Fiske nära vid gränsen till Kanada
Fredagen den 22 augusti
Ja nu har vi haft några härliga dagar här ute i Kabatogama. I måndags satt vi här ute och sydde också åt vi fisk de första här som Carl och Bob tagit på söndagen. Arthur stekte den och den var så god. I tisdags var vi uppe tidigt och gjorde oss i ordning för lång färd. Jag tog på mig Annas byxor och jacka och en tjock duk om huvudet. Anna och Edith stannande hemma. Alla vi andra gav oss iväg kl 8 i en stor motorbåt sådan speedboat kan gå så fort. Vi skulle åka 5-6 mil bort ända till Kanada gränsen. Det var ett härligt väder, solsken och lugnt, men fram på dagen började det ju gå lite vågor. Också började vi kasta ut. Barbara var den första som drog upp en fisk. Så fick jag napp, men det var lite oförsiktigt och det var en stor fisk som gick när jag fått den över vattnet. Det var ju missräkning men det fick de alla känna på. Och så höll vi på hela dagen, gick lite här och var. Så åt vi lunch på land på en bergsknalle och det smaka gott. Sen körde vi ut igen och fiska och jag fick en stor fin fisk och de andra drog upp den ena efter den andra så vi hade 42 fiskar och mer fick vi inte ha och då var kl halv 6. Då satte vi kust mot söder, det tog 1 timma att komma hem, det var 6 svenska mil. Det gick så fort, det var så många öar och vikar. Vi var inne i Kanada, men då kom ett flygplan så vi fick brått att att ge oss iväg. Så fotografera de oss och våra fiskar och solen sken och jag blev så solbränd.
På onsdag var vi hemma och vila. Sen åkte vi till Minnesotas eller Amerikas nordligaste stad och vi handla lite och såg oss omkring. På torsdag var Carl och Bob ute och skulle fiska men de fick inte något och Arthur körde oss 3 fruntimmer till stan igen så åkte vi över floden till Kanada. Jag glömde mitt pass så Arthur fick åka tillbaka för utan det kunde jag inte komma in. Jag fick gå in och stämpla mitt pass. Så var vi inne i Kanada men innan dess åkte vi igenom International Falls i USA. Och så över bron till Fort Francis Kanada, det var intressant det var många äkta indianer både små och stora. Vi var inne och handla i en affär, trevlig. Tänk att vi handla av en liten trevlig svensk flicka, hennes föräldrar och farföräldrar var svenska . Vi stannade inte länge där utan reste tillbaka. Då var tullmannen så kitslig inte mot mig men mot Edith. Hon hade ju inga papper och han var så dum och prata och gick på . Till slut var han väl själv trött på tjatet så han lät oss gå.
Så var det bara en dag till, Carl och Bob gav sig ut på sjön och vi städa och satt här ute. Och jag hade sällskap med en liten chipmunk som kom och åt och sprang och gömde vetebrödet i sitt lilla bo. Så kom ett annat litet djur om det var en liten utterunge eller vad det var. Han var mycket större och inte lik chipmunken men var så tam och kom alldeles intill mig. Det var så underbart vackert, sjön låg som en spegel utan då någon båt gick ut och in. Så åkte vi ut en runda och såg flera hamnar vid sjön som var så full av båtar och vi såg ett flygplan segla ut. Det var så fullt av stugor runt sjön överallt.
Så är det sista kvällen och i morgon bitti bryter vi upp. Carl och Bob reser direkt hem till Milton och Rockford, men vi andra reser till Minneapolis och Sankt Paul där Gennevive bor. Vi har haft en underbar vecka. Så mycket solsken och härlig skogsluft. Det blir ett minne för livet. Här har Anna och Arthur och Edith och Carl varit så många gånger och nu vet jag hur det ser ut. Farväl denna sjö och skog och lille chipmunk och den vackra stugan.
Kommentarer
Trackback
