Boone hall plantage

Onsdagen den 16/4 2014

Eftersom jag älskar historia var det extra stora förväntningar när vi äntligen kunde bege oss till Boone hall plantage. Det var blå himmel och sol men lite bitande kallt trots årstiden.
Boone hall plantage och trädgårdar ligger i Mount Pleasant, South Carolina. Vi körde dit med bil från vårt hotell i Folly Beach.

När vi körde upp för allén såg vi de vackra och sagolika ekarna längst med sidorna av vägen.
Allt var vackert och historiskt. Framför parkeringen fanns ett litet bomullsfält, som ett minne från gamla tider då stora fält av bomull bredde ut sig runt plantagen.
Vi blev guidade inne på första våning av en historiskt klädd kvinna. Inne i biblioteket fick vi en historisk tillbakablick om husets olika ägare. Ännu idag är huset i privat ägo. Hon berättade även om att plantagen har används som inspelningsplats till filmer bl.a "Nord och Syd" med Patrick Swayze. Plantagen är den mest fotade i hela USA . Vid filminspelningen stängdes plantagen tillfälligt för allmänheten.

Plantagen har ett stort "Colonial Revival" hus (1933-1935) med typisk symmetrisk stor vit veranda med söderns charmiga gungstolar och 9 små slavhus på rad längst med ekallén byggda av rött tegel och en bedårande trädgård med vackra blommande växter.
Den historiska 1,6 km långa " Avenue of Oaks" planterades 1743 och består av levande ståtliga ekar som följer dig upp till grindarna till det charmiga ståtliga huset. Spansk mossa hänger från de gamla ekarna som skägg på gamla troll, fast inte fult utan vackert, grönt och sagolikt.

Den ursprungliga trähuset byggdes 1790 av John Boone. Marken var en bröllopsgåva från Elizabeth Boones far Theophilus Patey.
Huset som vi kan se idag byggdes av Thomas Stone, en kanadensare som köpte marken i början av 20-talet. Han byggde huset i "Colonial Revival-stil" och det är samma hus som vi ser idag.
Kvar finns även ett rökhus från 1750 och "Cotton Gin" huset (1853) .
Efter 7 olika ägare öppnades plantagen för allmänheten 1957 av McRaes som har gjort stora insatser för att bevara ursprungliga strukturer och trädgårdar.

Efter vår guidade tur i huset går vi omkring runt utanför det huset och i den vackra trädgården, där jag ser speciellt min mammas favorit blommor lysa rött och rosa, nämligen borstnejlikor i klara, modiga färger. Där växer även riddarsporre, azalea och fingerborgsblommor, precis som min mormorsmors barndomsträdgård. Vi går även in i de små slavhusen, som byggdes 1790-1810, som ger oss kunskap om hur det var att leva och arbeta på plantagen genom utställningar och ljudinspelningar. En viktig dokumentation om slavtiden, där Charleston var den hamn som hade mest skeppslaster med slavar från Afrika.

Vi åker sedan med öppen vagn runt plantagen och ser de vackra och rödprickiga" strawberry Fields" som breder ut sig i långa rader.
Plantagen är en levande plantage där bomullen inte är som förr den viktigaste inkomstkällan utan nu sår och skördar man andra grödor. En viktig gröda är odling av jordgubbar som plockas från april till juni. Vårsådden omfattar årligen tomater, squash, gurka, vattenmelon, sockermajs.
Det växer även persikoträd på plantagen.
Dessa grödor skördas under sommarmånaderna under toppen av South Carolina växtsäsong.
Nöjda och fulla med intryck beger vi oss tillbaka till Folly Beach och jag sover gott den natten.

 


Vi tyckte det var skönt när vi närma oss Chicago kl 7 på kvällen

15 april
Imorgon är det långfredag men den firas inte här. Nu är jag åter i Milton. Trodde nästan snön låg kvar men den var borta och det var ändå så mycket när vi reste till Texas istället var krokus och snödropparna uppe. Men det regnade så kallt igår och idag är det mulet och grått. När vi börja vår tågresa var det så varmt och hela första dagen såg vi allt i samma skrud. Så blev det kväll första dagen och vi fick en egen sovkupé men sömnen blev inte så mycket för min del. Anna sov gott men det dunkade i mitt huvud så jag gick upp så fort det ljusna och satte mig för att se ut. Det var vårlikt ute i landskapet. Träden var så ljusgröna och påskliljor och andra vårblommor syntes i trädgårdarna. Farmare körde på sina åkrar. Under natten hade vi åkt igenom Alabama, där vi sett och hört så mycket om lång tid, där krig och demonstrationer rasat med både svarta och vita. Staden Selma hörde man om hur hemskt det var. Men vi körde igenom i lugn och ro. Ju längre norrut vi kom ju mindre blev löven på träden till de till slut var alldeles bara, så nu hade vi gått tillbaka till våren och nästan till vintern igen. Ja, det var underligt. Tåget stannade bara vid de stora städerna. Det var så väldigt långt tåg och vi hade en svart uppassare, ja han var så svart som sot och så snäll och vänlig. Kocken var också svart och grina så gott. De andra som passa vid bordet andra dagen var inte så svarta. Vi tyckte det var skönt när vi närma oss Chicago kl 7 på kvällen andra dagen då hade vi åkt igenom flera stater, Florida, Alabama, Tennessee, Kentucky, Indiana, Illinois, Wisconsin. När vi kom av med alla våra väskor och påsar fick vi ta en vagn och lasta på och köra. Vi gick så långt innan vi kom in i stationen. Arthur kom och mötte oss. Det var långt att köra hem och det var skönt att vara hemma igen.

RSS 2.0