amerikaresa

Solen värmde, men vinden var kylig. Satt en stund och läste Expeditionen - Min kärlekshistoria.

Svepte täcket om mig där jag satt på solstolen. På Vitön var det kallare.

Onsdagen den 28/4

Det var länge sen jag skrev något nu och det är sent så det blir väl inte mycket idag heller och har inte så mycket att skriva om nu. Dagarna går tyst och lugnt för oss.
Carl är varje dag på farmen och arbetar. I söndags var jag i vår söndagsskoleklass men sen åkte vi till en liten missionskyrka där vi hörde predikan och så var det konfirmation.
Pamela, Bettys och Bills äldsta flicka konfirmerades och döptes. Det var så mycket folk så alla kom inte in. Sen på kvällen var vi hos Betty och dem en stund. Edith var med. Det var roligt för henne att komma dit. Hon kan ju aldrig annars komma nånstans.
Idag har Nannie och Signe varit här hela dagen, det var så trevligt att träffa dem. De är så rara och snälla. De har som jag blivit ensamma sen sist jag var här.
Jag har varit ut på stan ett par gånger. Poststationen fann jag. Det var ett par små flickor som jag fråga efter poststationen och då visa de mej. Så skulle jag köpa hårnålar till Edith och jag hade en hårnål i handen så mötte jag en gammal dam och jag tänkte hon är nog svensk så jag fråga var man kunde köpa sådana. Ja hon tala svenska och visa mej till 10 cent storet. I speceributiken talar de svenska 2 av herrarna och kassörskan. Goddag Hildur säger de när jag kommer och i drugstoret köper jag födelsedagskort. Jag väljer ut det jag vill ha så får han ta betalt vad han ska ha. Kan inte se vilka som är 10 cent eller 25 cent.
I butiken jag köpte klänningen kunde de inte svenska men jag sade vad jag ville ha. Girls är flicka det visste jag och det är inte svårt att klara sej. Armour tycker jag pratar bra engelska för när han ringde och fråga efter Carl så svara jag att han är i basementet (källaren) och annars när de vill tala med Carl så säger jag han är på farmen och det förstår de. Anna och Arthur var här en liten stund i söndags det var så roligt.

 

Regnig dag i augusti, fast det ljusnar och värmen håller sig kvar i luften. Sänghimmel, kryddhylla och extra barbänk till köket. Lite enkelt och tryggt och vanligt. 

Jag läser om tre modiga eller dumdristIga män som i en luftballong bestämde sig för att resa till Nordpolen. Ballongen special beställd från Frankrike sydd av sidentyg läckte vätgas och efter enbart 3 dagars luftfärd tvingades de tre männen landa på ett islandskap. Man undrar vad de tänkte och kände? 

Trevlig middag igår med nya bekantskaper där vi reflekterar över livet och vad spelar ödet för roll i våra liv? kan vi påverka vårt eget öde genom våra val eller är allt styrt av slumpen? Det mullrar över åsen, lite kusligt och magiskt. En katt spinner tryggt och tillgivet. 

Vi är i samma fas i livet, funderingar om hur allt blev om våra val och möten. Om våra barn som just försöker hitta sin plats i livet, som ifrågasätter och gör sina egna val. Vi tycker att vi levt ett långt liv men vi är mitt i livet och jag är glad att den ärvda livsglädjen som rinner i mina ådror, som hjälper mig på vägen, är starkare än livssorgen som också ärvs i generationer, som Alice sä klokt pratade om i sommar i P1 . Livsglädjen som ett skydd och en styrka mot avundsjuka och missunnsamhet, som vi försöker värja oss ifrån. Det där klibbiga som gör mig så arg.

Jag väljer möten där det gror en ömsidighet, där vi lyssnar och där det finns en nyfikenhet och en vilja att lyssna och försöka förstå. Alla har en saga och en historia att berätta. kvällen blev magisk precis så där som jag vill ha det. Lite djupare än det ytliga. 

Hemma igen, en kortare resa.