Allt är liksom overkligt, att jag sitter här i den tropiska kvällen så långt hemifrån
Så körde vi rakt igenom en hjord med hundratals tjurar. 3 män till häst föste dem. Den ene var förstås inte äldre än Oscar. Han flinade glatt till oss. Jag tänkte ta kort men det var lite bökigt. Så var vi då till slut framme vid nästa destination som var Sebul. Sista timmarna körde vi på vägarbetens väg och oj vilken rök av damm. Den här killen körde i minst 100 på de här skumpiga vägarna, undra på om jag är darrig. Nu tände de ljuset så jag skriver väl lite till. Ska sen dyka ner i en säng. Det är en härlig säng och även en fläkt på rummet. Allt är liksom overkligt. Att jag sitter här i den tropiska kvällen så långt hemifrån.
Nu smäller de cohetes här. Det har jag inte hört sen i lördags. Skönt att sitta här ensam och skriva. Äter nog frukost här vid 7 i morgon. Min följeslagare Andy ska ge sig av tidigt i morgon bittida.
Sista sträckan blev mer och mer tropisk också var vi i Sayaxché. Just som vi stigit av kom en dam till oss och pratade engelska. Hon var gift med en Guatemaltes och jobbade på turistbyrån. Vi fick några goda tips av henne. Hon visade också oss till en restaurang där jag tog sandwich med kycklingburgare och pommes frites som smälte i munnen för 10 Q! Nu hör jag ett flygplan. Det finns en flygplats här i St Helena som är staden på fastlandet. Flores ligger egentligen på en ö. Ja nu är hon 6 och kolmörkt över sjön! Så tog vi en färja över och där väntade en minibuss. Vi pratade lite och han skulle köra oss för 10 Q till St Helena. Det var långt och mer än 1 timmes väg. Höga palmer körde vi förbi och mycket hett ute. När vi kom till St Helena promenerade vi till bron 20 minuter. Tog in på närmaste hotell som var billigast men lugnt och vackert läge vid sjön. Jag behöver en skön säng nu. Stannar nog här några dagar och tar nattbussen till Guate.
