En lustig poäng hände vid tullen
Men på torsdagen kom Carl och hämta oss då hade Edith kommit på sjukhuset då var vi hos henne hela eftermiddagen. Man får gå och komma som man vill ifrån 2-8, då kom Doris och Bud och barnen och hämta oss. På lördag åkte jag och Anna till Rockford. Carl mötte och vi åkte till Edith. Hon var pigg men kunde inte röra sitt ben. Trodde först det var en spricka men sedan sade doktorn att det inte var det. Vi stanna hos Carl till måndag.
På söndag var vi i kyrkan det var en svensk pastor som talade svenska. Det var bara gamla svenskar där, men sedan var vi uppe i kyrkan en väldigt stor med läktare runt hela kyrkan. Men det var på engelska så det blev ganska drygt för mig som inget förstod. Så var vi och åt på en restaurang och så körde vi till Edith likaså på måndagen. Då var det flera goda vänner till Edith där som jag också kände sen mitt första besök i staden. 2 av dem hade som jag blivit ensamma sen sist. På kvällen kom Billy och Roy Markham och hämta oss hem till Milton.
På tisdag blev det en så väldig snöstorm så alla skolor var stängda och det var så kallt och det höll på att snöa och blåsa. Det var skönt att vara inne i värmen. Hade inte Edith blivit sjuk hade vi ju varit på väg söderut men nu blev det ju inte än.
Hos Billy har vi varit två gånger för middag. Billy arbetar på kliniken i Janesville men då är Barbara Ann hemma och lagar maten när hon är fri från skolan två dagar i veckan och ibland är Bob hemma. Han arbetar på posten och han är lika bra kock.
Virginia var här med sina två pojkar en dag. Hon är så väldigt rar och det är de alla. Arthur har varit har för lunch. De bygger sig ett hus nu som blir väl färdigt innan jag lämnar landet.
Vi har det så lugnt och gott, arbetar med att sy rya, läser och Anna lagar mat och jag diskar ibland annars har jag det för gott egentligen här. Man kan inte gå ut när det är så kallt men det blir väl snart bättre tänker jag.
En lustig poäng var det vid tullen. De fråga mej om jag hade fläsk. Nå, nå sade jag när jag den frågade Anna varför de frågade mej efter det skrattade hon och sade att fläsk betyder flaska. De undrade väl om jag hade några dryckesvaror.
Så var jag hos Anna och mådde gott!
Det var en stor familj som var med i planet. De var så många små barn. Vid 9 tiden svensk tid var vi i Montreal Canada. Där gick de mesta passagerarna av och så skulle de tanka. Det var intressant att se den stora staden långt inunder oss med alla hus och skyskrapor. De såg ut som små byggklossar. Vi steg alla ut en halv timma sen hade vi inte långt till Chicago . Om en stund såg vi sjön inunder och kl 10 minuter i 11 svensk tid stanna vi i Chigago på O Hara flygplats efter amerikansk tid var kl 10 i 4 bara.
När jag kom ut såg jag strax däruppe i hallen Anna och en del andra men jag måste ju gå genom tullen innan jag fick träffa dem. En snäll man tog min väska och en tös titta lite i dem så följde han mej ut till dem. Anna, Billy, Betty och småflickorna Betty Gin och Paddy. Edith satt i bilen men de hämta henne och Carl kom och Florens och Henry var där också. Det var roligt att se dem alla.
men så hände det så illa att Edith slog sitt andra ben i rulltrappan så det blev ändå ondare. Så åkte vi hem till Rockford allihop där var Armour och Betty med familjer och Carls bror Helmer. De hade kaffe och smörgåsar för oss där. Sen följde jag med Anna då var jag sömnig så det var gott att lägga sig i bädd. Hade varit uppe i 25 timmar. Så var jag hos Anna och mådde gott.
Min resa till USA 1965
Det var den 7 mars vid 5 på morgonen då resan började. Jörgen körde och Britta och Regina var med. Det var så fint väder och vägarna var torra. Vi åkte genom Burseryd, Örsås och Svenljunga, Sexdrega och vidare genom Borås och kom före kl 8 till Göteborg och ut till Torslanda.
Så kom planet och vi fick säga farväl. Det var lite känsligt när vi satt där uppe och såg de andra där nere och sen steg det högre och högre tills man bara såg molnen där nere. Efter en timma landade vi i Köpenhamn. Det var 1 1/2 timmes väntan och sedan var det ett jätte plan som flög oss.
Att det var så skönt att flyga trodde jag inte fast alla sade det förut. Vi var bara ett 30 tal passagerare fast det var plats för mellan 100-200. Kl 3 fick vi lunch och då smakade det att äta. Då hade jag inte ätit på 10 timmar och inte mycket då. Vi fick mycket god mat en väldigt stor biff och stuvade potatisar och sallad och jag vet inte allt.
Ja så gick färden timme efter timma. Så var det matdags igen smörgåsar med lax och mycket annat gott. Så läste jag nästan igenom en bok.
Till sällskap hade jag en dam från Stockholm. Hon hade varit i USA i många år och skulle nu hälsa på en dotter, men hon var så nervös och trodde inte att hon skulle få sitt bagage med och sin handväska sökte hon igenom oupphörligt än var det ena borta än det andra, men så var det där i alla fall naturligtvis. Så hon tröttade ut både mej och de som passade på oss.
