amerikaresa

Regnig dag i augusti, fast det ljusnar och värmen håller sig kvar i luften. Sänghimmel, kryddhylla och extra barbänk till köket. Lite enkelt och tryggt och vanligt. 

Jag läser om tre modiga eller dumdristIga män som i en luftballong bestämde sig för att resa till Nordpolen. Ballongen special beställd från Frankrike sydd av sidentyg läckte vätgas och efter enbart 3 dagars luftfärd tvingades de tre männen landa på ett islandskap. Man undrar vad de tänkte och kände? 

Trevlig middag igår med nya bekantskaper där vi reflekterar över livet och vad spelar ödet för roll i våra liv? kan vi påverka vårt eget öde genom våra val eller är allt styrt av slumpen? Det mullrar över åsen, lite kusligt och magiskt. En katt spinner tryggt och tillgivet. 

Vi är i samma fas i livet, funderingar om hur allt blev om våra val och möten. Om våra barn som just försöker hitta sin plats i livet, som ifrågasätter och gör sina egna val. Vi tycker att vi levt ett långt liv men vi är mitt i livet och jag är glad att den ärvda livsglädjen som rinner i mina ådror, som hjälper mig på vägen, är starkare än livssorgen som också ärvs i generationer, som Alice sä klokt pratade om i sommar i P1 . Livsglädjen som ett skydd och en styrka mot avundsjuka och missunnsamhet, som vi försöker värja oss ifrån. Det där klibbiga som gör mig så arg.

Jag väljer möten där det gror en ömsidighet, där vi lyssnar och där det finns en nyfikenhet och en vilja att lyssna och försöka förstå. Alla har en saga och en historia att berätta. kvällen blev magisk precis så där som jag vill ha det. Lite djupare än det ytliga. 

Hemma igen, en kortare resa.