Till dig lillasyster!
Du ser väldigt söt och näpen ut på alla bilder och det var du en solstråle showade och uppträdde men du kunde som väldigt liten bli väldigt arg och skrika, sova ville du inte och jag och Mathias fick turas om att skaka spjälsängen. Du sov i din vagn ute och jag minns att vi vaktade i fönstret från övervåningen och när du vaknade rusade vi ner för att du inte skulle tippa ur vagnen. Du kunde vara envis och bestämd, jag kom ihåg den mörka och arga blicken på en bild där du går med bestämda steg mot Mathias som olovligen sitter på din trehjulig. Samma cykel som du på eget bevåg cyklade till Konsum med och tog två bilderböcker på djur( som du ej tidigare hade fått köpa av din mamma) gick obemärkt förbi kassan la på flaket och cyklade nöjd hem. Innan ett kalas lyckades du även hitta en liten burk med röd målarfärg i Mathias rum och när vi kom upp var du röd från topp till tå, men som tur var hade du tagit av dig din finklänning. En kväll när kusin Helen var barnvakt klippte du av ditt hår till barnvaktens förskräckelse, företagsamheten började tidigt. Javisst skämde vi bort dig, skyddade dig från allt ont, du var minstingen i familjen, du ville gärna synas och ha uppmärksamhet men inte på ett framfusigt sätt för du var världens snällaste och ville alla väl. Vi flyttade till Smålandsstenar och åren gick, vi bodde grannar med kusiner, vi var tre gårdar, vår morbror Rune kallade oss salta gänget. Vi cyklade, runt runt vårat hus, syrenbladen var pengar, lådebilen med handtag gjord av mammas farfar for med full fart mellan gårdarna, lek i lekstugor, tältade i trädgården, hoppade längdhopp i sandlådan, lekte restaurang, våra föräldrar spolade isar, gjorde skidspår i trädgården. Vi fikade på altanen och under äppelträdet, där vi filosoferade och skrattade. Vi gick längst med gräsgången mellan de olika landen med durkslaget för att hämta sallad, morötter, rädisor, dill, potatis eller plocka jordgubbar, vinbär eller krusbär i bakgrunden viftade mamma bort flugorna från de öppna köksfönstret, hon hatade flugorna. I köket lagade hon mat, bakade syltade och saftade.
Mormor satt på altanen och rensade skogshallon eller i skuggan och klippte matttrasor. Pappa Jörgen satt på altanen och satte mask på ryssjan, de fångade ålarna simmade sedan runt i spannen, de skjutna hararna hängde på garageväggarna och sedan i vatten, flådda i en orange balja i källaren. Mathias rensade den nyfångade gösen vid källartrappen. Rune kom i full fart på cykeln genom trädgården när larmet hade gått och snart ljöd sirenerna högt från brandbilarna, kusin David sparkade boll ständigt spanande efter någon som kunde stå i mål. Lennart med kamera på magen på gång med det senast reportaget för Värnamo nyheter. Då hörde vi ett rop Ashima är lös ! Ashima är lös! Vi sprang alla efter för att fånga den bortsprungna hunden. Vi hade även katter, Sussi, två dvärgkaniner, min hette Toulouse och din Berlioz . Och alla små jakthunds valpar som vi fått ge kärlek för att de ska bli bra jakthundar. En dragkamp blev det med Pricken, en liten strävhårig tax som farmor Rosa bestämde sig för att skaffa först gav hon bort honom till dig, sedan ångrade hon sig och kom och hämtade honom. Du var så upprörd, och du åkte upp och hämtade tillbaka honom när din farmor sov middag. Även i vårt liv fanns problem och snubbeltrådar. Livet är både sorg och glädje, allt är inte bekymmerslöst men vi delade allt och stöttade varandra. Åren gick och dags för oss att flyga ut ur boet, jag flyttade till Kalmar och Mathias till Göteborg, även du blev vuxen snabbt och längtade till ditt eget med Peter som du blev kär i på högstadiet.
När du blev tonåring ville du prata ifred i telefon, det var besvärligt på den tiden, det drogs sladdar nerifrån och upp i trappan in i ditt rum. Inte så snyggt men nöden har ingen lag. Kan tänka att det var Peter du skulle prata ostört med, det blev många hämtningar i Burseryd och redan vid 20 flyttar ni ihop i en lägenhet i Burseryd, men ganska snart går flytten till Halmstad, HBK är redo för Peter och du utbildar dig till förskollärare, jag har fått följa dig och du har gjort en fantastisk insats på olika förskolor och slutligen hittade du rätt på Mariagårdens förskola både med barnen och arbetskompisar som blev vänner för livet. Du hade det rätta barnperspektivet och barnasinnet, mötte barnen med en glimt i ögat, lite busigt, och mycket kärlek och omtanke.
Vid vår sista promenad den 3/1, i ösregn, vårt sista djupa samtal, letade du efter dina vantar och skojade och sa hur lyckades man ha koll på alla vantar och mössor och reda ut allt med 4 barn. Du lyckades väldigt väl men visst var det intensiva år med en del sömnlösa nätter men mamma sa lite senare i sitt liv, glöm aldrig bort att när du är mitt i livet, behövs som mest , sliter som mest och barnen är runt dig, det är då du är som lyckligast, så rätt hon hade och så roligt vi hade och så lyckliga och stolta vi var över alla våra barn. Vi strålade samman igen i Smålandsstenar och barnen kom och allt vi gjorde, du var inte bara mamma utan mycket moster och faster och svägerska. Min man och du fann varandra direkt, ni var som katt och hund men humorn, skrattet och värmen och att göra tokigt utan att skämmas och bjuda på er själva skapade ett varmt band. Du älskade att resa och gjorde det tillsammans med din familj men även vi familjer gjorde resor tillsammans förutom utflykter till sjöar vinter och sommar och till skogen med svampplockning, lingon, blåbär, hallon, hjortron och korvgrillning. Först husvagn, tält, sommarstuga i Halmstad, gula huset på Tjörn, torpet i Karlshamn, fjällresa till Kläppen, sedan resa till Bretagne, där vi av misstag råkade boka in tonåringarna på hotell på annat ort än oss själva vi upptäckte misstaget i sista stund. Det är mycket planering innan en resa men det är lite av tjusningen att längta och drömma. Nästa resa blev Moraira efter många timmars letande hittade du vår pärla i Spanien, vi blev förälskade första dagen, historisk by vid havet, eget hus med bedårande havsutsikt, tapas, vin, sol, morgondopp vid den lilla stranden. Det blev 4 resor dit med den vi gjorde i somras, vi tre syskon med alla våra barn och barnbarn.
Du gillade att överraska, när jag fyllde 50 överraskade du och Rosa med vin och räkmacka på Mariagården, med barndoms kompis. Vi festade hela kvällen med många hjärtliga skratt, skrattet som tröst och skydd att klara livet. Med Rosa har vi även många minnen, sång, skratt, ja gapskratt, ni var goda vänner, för det mesta. Du upptäckte en dag att Rosas cykel som hon inte hade cyklat med på flera år, stod på loftet i lillestugan och frågade om du kunde få cykeln men det gick inte för sig. Rosa sa att den fick hon absolut inte ta, den skulle hon ha när hon inte längre kunde köra bil. Ni var lika envetna båda två.
När min man väldigt orolig när han inte själv har kontroll över planen och resan, skulle fylla år blev det återigen överraskning, Peter och Josse dyker upp på tåget mot Helsingborg med vin och jordgubbar, Det är sådan du är Josse, spred mycket glädje, lite festligt och skratt mycket skratt! Du kunde även njuta av livet och ta det lugn, en solig dag i Arnåsholm, med familj , hundarna och en spännande och romantisk bok var livet för dig. Det var ju denna tiden som skulle komma, men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Så var rädda om alla som ni har nära och de ni älskar man kan aldrig veta hur länge ni får behålla dem man kan inte heller veta hur länge du själv får vara med här på jorden. Man försöker tänka att allt som händer har en mening och kanske är det så, jag hoppas det men jag kan ibland känna en sådan maktlös ilska att cancer är en sådan djävulsk sjukdom som man önskar att sätta kniven i och övervinna, sorg att vi inte kunde skydda dig mot detta, jag hoppas att i en snar framtid det ska finnas ett botemedel, ett slags vaccin.
Men en tröst är att du hann så mycket Josse och att du betytt så mycket för mig och min familj och att du uppfostrade sådana fantastiska barn, på alla foton håller du om dem så hårt och innerligt och kärleksfullt som om du aldrig kommer låta något ont hända dem, den kraften och energin och styrkan kommer att finnas med resten av deras liv, och du kommer alltid att finns genom dem. Jag fick en sällsam gåva att få vara din storasyster. Du vinkar glatt och går för att aldrig mer komma tillbaka, hur smärtsamt är inte det! Du var en ängel på jorden nu är du en ängel i himlen som vakar över oss och skyddar oss från allt ont. En dag ses vi igen och då blir det fest vid ett dukat bord, en ljummen och varm kväll vid havet med en bedårande vacker solnedgång!
