningen drivs helt med donationer från Spanien, USA m. fl. länder. Läkare åker hit och jobbar ett tag osv.
Rene är ute på vift ikväll så jag var själv på kvällsmat. Emma pratade med mig en stund. Hennes fot är nästan bra nu. Idag har vi pluggat imperfekt Carmen och jag. Jag tycker att jag lärt mej mycket men Carmen är inte nöjd.
Ljuset och färgerna🚴♀️🚴♂️
En stund på jorden, slikt ett äventyr
Färgerna gäckar dig, världen blir en illusion. Du irrar omkring, blir yr.
Ljuset letar sig in genom din låsta dörr, det enda som kan, känslor blir en sällsam dröm, men verklighet.
Naturen nära sveper förbi, snabbt som vinden, du kan inte stanna, måste vidare och ögonblicket är förbi. Du längtar dit i evighet.
