Vi tyckte det var skönt när vi närma oss Chicago kl 7 på kvällen
15 april
Imorgon är det långfredag men den firas inte här. Nu är jag åter i Milton. Trodde nästan snön låg kvar men den var borta och det var ändå så mycket när vi reste till Texas istället var krokus och snödropparna uppe. Men det regnade så kallt igår och idag är det mulet och grått. När vi börja vår tågresa var det så varmt och hela första dagen såg vi allt i samma skrud. Så blev det kväll första dagen och vi fick en egen sovkupé men sömnen blev inte så mycket för min del. Anna sov gott men det dunkade i mitt huvud så jag gick upp så fort det ljusna och satte mig för att se ut. Det var vårlikt ute i landskapet. Träden var så ljusgröna och påskliljor och andra vårblommor syntes i trädgårdarna. Farmare körde på sina åkrar. Under natten hade vi åkt igenom Alabama, där vi sett och hört så mycket om lång tid, där krig och demonstrationer rasat med både svarta och vita. Staden Selma hörde man om hur hemskt det var. Men vi körde igenom i lugn och ro. Ju längre norrut vi kom ju mindre blev löven på träden till de till slut var alldeles bara, så nu hade vi gått tillbaka till våren och nästan till vintern igen. Ja, det var underligt. Tåget stannade bara vid de stora städerna. Det var så väldigt långt tåg och vi hade en svart uppassare, ja han var så svart som sot och så snäll och vänlig. Kocken var också svart och grina så gott. De andra som passa vid bordet andra dagen var inte så svarta. Vi tyckte det var skönt när vi närma oss Chicago kl 7 på kvällen andra dagen då hade vi åkt igenom flera stater, Florida, Alabama, Tennessee, Kentucky, Indiana, Illinois, Wisconsin. När vi kom av med alla våra väskor och påsar fick vi ta en vagn och lasta på och köra. Vi gick så långt innan vi kom in i stationen. Arthur kom och mötte oss. Det var långt att köra hem och det var skönt att vara hemma igen.
Kommentarer
Trackback
