amerikaresa

Så är vi då äntligen framme vid dagen vi /du längtat efter fri från skolan fri att få göra som man vill. Fri till slut! Jag kommer på mig själv att jag säger vi men det känns som jag gått bredvid dig hela den tuffa tid som du kämpat i skolan, från första klass till sista provet om sinnena i ämnet biologi bara för några veckors sedan, men naturligtvis är det du som har lyckats med allt på egen hand, och jag är stolt över den lilla tjejen från första klass till student och den nu unga damen du blivit,  och det är du som nu ska pröva dina egna vingar flytta hemifrån och det kommer bli så tomt och tyst. Men då känns det skönt att du ändå kommer att bo nära och vi kommer fortsätta att följa din resa genom livet.  I 33 år har vi haft barn i huset och fått försöka hålla oss unga, så nu får vi vänja oss vid att vara gamlingarna som Wilma brukar säga. 

Jag har inför talet tittat på lite film som jag filmat genom åren som en tidslinje. Det som slår mig är att varje år ser ganska lika ut förutom att du ser lite större ut, från dina första stapplande steg på gräsmattan på Dalsgatan 5. Mycket film är från vår trädgård och vårt rosa hus som Oscar kallade slott när vi flyttade in 1992, som blev grått till slut. Det målarprojektet kan vi också följa på film med alla barn som ville åka lift, För varje år blir du lite äldre men det som är det viktiga är personerna som hela tiden skymtar förbi som charmiga och oslagbara och helt fantastiska personer, människor varje år, finns där omkring och runt dig, som ett skyddande nät, storebror Oscar som ständigt kickar bollen, nära dig, håller dig upp och ner, skojar,  Sarah nära dig som en skyddsängel med ett trotsigt tonårsleende på läpparna, så lycklig du var när du fick hänga med henne och hennes kompisar, pappa alltid med något skämt, skojade och skrattade och busade med dig precis som med Wilma nu. Din Mamma alltid bakom kameran tills du ibland tog över när du blev lite äldre. Du blev lite arg till slut och trött på allt filmande. Stina dyker ofta upp, din vapendragare i leken, ni är i er egen lilla värld, Otto är där din stora idol som liten, kusin Rasmus i mormors trädgård, där världen stod still och ingen trodde att något någonsin skulle förändras. Där kom moster, morbror och stora kusiner  och de stod på trappan och sjöng varje år på din födelsedag. Anna Bondesson skymtar förbi och tar din hand, ni springer på gräsmattan i vår trädgård och försvinner in i lekstugan, i nästa film är ni på Dyrön, dyker från klipporna eller kör gummibåt. Mormor bästa lekkompisen, som uppfostrar och älskar dig som jag, sista gången vi plockar vitsippor på kullen, vi hittar kattungar under golvet i lillestugan i Assaregården, farmor, fler kusiner och släkt på Tjörn.Tennismatcher, resa till USA, resan till Moraira, magiskt nattdopp i Normandie när tidvattnet steg med Josse och Peter och kusiner, vilken lycka, då stod tiden verkligen stilla! våra resor vi tre vagabonder, efter en fantastisk historisk vandring genom forum Romanum i Rom, var du mest bekymrad över dammet på dina nya skor, Vargy i Stöten, Båstad, gammelfarmor Rosa hälsar på i sommarstugan i Skummeslöv, Rosa och du gapskrattar, samma humor, det har varit en del uppträden allt från lucia i pingstkyrkan, sång i Bohalla, irländsk dans, uppvisningar med Freeflow dansstudio i Båstad, katterna skymtar förbi Smulan, Britta, Felix, flytt till Båstad, livet förändras men fortsätter, några av dem vi älskar finns inte längre, men så länge vi minns finns de med oss, ser oss och följer oss, när koltrasten sjunger i vår trädgård brukar jag säga nu är Rosa här igen! De är här idag med oss och ler och delar studentfesten med oss för de älskade fest och skratt och livet! Nya personlighet växer upp och livscirkeln börjar om. Vi vänder på timglaset och sanden rinner igen. ja det blir samma film år från år, väven tätnar och bygger ett färgskimrande vackert mönster, ditt liv din barndom och nu ungdom allt har gjort dig så vacker och klok och charmig, envis och stark. Det viktiga är familjen kär släkt vänner ditt liv utanför skolan som bygger din inre styrka som ett pansar för allt som inte vill dig väl, ger dig kraft och charm och känslan att livet är ganska fantastisk ändå, som en charmig blinkning, du ska snart lämna din labyrint och börja din klättring uppför berget och jag lovar dig det är en hisnande vacker utsikt där precis som den som jag såg när jag stod uppe på berget Masada i Israel och kände den varma vinden som en smekning mot min kind. Jag var ung och livet kändes som en evighet precis så som det ska kännas, den känslan önskar jag av hela mitt hjärta att du ska känna! 

Det känns som beskrivningen  av din skoltid är väldigt svart men varje vecka hade en fredag och varje termin hade ett lov för lite vila och du har mött vänner på vägen i skolan som du delat lycka och sorg med,  några har svept obemärkt förbi, de stannar i den tiden, vissa har gjort större och viktigare avtryck och finns alltid där för dig genom livet som en viktig källa av vänskap och förtroende, härligt fnitter och gapskratt och fest. Det är ofta vi pratat om skolan som en strid ett krig att utkämpa, rätten till hjälpmedel och stöd precis som de med synfel så självklart får använda sina glasögon. Det finns mycket kunskap och forskning om dyslexi men skolan är trots det många gånger en arena som inte ser barn med dyslexi, deras förmågor och begåvning, de ser endast deras svårighet med att läsa och skiva. I en skola där tala och retorik hade varit det primära och norm och att läsa och skriva var ett hjälpmedel som fick användas till elever som hade svårigheter med att tala och uttrycka sig hade du varit det briljantaste av eleverna! Även om ditt skrivande nu är knivskarp, efter att lärarna efter många år slutade kommentera din handstil och stavning. Egentligen har du varit en skicklig skribent hela tiden från den dag du lärde dig skriva ditt namn, det stod Clara på allt, dukar, porslin, att skriva aristocats var ingen konst, men i skolan fick du grymt veta att du inte kunde skriva. I klass 1 fick du aldrig någon positiv kommentar efter din skrivläxa så till slut fick du själv skriva en kommentar i din läxbok, du skrev min mamma tycker jag skriver fint. I ämnet bild på högstadiet fick du din mentor att ta bort kommentaren på unikum ( digital forum för bedömning) där det stod" Du har lyckats mycket bra i ämnet bild men du behöver förbättra din stavning". Du har varit ledsen, förbannad och gråtit många gånger i den striden. Det kan kännas orättvist att vissa bara drog i spaken och så rasslar A in i betyget utan större ansträngning medans din väg dit är lång som ett maraton men du gav inte upp och ingen lärare kan betygskriterierna bättre än dig. Det fanns tack gode gud skyddsänglar på skolan som vågade skrapa lite djupare, Grete, Marie, Carina B och Hanna, så tacksam att de finns. Livlinan har också varit alla söndagar med plugg hos storasyster,  som lärde ut att det visst går att plugga med rätt studieteknik, det blev som en ny värld när du insåg att även du kan lyckas med höga betyg, jag kan mer än de förväntningar skolan haft på mig. Men söndagar har även varit systra förtroende skämt och skratt, en syster som en dyrbar skatt genom livet. Även lycka till Sarah som har tagit examen i beteende vetenskap förra veckan och ny fas i livet även för dig! Jag vill alltid först och främst lyfta mina barns personligheter med de fina egenskaper ni har men visst är jag stolt även för de förmågor och de prestationer ni samlar som en skattkista i era liv och visst är jag stolt när du Clara kaxigt lyfter på hatten och där inne står det alla A trots 80 % frånvaro. Jag har mött många elever och många stolta föräldrar på min väg genom skolan, jag minns speciellt en mammas ord när vi avslutade ett utvecklingssamtal för hennes dotter som jag känner igen mig i. Ja, hon kan bli precis vad som helst i livet och jag kommer inte att bli förvånad. Denna stolthet känner även jag för dig Clara och för alla mina barn och barnbarn. 

När jag först tänkte på hur jag skulle inte allt för långt skriva ett tal till dig som beskrev din studietid så dök en sång som jag lyssnade på som ung direkt upp i mitt huvud "Ung och stolt"! …..jag är en krigare. Ja med den tuffa inställningen gick det ganska bra för dig till slut. Nu börjar en ny fas i ditt liv när du själv väljer din väg  och vilket flyg du ska ta och jag och pappa sätter oss i flygledartornet! Och glöm inte att det går att byta plan och även destination, det är det som är det charmiga med livet! Ibland kan förändringen vara lyckan! 

Skål älskade dotter för tiden från du föddes till idag och lycka till i livet!