amerikaresa

 Det var alldeles ljummet i luften. Det är bara en till, en man som äter här. Han hälsade så artigt. Så har jag läst tidningen och i min första spanska bok. Ska läsa ut den och sedan slänga den. Det är så skönt att sitta vid havet i skuggan. Kanske jag måste ut i solen lite mer för den har inte tagit något tycker jag. Tänkte bli solbränd också förstås. Det borde gå. 
så är jag då på frukost tredje dan. Här fläktar skönt. Bytte restaurang, alla turisterna gick till den första. Synd att det inte fanns jugo natural, det finns papaya jugo de Livingston. Här är rent och snyggt. Får se om det är dyrare. Skriver alltid när jag väntar på mat. Har joggat, promenerat och badat i 2 timmar. Det blir nog inte svårt att bedriva tiden. Grisarna ränner runt här som vanligt. Imorgon och en vecka är julen slut. Sov gott i mitt nya rum. Tjänar in 6 nätter på att byta. En ensam fiskebåt såg jag idag. Några fiskare försöker ta krabbor från land i håvar. Tänk en sån här resa har jag drömt om i hela mitt liv. Sol, bad, motion, så gott som ensam strand, god mat och framförallt är allt billig! Så ska jag även idag sätta mig att läsa spanska. Ska försöka få tag på en tidning. Det är roligt att läsa även om jag inte förstår alla ord går det bra att fatta sammanhanget. 
Även här skjuter pojkarna smällare, även här galer tuppar och skäller hundar på nätterna. Nu börjar det bli varmt känner jag. Undrar om den ensamma damen ska fira jul här också. Här är också ett sällskap med kanadensare. Det hördes igår kväll. 
så är det onsdag morgon kl 9. Jag har beställt pannkakor con miel. 
Får se om de är lika goda som Emmas. Har sovit sämre i natt. Var nog lite hungrig och kanadensarna och ville aldrig sluta prata. Jag har ju mitt rum sist i raden mot gatan. I natt var jag uppe på toan och då var grinden inte låst! Det är ju öppet direkt ut mot havet. Så går det en del ljuslockiga flickor här förbi. Har joggat och promenerat som vanligt. Köpte en Diario igår som jag ska läsa idag. Har badat och duschat. Inga bekymmer vila på mig nu. Bara njuta, äta, läsa motionera, bada och sova. I stan här rör jag mig så lite som möjligt. Här är varmt och smutsigt. Här är bara havet som gäller för mig. Ska köpa tomater och en aguacate till lunch. Precis när jag tänkte: så skönt här är ingen musik. Då började det spela vedervärdig. Men jag har blivit rätt tålig även där. Ska berätta om hur tålig jag blivit. Tryck- och klämtålig, skump- och skaktålig, oväsen på natten tålig, småkryp tålig, smuts- och avgastålig också värme beständig förstås. Jag har postkontoret mittemot. Får se om Carmens brev kommer fram som jag lämnade där. Måste ta ett kort på flickan. Annars blir det nog inte så mycket. 
så är det torsdag morgon. Om 2 veckor är jag hemma. 
Fredag morgon. Det blev inte så mycket skrivet igår. När jag satt här dök en man upp som jag sett i Livingston på samma hotell. Han satt här hela min frukost! och lite till. Nåväl det var att träna spanska för han var från Alemania. Hade sett de flesta länder. 
Jag åt tipica också köpte jag en Diario av en man som gick förbi. Känner mig mycket nöjd när jag nu har tränat 2 timmar. Simmar också 5 varv i bassängen, alltid ensam vid den tiden. Idag vågade jag mig lite ut i vågorna, men blev genast iland skuffad av en jättevåg. Ska dyka igenom innan jag far härifrån. Efter frukost pratade jag lite med Lois och betalade 6 nätter, 210 Q, ungefär 200 kr. Det får man 1 natt på vandrarhem i Sverige! Han har en papegoja som heter Pirata och oj vad den tjoar på morgonen och kvällar! Det bor visst 2 tjejer från Sverige här. Jag bryr mig inte. Ska bara njuta och sköta om mig själv. Havet har en mycket läkande effekt på själ och kropp. Det känns som jag börja hinna ikapp mig själv som först på 2 år! Ser framtiden an med tillförsikt och förstås att mitt liv kan vara värdefull för mig själv och alla vänner och mina kära. Det ska bli härligt att komma hem. Så har jag smällt i mig 6 pannkakor med honung! Ingen bantarmat precis men det behövs kalorier. 

Jag gömmer det som ett dyrbart minne, som ett smycke som glittrar charmigt finurligt och tröstar. Så tyst när ni flyttat men ni är nära och ni har erat eget slott nu. Ni kommer hit som virvelvindar en stund med lek, liv och skratt och bus, och den klokheten, tankarna, i blodet, ser det i blicken, i charmen, timglaset rinner igen, allt fortsätter.....Så unga hela livet, så lång tid. Jag minns min barndom när jag bodde hos min farmor och farfar, det var längesedan men ändå finns alla minnen och känslan kvar och jag var 6 år när jag flyttade in i ett nyrenoverat nytt fint hus, men glömmer aldrig Assaregården det stora vita huset på landet. Jag har kört förbi någongång men huset finns inte längre bara kullen där en liten tjej brukade plocka vitsippor med sin mamma på våren och åka pulka och skidor på vintern. Kullen var inte stor men kändes som ett berg. Nu går jag Felixrundan i en liten skog med en ny generation, Felix hänger på, klättrar högt i träden, vi plockar svamp, skapar minnen och trygghet, en sköld mot allt ont, en kraft som finns hela livet, följer med. Snart en ny liten tjej som går bredvid oss, som vi kan krama och älska. 

 

Torsdagen 13/12 Chichicastenagno 

 

Det var en upplevelse, marknadsmässigt överträffade den alla andra. Vilken färgrikedom och vilket hantverk. Alla marknadsgator utgick från katedralen. Jag satt där och åt en melon sen jag handlat upp alla pengarna. Efter hemresan hade ja 6 Q! 

Köpte 10 livremmar, 5 musikinstrument, 3 halsband i aqerina pärlor, 4 blusar till flickorna, lite fler band till skolan, en duk till huvud och några grytvantar sen var pengarna slut. Åt jättegod kyckling, ris och tortilla för 10 Q! Satt inne hos indianerna. De lagade mat på spisen som rök förskräckligt! Så tog jag kort på flickor på kyrktrappan. De skulle ha 11 Q var. jag gick ut vid 6 för att ta en buss till Chichi. Då blev jag pålurad innan jag hann fram till chicken bussarna. En man, förresten han kände igen mig sen ett par veckor sen när vi satt och pratade och jag bjöd på banan! Nåväl då kostade hans buss 38 Q och visst den var bra men ack så tråkig. Bara vitingar, Så kom jag ändå inte ända fram. Fick byta till vanlig sista biten. De var två konduktörer ett tag och jag tror de räknade oss med jämna mellanrum ifall någon hoppat av i farten!  

Biljetterna kollades 3 ggr! Nåväl hem fick jag min kära chickenbuss. Där händer det ju lite!  Idag pratade jag friskt. Har lärt mig det nu. Får se hur det går imorgon. Måste handla mer. Även gå på banken och posten. Ska även tvätta imorgon. Idag for vi samma väg som igår och jag skymtade Atitlan innan vi svängde mot Chichi. Det var otroligt brant och kurvigt dit upp. Följande provinser har jag nu sett: Antigua ligger i  Sacatepéquez i, Coban i Alta Verapaz och då for jag först genom Baja Verapay. Tikal och Flores ligger i Petén. Livingston och Rio Dulce i Izabal. Då for jag genom El Progreso och Zacapa.  Panajachel ligger i Solola och då for jag genom Chimaltenango. Chichi ligger i Quiché och sedan for jag genom Escuintia för att komma till  Monte Rico som ligger i Santa Rosa. Jag har ju också förstås varit i Guate som är en provins för sig. 12 provinser av 22 tror jag. Ojdå nu börjar visst boken ta slut. Får ta till min extra som jag hade i Livingston. Ja jösses som det regnade där! Här är det bara sol och vind. Mycket behagligt. Skoputsarpojkarna samlas här runt i parken. Har hämtat 2000 Q och är rik igen. Ska vänta här lite och sedan gå på posten och hämta min jacka. Har ätit god lunch hos Emma och innan dess tvättat och städat och skrivit kort till Berit och Maud. De sista antar jag. Köpte en buss som jag ska ha och minnas bussarna här. Jag älskar dom. Så följer jag nog med Sonia till festen ikväll på skolan för den var också exstudiantes sa Sarah. Orkar kanske inte handla mer idag. Kanske en halsduk som passar till min röda jacka. De är så skickliga skoputsarpojkarna i alla åldrar. Såg en liten på 5-6 år härom dan. Här finns även riktigt gamla. En guide står här med en grupp och visar och pekar. Har fått ett nytt batteri till min kamera. Det andra gick fort slut. Kanske för jag tog mycket nattbilder. Så går de här och släpar runt sina väskor, hattar, halsband, bollar och musikinstrument. Ingen ände. 

Lördag kväll

Här har jag lugnt och skönt i mitt rum. Har köpt lördagsgodis också, 2 Guajavagodis 2 Q. De är så smaskiga. Är trött efter gårdagens flesta på skolan. När jag kom dit vid 8 var los maestros i full gång. De hade ätit och druckit lite lagom. Rigoberto bjöd runt med flaskor med jag vet inte vad. Först var Liane och jag ensamma vita men så droppade det in lite fler. Vi satt där i den hemskt höga musiken och pratade lite. Sedan blev det dans och det var kul. Jag dansade med lille Pablo och vi hade så kul. Det blev ordentlig fart så småningom och alla var glada. Jag gick hem vid 22.30 och Sarah och Pablo strax efter. Sonia kom vid 00.30. Hon vart lite yr sa hon idag, så Liane följde henne hem. Så har jag ätit gott idag också. Till frukost pannkakor med miel, ananas  och banan. Till lunch som serverades först kl 4 var det fläskkotlett, avokado och några goda fyllda pajer och tortilla, först soppa. Ack ja, jag kommer att sakna Emmas goda mat. Hon får fullt hus till jul med flickorna från Guate med familjer. De blir väl 13 tror jag. Sonia vet inte ännu var hon ska vara. Kanske med Mark på café. Där är de för det mesta. Idag har jag handlat många ringar och trummor och hattar till bebin! Har nu i eftermiddag köpt en necessär. Så vilar jag lite från handel. Köpte alldeles för många bananer. Får lämna hos Emma. Packar imorgon är för trött idag. Far väl iväg vid 10. Det är ju inte så långt. Rigoberto hade brev till mig från Lennart, det var kul. Allt verkar som vanligt. Ska bli kul att komma hem. 

Onsdagen den 12/12 

Här sitter jag och väntar på shuttle till Antigua. Klockan är kvart över 9 och nu ska ni väl ut och lussa där hemma! Jag har lussat iväg en lång promenad vid 7 bortåt stranden där fanns flera rikemans hus. De finns, de rika,  och kunde gott dela med sig. Så har jag glatt två pojkar idag genom att köpa 8 pennor med namn. Han var så skicklig Abraham. En annan liten kille sällskapade så bjöd honom på ett glas juice. Tog själv + 2 bröd och bananer till frukost. Sitter här på innergården och alla sysslar med sitt. Nedanför tvättar man gatan,  bär upp vatten från sjön, häller på och sopar. Skrangliga bilar skramlar runt men också många fina. Här är många turister från Guatemala. De hör väl till de välsituerade kunde inte annars ha råd att semestra. 

Så var även denna utflykt slut. Här var så underbart vackert men lite frustrerande med alla mer eller mindre tiggande unga och vuxna. Inte samma gemyt som i Lanquin tex där alla hälsade. Men visst många klämmmer ur sig buenos dias och man ger dem ett leende. Här är fridfullt bara några fåglar som kvittrar i en bur. Solen står redan högt på en klarblå himmel, det blir varmt att åka minibuss. Ofta svalare att åka chicken bussarna. Två timmar till Antigua säger dom. I natt sov jag gott, här var lugnt och tyst. Igår natt var det ett förfärligt liv. Kl 1 kom ett busslast med guatemaleser och vrålade flera timmar. På morgonen knackade på min dörr och skrek upp Pablo! Här tar de inte hänsyn om någon sover. De är väl så vana att sova själva i alla lägen. En farbror i röda granna byxor leker med ett litet barnbarn. De har nämligen granna byxor med en slags kjol ovanpå. Har nog inget kort på det. Får köpa vykort. Mitt hotell heter Ramos. 

Det är fantastiskt hur de kan arbeta med de här kläderna. Så är detta sätt att ge u-hjälp. Att vara turist och handla. På hotellet är det långt från fullt. Restaurangerna ligger vägg i  vägg. De flesta tomma. Så är det några som då  tydligen är populära  och där samlas alla vitingar som sagt föredrar jag de enkla. Här utanför finns minst 10 och alla pojkar springer med sin meny för att ragga kunder. Det ska bli skönt att komma till  Antigua. Där är lite lugnare och det är mest i parken försäljarna  dräller. 

Nu är hon kvart i 10 och ingen shuttle. Tur att jag inte har bråttom. Hinner kanske hem till lunch innan 2. Imorgon far jag till Chichicastenango. 

Det var ett nytt jippo idag och nu utspelas det utanför kyrkan La Merced. Det är tydligen Marias och barnens dag. Alla barnen var klädda i sina finaste traditionella dräkter. Flickorna i fina broderade blusar och långa indianflickor med mycket färgglatt i håret. Antingen band eller huvudduk. Jag tog en del kort. Framför La Merced var flera som krubbor en stor bild på Maria och gåvor till henne framför, som tortillas frukt och annat. Där skulle tydligen alla barn sättas på en stol och sedan tog man kort. Det var en bra dag för fotograferna, som sålde bilder på löpande band. Så kom då ett långt tåg med en vagn där Maria var uppriggad. En hornmusikkår gick efter och en parad där barn bar stora stjärnor i plast. Framför gick flickor sina granna kläder och strödde blomblad. Det var fest för Maria. Utanför kyrkan sjöng och spelade en kör vacker musik. 

Dessför innan gick jag till en skräddare som ska korta armarna på min jacka som jag köpte i  Parajachel. Så har jag pratat lite med Sonia och ätit jättegod lunch. Soppa och därtill två jättestora tacos med kött, grönsaker och sallad. Det är inte utan att jag känner lite hemlängtan när jag ser alla barn. Nu är det ju lusse och mina flickor har ingen att lussa för. Men det går fort nu, jag räknar dagarna. Bara 20. Nu sitter jag i parken och här vimlar som vanligt av folk. Ungar i alla åldrar. 

Jag gick hit för att köpa apelsiner men hittar inte pojken. Får väl gå ner till marknaden. Jag behöver lite frukt för morgondagen  Jag tar nog bussen på morgonen. Får visst byta i Chimaltenango igen. Men okey, det är sista ansträngningen. Till Monte Rico blir det enkelt och där ska jag bara vila. 

Emma sa nu att idag är det la dia de la vergin de Guadeloupe. Det är därför de firar. Även tror jag att barnen knackar dörr idag. Sonia hade fått så fin inbjudan till julfest på fredag. I morgon ska hon delta i en film som turistcenter ska ha! För mig är det bara sova fredag här för att sedan åka iväg söndag. Det ska bli skönt. Hoppas att där inte finns en massa försäljare. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det tar ett par dagar innan man fattar var man hamnat och kan njuta av det. Så inne i sitt jobb och vardag, hela du måste ställa om, din kropp och din själ. Tankar fladdrar att ta sig till en punkt till en annan, försöker att njuta av den resan, känslan finns kvar av en tågluffning runt Europa som ung där vi försökte hinna med så många länder som möjligt på en månad, och plockar fram den, frihet, möten, nya landskap och länder sol, bad, pina colada i Rimini så varmt det var i Venedig, vi tog allt med ro och humor. Vår resa är lugnare och ifrågasättande om vi borde göra det. Monterosso i kärlek kommer jag minnas dig som ett av Italiens vackraste platser, den lilla bukten de vackra husen,bergen som nyckfullt serverade oss svalkande regnskurar efter åskmoln som drog förbi som snabba ögonkast. Lugnt pulserande människor som sökte äventyr och skönhet och semester och paus i livet. Vi åt underbar fisk och skaldjur badade i havet och solade besökte grannbyn lika vacker med sina klippor så var stunden slut och tåget väntade. 

 

Det fanns en mössa i samma tyg som jag klädde i. Det var bara armarna som var för långa. Det får jag fixa hemma! Jacka och mössa för 200 Q! och de två andra för 160 Q. Så köpte jag en rad armband och halsband igen i centrano tror jag det heter, en bergart här i Guatemala. Nu ska jag ut på sjön imorgon. Idag tog jag det lugnt. Gick en promenad och köpte bröd och bananer. Satte mig sedan uppe i ett utsiktstorn vid sjön och åt. Gick sen hem och bytte till baddräkt och simmade två omgångar. Det kom förstås en rad flickor och ville sälja. De plumsade med fötterna och skorna och uppdragna kjolar. Indianflickorna badar visst inte i baddräkt. Pojkarna däremot plumsar i kalsonger och plaskar och leker som alla andra ungar. Det var några skickliga simmare ute på sjön också. Vattnet är kristallklart. Det har de inte lyckats smutsa ner. Stranden är just inte så trevlig. Vid 3 började jag shopping och vid 5 åt jag. Satt på muren ett slag och då kom försäljare. 

Tis em kl kvart i 5 

Har nu tagit kväll och beställt kyckling, papas fritas och sallad och vatten. Har varit på en bauta utflykt runt sjön för 50 Q. Vi startade 8.30. Det var 4 flickor från Holland och några till, italienare visst. Den är ganska lik spanskan Bl. a räkneorden. Första anhalten var San Pedro. Det var strålande sol och landskapet var hisnande vackert. Vi såg staden Solola högt uppe med sin kyrka. Den stan körde bussen igenom när vi kom hit. Så var det en stålande grönska vid vulkansidorna. Mycket odlingar av majs på till synes lodräta sluttningar. Här och var småbyar eller hus. Säkert var de största hotell. Visst kunde varit kul att flytta ut, men börjar bli trött på äventyr. Nåväl i San Pedro attackerades vi omedelbart av en mängd erbjudanden. Jag råkade ut för en 15-års pojke som ledsagade mig runt stan, kyrkan och en slags souvenirbutik. Där hängde mängder av stenbilder. Jag köpte en som minne. Det var nämligen Sten från bergen där. Gubben som gjorde dem sa att de föreställde madonnan från Guadeloupe. Jag tyckte nog den liknade en påskkyckling. Lycka skulle den bringa i alla fall. Behållningen gick till sjuka barn i alla fall sa han. Hm, hm. Sedan tog jag en kopp kaffe con leche. Sedan bar det vidare. Det var underbart att sitta på rufftaket och njuta av sol, sjö, vind och vyer. Vi satte kurs på nästa stad som var Santiago. Där var det än värre. Jag undvek så mycket det gick. Var dock tvungen att betala 3 Q för kort jag tog. 

Fredagen blev mysiga vackraste Nice vår slutdestination  innan vi flög hem lördagmorgon. Det blev att strosa runt i de smala livfulla franska gränderna med färgsprakande marknader. Vi åt på restaurang Café Noir fredag kväll, speciell med vällagad mat. Så god fisk! Jag åt en sea bream, så god….

Så flög vi hem lördag till Köpenhamn och tog tåget hem till Båstad. Nu har vi blivit lite varma i kläderna så nästa tågluff blir först flyg till Pisa sedan far vi vidare och utforskar den italienska kusten. Det blir över midsommar så följ oss då! 

Vi anländer till Alassio och det tar ca 10 minuter att gå till vårt hotell som ett ett litet mysigt spahotell vid havet som heter Hotel Ligure. Här har vi egen solterass med bubbelbad eftersom det inte är så många gäster här än. Här uppe är det lä och varmt och soligt trots att det var lite blåsigt igår. 

På morgonen var vi i en underbar trädgård med en Italiensk tjej som guidade oss runt och berättade historien om familjen som bodde där och deras trädgård Villa della Pergola. När  vi går mellan citrusträd med citroner och apelsiner påminns jag och minns den underbara speciella lukten, lite lycklig och befriande doft,  av apelsiner sen den tiden när jag var 19 år och jag befann mig på ett apelsinfält och plockade  apelsiner med den färgstarka klara orangea kaxiga färgen, buskarna var låga fyllda med apelsiner, inga maskiner med lift behövdes som vi använde vid äppelplockning några månader tidigare. 

Vi har sett den berömda muren "Muretto" skapad av Mario Berrino, med signaturer från kändisar. I den smala och typiskt italienska gränden "il budello", finns butiker och mysiga restauranger. 

Den låga och finsandiga stranden tillåter långa underbara promenader.  Strandpromenaden sträcker sig ända till den närliggande byn Laigueglia. Restaurangtips är  Osteria Mezzaluna där åt jag en god pasta med skaldjur i mysig atmosfär. 

 

 

 

 

 

Fredagen den 7/12

Det var den dan när guatemalteserna brände Bin Laden på ett bål utanför kyrkan Consepsion i Antigua! Det var hejdlöst. När vi kom dit var allt klart för 6-slaget. Bin Laden, som då representerade den onde, satt på en tron och var mycket lik. Det var nämlige ett foto av den riktiga bredvid! 3 stora brandbilar var på plats med blinkande ljus. Så bakom, liksom beredd träda in fanns Maria omvirad av blommor. En musikkår med blåsinstrument spelade och tusentals människor strömmade till. Mycket turister. De från USA kände extra starkt för att bränna Bin Laden. En TV-kamera riggades upp bredvid mej och följde tydligen utvecklingen. En speaker pratade oupphörligt och alla verkade upprymda. Detta är en årlig tradition den 7/12 att bränna den onde innan julen inleds.

Utanför husen på gatorna eldar man ockå en brasa, för att göra rent hus med det onda. Jag såg flera sådana, när jag gick hem. Så började nedräkningen och de sista 60 sekunderna innan 6-slaget räknade man unisont. Så tände man på. Allt flammade upp snabbt, eftersom de hade hällt på bensin tidigare. Det steg ett jubel. Så tände man på en massa smällare och det blev ett öronbedövande oväsen. Som tur var stod jag inte främst, för där var det ett gnistregn.

Så skulle då allt släckas och brandsoldaterna sprutade vattten, så det rök om det. Ja, detta var ett spektakel av stora mått. Men tydligen viktigt, eftersom hela Antigua gått man ur huse, för att vara med. Nu hade jag fått nog och vandrade sakta hem. Det var proppfullt med folk i parken och överallt. Alla hade sina småbarm med. I parken var det så vackert, med en jättestor plastgran, som var finare på kvällen än på dan. Mycket julbelysning och stämningsfullt. Jag var där på förmiddagen och satt och väntade på min film, som jag skulle skicka till David, skulle vara klar. Där jag satt kom jag i samspråk med en pojke i 20-årsåldern. Han hette Marius och jobbade på vardagarna på ett internetcafé och studerade på universitetet på lördagar och kvällar. Det måste man om man ska ha en framtid. Han var så rar och jag fick adressen till en hantverksutställning, som är öppen 12-2 där han också är engagerad. Ja, man slutar aldrig att förundras över de ungas idoghet här. Jag hade då letat runt i Antigua, för att hitta en resväska men det fanns inte. Måste nu fara till Guate i morgon! Efter lunch gick Sonia och jag till skolan. Där skjutsade Antonio oss till den gamla staden, där det var marknad. Den gamla stora kyrkan var underbart vackert smyckad inne med tusentals vita blommor. Mycket vacker altartavla föreställande Maria med 3 änglar på var sida fyllde koret bakom. Mycket folk vallfärdade dit för att falla på knä, göra korstecken och be. Ingen mässa utan efter en stund gick de ut igen. Kvinnorna niger för Maria. Utanför var det marknadsvimmel. Mycket godsaker såldes och olika delikatesser. Vi var 3 från USA, 3 från Tyskland och jag. De andra skulle naturligtvis ha öl. Jag nöjde mig med jordnötter. Tack och lov att man reser ensam. Där var också många karuseller, slänggungor och annat tivoliaktigt. De såg mycket skrangliga ut. Men barna hade lika roligt som våra på Liseberg. Alla tuggade och åt. Ja, detta var en fiesta för guatemalteserna. Jag var måttligt imponerad. Antonio hälsade hjärligt på mig och hade två brev. Ett julkort från Gen som fått adressen från Britta. Så ett långt brev från Kerstin i Stockholm. Hon hade skickat med urklipp om Guatemala ur tidningar. Det var intressant, dock inget nytt. Hon och Uffe ska fara till Cuba efter jul 2 veckor. Sedan måste vi träffas och utbyta erfarenheter. Hon har börjat läsa spanska inför resan. Så far jag till Guate och till Atitlan på söndag. 

Livet är förunderligt och ibland undrar jag om något styr och blinkar charmigt och retsamt åt oss. Tar jag verkligen mina egna beslut? Om du står inför valet av möjligheten att barnbarn flyttar in tveka inte. Det är lycka i en oändlig kedja som du inte någonsin kan greppa. Min mamma kom till sin mormor och morfar som 5 - åring, men det är en annan gåta och historia. Hade hon någonsin namnet Wilton? 

Vem kan motstå. 

Tillbaka i Antigua hos Emma. Det känns bra. Har duschat och tvättat skor. Tvättar det andra imorgon. Emma blev glad när jag kom och sa genast att rummet är ledigt. Stannar 2 nätter, innan Puerto Barrios. Steg upp halv 5 och gick ut på stan. Bussen till Guate gick halv 6. Den var full, när jag steg på så jag fick stå i 3 timmar. Det var en nyttig pärs. Så där har de det och ofta med småbarn och stort bagage. Tänkte att jag ska inte se lidande ut, jag ska vara viking om de är indianer. 

Guate var främmande och jag gick runt ett slag och frågade om buss till Antigua. Fick som vanligt många olika svar. 

Köpte ett glas nypressad juice för 1 Q och åt mitt bröd därtill. Hittade till slut bussen och fick sitta den timmen till Antigua. 

Har pratat med Sonja. Hon har redan lärt sig mycket. Emma kom upp till mig och var till sig. René hade ljugit för henne och Thomas att han hade tagit allt bagage med sig. Han hade ställt det i Sonias hem! Den snåljåpen. Kunde han inte unna Emma de örena! Jag betalar 100 Q per vecka för bagage och 25 Q per natt när jag är här. 

Emma frågade om jag ville äta här, och det ska bli gott. Det doftar mat. Solen gassar härute men det är skönt. Emma har inte varit i Tikal eller Coban, bara vid kusterna. Här var sig likt och Carmen virkar och Sarah härjar med Pablo. Jag hade brev från Camilla och Johanna. Hon skriver så bra och roligt. Ska skriva lite brev i eftermiddag och lata mig. 

Sitter här i en gudsförgäten håla som heter Salama. Till och med kyrkan är stängd, inga klockor, jag saknar dom. Så gick jag en långpromenad på fm för att se på orkidéerna. Där var härlig frisk luft skönt, men tyvärr inte så mycket blommor. Det kom en vänlig äldre dam emot mig och sa att det kostar inget. 

Så är jag tillbaka i Coban. Men i en säng med 2 lakan och 2 filtar så nu ska väl slippa frysa som förra söndagen. En hel vecka full med äventyr. Det här hotellet heter  Hospedaje och det hittade jag i backen nedanför det andra. Först frågade jag på ett, men det var fullt. Här är jag visst enda gästen. Det satt två herrar och pimplade öl i baren. De var så artiga och jag har pratat med dem senare. De hade genast en pojke som kunde köra mig till orkidéerna i morgon. I morse tog jag det lugnt och åt frukost i matsalen på verandan. Tog pannkakor med miel ( flytande honung) god juice därtill för 17 Q. Flickan fick 20 Q. Så tog jag adjö av Flores och gick över bron för att se efter skjuts till Sayaxche. Tänkte mig pickup men ingen jag frågade skulle dit. Så blev jag uppraggad av en kille som hittade en minibuss för 15 Q. Det var bra och jag satt vid fönstret bak och kunde lufta ibland. Det var fruktansvärt hett kl 11.00 när jag kom till Sayaxche. Färjan över floden kostade 1 Q. Det var en fin färd i bussen och jag njöt av vyerna som vanligt. Det bytte plats och kom till en del nya under färden. Så gick jag en sväng, köpte friterade bananer, kunde inte motstå pojken. När jag köpte vatten, sa de där att det bara går en buss om dagen till Coban, kl 4 på em. Jag hade tänkt åka på morgonen. Strax efter kom en buss och killen ropade Coban, Coban. 

Ja ha, på då. Sedan for bussen två varv runt stan för att ragga passagerare. Han var duktig på det hjälpchauffisen. Han ropar in och hjälper folk, tar betalt och står på fotsteget och kollar vägen när det blir risker. Så vinkar han när vi ska stanna och om det är folk på vägen som ska på. Vill man av är det bara att vissla! Ja, du milde! Vi stannade på ett ställe och jag köpte frukt. Vid ett annat kom en flickor in på bussen och då kunde jag inte motstå dom förstås, köpte kyckling och tortillas. Pratade lite med en äldre man, som satt jämte. Han hade varit i Sayaxche och handlat och steg snart av. Mycket folk åkte med en bil. Det var bra väg förutom vägarbetet. Samma som hitvägen. De jobbade på söndagen också.

Tror jag skriver klart i morgon, Godnatt. 

26/11

Klockan är snart 7 och jag sitter här och väntar på hotellet. Här är lugnt bara en liten städerska som hälsade glatt. Jag sa att jag ville ha frukost kl 8, vi får se. Är hungrig som en varg. Har varit vaken en del för det i natt. I går kväll gick jag en sväng på stan. Köpte en klänning och två silver armband. De var fina, ska köpa fler. Hoppas det finns en bank med visa. Prutade lite, det gick bra. 60 Q för klänningen och 15 Q per styck för armbanden. 

Så gick jag in på 7-mässan. Den här kyrkan var också mycket vacker och fullsatt. Fick tag på ett program, som jag ska ta hem. Där stod alla bönerna. Det är så fint när alla önskar varandra "la paz para nosotros" . Har gått en sväng på stan, det lär finnas banker som tar visa. En liten söt unge finns här också förstås. Mamman jobbar här. Kanske jag stannar en natt till. Blev sugen på att cykla en sväng, här är många pojkar ute och cyklar. Kanske jag far till kaffe plantagen också. Bussarna rullade i väg nu med jobbare med stövlar. Små pojkar dukade upp sina stånd och drog sina kärror. Imorgon far jag iallafall  till Salama. Där vill jag promenera i reservatet Mario David där det lär finnas nationalfågeln Quetsal. Jag har ingen brådska. Vill titta på hantverk av silver, läder och keramik också. Solen börjar gassa, men här är nog inte så hett som i solen, lite mer lagom.