amerikaresa

Påskafton den 17 de
Ja, nu är det påskafton och jag sitter här nere i källarrummet. Här är tyst och lugnt. Här hörs inte mycket av bilarna men utanför på gatan, om dagarna, går en fyrdubbel ström av bilar.

Påskdagen den 18 de
Idag var vi i kyrkan, Carl och jag. Det var så väldigt mycket folk. Tänker det var omkring 1000 personer. Först var jag i söndagsskolklassen. Den var på svenska. Där var de gamla vännerna jag träffade för 7 år sedan. Så sjöng de små barnen också några sånger, på engelska.
Efter söndagsskolan sjöng kören och pastor Ericsson predikade. De hade prytt kyrkan med ett 50 tal stora krukor liljor, vita fina liljor.
Edith var ensam hemma och hörde allt på radio.

Eftermiddag åkte Carl och jag ut för att se farmen. Det var inte så roligt att se all förstörelsen. Hönshuset låg upp och nervänt mot ett staket och flera av uthusen låg delar av runt om och plåtbitar av taken var långt bort och fastnat mot träden. Men all kreaturen var där levande över 100 djur.
Sedan åkte vi omkring till andra farmer där omkring. En var inte ett hus kvar, allt en enda skrothög, det som inte låg utspritt över alla åkrar och träden var alla sönder. En annan farm var alla utom boningshuset förstört. Där gick en massa höns och några smågrisar hemlösa där ute.
Ja det var förfärligt som det kunde ställa till.

Tisdag den 20 de
Dagarna går fort. Igår tvätta jag och var och handla. Det är förfärlig trafik men när det blir grönt ljus kan jag gå. Idag strök jag på förmiddagen och sen baka jag smörbakelse. Första plåten blev inte så bra men den andra blev de fina. De fula får vi äta upp själva. De andra måste vi ha om det kommer främmande.
Så syr jag lite på Ediths korsstygnsmatta emellanåt. Var och handla idag också både i Bills butik och i brödbutiken. Jag lär mej snart att hitta i stan. Var igår och köpte kort. De kan gått lura mej om de vill för jag tar fram pengar så får de ta vad de vill. Jag måste gå och finna poststationen en dag.

Vi har kvällsflygning till Toronto och efter 2 timmar ser vi den imponerande staden med alla strikta, korrekta och raka skyskrapor och färgskimrande ljus och alla lampor vid landning.
Toronto är provinshuvudstad i Ontario och den största staden i Kanada.
I Kanada och Nordamerika är staden en viktigt finans- och handelscentrum. Namnet Toronto betyder träd som står i vatten. 
Staden är en av de mest multikulturella i världen med 80 etniska tillhörigheter och över 100 skilda språk.
Den första europeiska närvaron i Toronto var franska handelsmän vid Fort Rouillé år 1750. Den stora inströmningen av européer var av lojalister som flydde den amerikanska revolutionen under mitten till slutet av 1780-talet.

I Toronto finns världens näst högsta fristående byggnad CN Tower. Vi såg tornet men hade ej tid att åka dit, vi fick beundra det på avstånd.
Vi bor även denna natt på hotell Hilton där vi längst upp på takterrass hittar en pool, där jag och Clara tar oss en simtur efter frukost. Det är en häftig känsla att simma ut eftersom poolen delvis är utomhus, och runt omkring oss reser sig skyskrapor runt oss som stora kalla jättar. Vi är helt ensamma i bassängen och har svårt att slita oss från den varma bassängen.
Innan vi blir hämtade på hotellet träffar Clara en ny vän i en liten affär på hotellet. Det är en japanska som visar Clara hur man viker en papperssvala.

Vår tid i Toronto var begränsad eftersom detta bara var ett stopp på vår resa hem.
Men dagen blev händelserik. På morgonen hämtade Kevin och Tracy, som är affärsvänner till Peo, oss på Hilton hotel , för att sedan ta oss mot Niagarafallen. Vi gör ett stopp på vägen för att äta lunch. Vi blir bjudna på en fantastisk god lax, den godaste jag någonsin smakat, sedan kör vi vidare mot slutmålet. På vägen passerar vi förbi många vackra vingårdar och även vackra trädgårdar.

Niagarafallen ligger på gränsen mellan USA och Kanada vid tvillingstäderna Niagara Falls, New York och Niagara Falls. Vattenfallen finns i Niagarafloden i östra Nordamerika.

De vattenfall som ingår i Niagarafallen är Amerikanska fallen (American Falls), Hästskofallen (Horseshoe Falls, även känt som Canadian Falls) och Brudslöjefallen (Bridal Veil Falls). Hästskofallen ligger till två tredjedelar i Kanada och till en tredjedel i USA. De andra två fallen ligger i USA.

Niagarafallen har en fallhöjd på cirka 54 meter och är breda och har en extremt hög vattengenomströmning.

Fartyg på Niagarafloden tar Wellandkanalen, en del av Saint Lawrence Seaway, för att undgå Niagarafallen. 50 till 75 % av floden rinner inte genom fallen, utan leds istället genom turbiner som förser närliggande områden i USA och Kanada med elektricitet.
Vid fallen finns ett minnesmärke över Nikola Tesla, vilken var den förste att utvinna elektrisk energi från Niagarafallen.

Vi kommer då slutligen fram till de imponerande fallen, där det är en hisnande känsla att titta ner på allt vatten som faller i en strid och kraftig ström ner hela tiden och småstänker på oss. I mitten bildas vattenånga som dimma och blandas med solen. Ljudet av fallet är öronbedövande och det är svårt att urskilja något annat ljud eller att prata med varandra. När vi sitter i bilen tillbaka dröjer sig suset från fallen kvar i öronen.  Kraften är snabb och evig och tar aldrig slut, vatten forsar ner med hisnande fart.
Man har svårt att slita sig från utsikten och den vackra regnbågsformationen som bildas ovanför fallet på grund av solen och allt vatten, så mycket vatten. Man tänker även på de äventyrare som i en trätunna riskerat sina liv genom att ta sig ner genom fallet. Vi står på den vackrast sidan, den kanadensiska, enligt våra vänner Tracy och Kevin. Det kan vi nog hålla med om.

Vi blir skjutsade tillbaka till Toronto och flygplatsen, där vi kommer att flyga hem till Sverige kl 20.40. Tanken var att vi skulle besöka Kevin och Traceys hem, men tyvärr räckte tiden inte riktigt till denna händelserika dag. Det får bli en annan gång om vi återkommer till Kanada. Vi är så nöjda med vår dag vid fallen och härlig lunch med äkta kanadensisk lax. Vi tackar och tar farväl av våra vänner.
Natten flyger vi hem och landar i Köpenhamn kl. 7.45. Tar tåget till Båstad och sedan åker jag och Clara för att hämta Britta och Felix på katthotellet i Ängelholm. Britta är nonchalant och ger oss inte en blick, men Felix visar sin kärlek och glädje och stryker sig mot Clara. Supernöjd att få komma hem igen.
Vår amerikaresa är slut och vi är nöjda och ännu en upplevelse rikare. Mötet med Oscar och platsen där han studerat och spelat tennis var viktig och värdefull. Ett nytt perspektiv och en ny utsikt ger oss ännu en pusselbit eller nyckel i livets labyrint. Ett litet steg till i klättringen upp för berget.

Lite regn, lite tid för reflektion. Skriva färdigt. Paus för trevlig lunch med Kerstin och Göran från Göteborg. Livet går vidare och jag hör mammas ord " glöm inte bort att tänka att när man är mitt i livet har man det som bäst trots att livet just då är som mest kämpigt och intensivt med lite vila och egen tid".

Vi kör på lördag kväll till en japansk restaurang med god mat och trevlig servitris.
Clara blev nöjd att få äta sushi igen eftersom det är en av hennes favoriträtter. De hade inte haft några svenska gäster på restaurangen förut. Det var en liten mysig restaurang som låg lite avsides inte mitt i den pulserade restaurang stråget vid stranden i Myrtle Beach. Vi fick en minnesvärd stund med god mat och i det läget saknade vi Sarah där hos oss.
En liknande japansk restaurang hittade vi nu i sommar i Helsingör, också lite avsides i slutet av den stora affärsgatan.
Samma dag i Myrtle Beach köpte vi hem till lunch sushi och småplock med skinka, ost, jordgubbar, vindruvor, melon, avokado som vi åt på hotellrummet.
Det kändes gott och vanligt eftersom vi var trötta på den amerikanska maten.

20/4
Idag åt vi frukost på en pirrestaurang, med vacker utsikt över Atlanten. Sedan var vi på Broadway med små affärer och ett uppochnervänt hus som lutade.
Sedan var det då slutligen dags att ta farväl av Oscar eftersom vi skulle ta oss vidare till Charlotte för övernattning och tidigt flyg till Toronto, Kanada, vårt sista stopp innan hemresan till Sverige.
Vi lämnar Oscar vid ett köpcentrum, där han åker tillbaka med tennisteamet till Greenwood. Lite sorgligt men Oscar har slutspelet kvar och the final graduating på Lander University att klara av innan den slutliga hemresan till Sverige.
Vi kör vidare till Hilton i Charlotte. En liten kvällspromenad bland Charlottes skyskrapor mitt i centrum och en amerikansk biff på mysig restaurang får avsluta denna dag.

Rockford den 17 April

Ja, nu är jag här hos Edith och Carl. Betty och Anna var med mej dit. Edith hade varit hemma några veckor och kunde gå lite det nödvändigaste med hjälp av en ställning hon höll i.
Det var så tråkigt deras farm hade blivit så illa förstörd av tornadon men ingen människa skadad och inga djur dödad. Det var ju under den unga farmarfrun var inne i huset med sina 5 små barn och fick se först hur hönshuset flög bort som en papperssäck och sedan överdelen på den stora ladugården och alla de andra husen utom ett mindre hus där de hade majs och i det huset befann sej farmaren själv och lagade en traktor.
När Karl som blev kallad dit kom stod korna och åt hö på taket. Och nu har Karl varit där och lagat taket på boningshuset som också gick sönder. Och de har så mycket att göra så de många kreaturen får tak över sig.
Billy körde Anna och mig och jag såg på förödelsen på en landsbygd och i en stad. Jag har aldrig sett så förfärligt. En del farmer var alldeles borta bara en del bråte som låg kringspritt över hela farmen. En del var ladugårdarna en skrothög och huset stod kvar. Alla träd var splittrade eller kullvräkta.
I staden var det många hus alldeles borta, bilverkstad och mekanisk verkstad, en restaurang, butiker, brädbitar överallt efter ett hus fanns bara ett badkar. Det är så egendomligt att det kan ställa till. Så konstigt en stock hade precis gått igenom ett hus så det var ett hål på varje sida på ett ställe fanns några ägg och ett paket frasflingor kvar, det var allt. Huset var försvunnit.
En farm hade många hästar, där fanns två döda de andra var försvunna, ingen visste var.
För en gumma som hade en farm var var flera kor döda. Bilarna var sönderkramade som det varit tändsticksaskar och plåtdelar av bilar hängde på träden som var alldeles avskalade.
Ja det var så svårt att se förödelsen men det var ju en upplevelse och det var så nära Milton och Gennevieve. Det tog bara några takpannor från taket hos Markhams. Alla de våra leva fast de varit så nära som människor skadats och dödats.
Vi har stor orsak att tacka Gud för han bevarat oss, men alla som förlorat hem och anhöriga, kan undra varför.