amerikaresa

Jag älskar det nya året , det känns som vår , lättnad och ljust . Några nyårslöften i smyg , känns hoppfullt. Ett djupt andetag , en snyftning , en torkad tår, livet känns värdefullt men så skört. Respekt och ödmjukhet , jag söker med ljus och lykta det självklara . Leendet , det som kom så djupt från hjärtat. Så stolt jag är, har jag en del av det som måste gå vidare , historien , cirkeln , allt går vidare , kärleken den enda urkraft som segrar. Allt är bara känslor , saknad och jag gråter. Filosofi hela tiden , dag och natt . Hittar jag några svar , kärleken , respekten , leendet , ömheten , vän skapen. 

Trött på att andras fotoalbum, vill leva mer i verklighet . En vän försvann , kanske tänkte det samma som jag . 

Läser mer , uppslukas av ett liv , en historia . Skuggor i paradiset.  Nu Kristin Lavransdotter , läste den en annan tid. Sedan blir jag djupt glad av Fröken Frimans krig , starka kvinnor och återigen vän skap . Människan är ett flockdjur vi behöver känna tillhörighet , känna att jag är någon , någon behöver mig, jag behöver någon.

Jag är i förundran att livet går vidare , att något går i arv , i en cirkel , en urkraft som huggit i sten. Känns tryggt trots tårar och saknad och jag jag kan le och känna tillförsikt . Allt finns kvar.