Att säga något
En modig tanke tänker jag berätta om, för mod och empati kommer inte sedan utan mitt i sorgen och i kampen.
Färgerna gäckar
Innan allt faller, så varmt sveper runt dina ben, varmt trots regnet, i färg, som eld, så varmt fast du huttrar, som en kurragömma lek , mörkt men trots det en ljummen smekning som tröst, så hoppfullt. Får dig att längta fast nu är en stund på jorden
när tiden stannar och längtan är en illusion som får dig att kämpa, då kan du andas en stund. Du tänker och saknar och tårar som tecken på kärlek, som livslångt, orubbligt och oändligt, då vågar jag känna och se färgerna, som bländar och blixtrar omkring
mig innan allt faller och börjar om och sanden stilla i timglaset rinner , och utsikten uppe på berget, när solen färgar himlen, blygt , gudomligt och vackert, får dig att våga vara där.
Jag fick en känsla som ung uppe på Masada som följer och gäckar, livet är som ett berg som vi behöver kämpa oss uppför och väl där är utsikten så vacker som alla jordens färger.
En flock
Det ska gå snabbt, annars går ögonblinkningen förbi och är över. Lyssna på flocken av fåglar, kraxandet som far förbi som något snabbt, i stunden innan skymningen, det rosa vackra, vackra ljuset som endast kan nå dig där ingen kan se eller känna. Kraxandet
är inget vackert men ändå livet, så snabbt att ingen paus är möjlig. Någon gång ska jag förklara det här. Lycka som bara du kan känna, nära ler du fast jag inte kan se dina ögon, väntar. Jag känner den lilla vackra vita pärlan som vilar nära
min hud, tillitsfullt.
