Så kom vi då iväg i en svindlande fart ut på havet
Igår kväll följde jag med Sonia till skolan på film. Den tog aldrig slut. ”El Norte” hette den och handlade om hur två ungdomar från Guatemala flydde från regeringssoldaterna till Mexico och USA. Den var gammal och utspelades under kriget. Visst den var hemsk och tragisk och säkert sann, men för lång.
Så jag somnade inte förrän efter 11 och vaknade 4 och steg upp då. Packade och gjorde ordning rummet. Så släppte Emma ut mig kl halv 5 och ”the shuttle” kom och hämtade. Det var bara en dam till som skulle med till flygplatsen. Hon var äldre än mig och var från England.
Så blev jag lämnad vid bussterminalen och köpte biljett till Puerto Barrios. Jag hann inte ens kissa så gick bussen vid halv 7. Det var en mycket bekväm buss och jämte mig satt en liten pojke. Till och med numrerade platser. Det var en skön resa och mycket vackra vyer. Först mycket kuperat och likt vägen till Coban. Sedan planade det ut och vi var nere på slätten mot havet och Rio Dulce.
Det var stekhett när vi steg av i Puerto Barrios. Jag hade inte hunnit av förrän en kille hälsade och undrade vart jag skulle. Han var från Rio Dulce och skulle bara handla här på marknaden. Han var vit alltså. Han tyckte att jag skulle åka direkt till Livingston för där är mycket pittoreskt. Och det stämmer då visst.
Vi var några stycken som väntade på att bli fler vid kajen. Båten gick inte med mindre än 12. Så kom vi då iväg i en svindlande fart ut på havet. Så fick jag då Karibiens vind kring pannan som Evert Taube skriver! Det var palmklädda playor hela vägen och fullt av pelikaner.
