amerikaresa

Jag sitter och studerar himlen i vårt nya poolrum och kan konstatera att vid solnedgång endast några enstaka makrillmoln som betyder att det återigen blir vacker väder imorgon. Jag läste i tidningen att det var det varmaste och soligaste vädret på 260 år, så vi nordbo börjar nästan bli nöjda och undrar när regnet kommer. Man kan inte njuta helt och fullt på stranden när man läser om människor som får lämna sina hem när elden kommer närmare. Nu får Sverige hjälp i kampen mot de bränder i norr som härjar, helikoptrar från Norge vattenbombar i Jämtland, brandbekämpningsflyg från Italien, Frankrike och portugal, brandmän från Danmark och Polen,  helikoptrar från Tyskland, Litauen och 44 polska brandbilar på väg. Eu gör Sveriges kamp mot elden till deras. Gemenskap, trygghet och tacksamhet. 

Det känns lite tomt och tyst när det inte finns någon mer dagbok från min älskade mormor, hennes röst tystnade plötsligt. Jag har tänkt på hur kan jag hålla kvar temat amerikaresa, drömmen om Amerika som begrepp kanske. Drömmen om ett annat liv, ett bättre, ett rikare, absolut känns det relevant i det fattiga Sverige på 1800- talet när så många svenskar utvandrade till landet Amerika på grund av fattigdom. Men nu idag då vi bor i ett land där vi har alla möjligheter till att förvekliga våra drömmar utan att utvandra så hur kan den drömmen se ut? 

 

Men för att ändå hitta en amerikaresa kommer jag att skriva ner de anteckningar som min mamma har skrivit från sina  resor  till Nicaragua och Guatemala i Sydamerika som jag hittat på vinden i mitt barndomshem i Smålandsstenar. På vinden som min mamma en sommar fick för sig att hon skulle sova. En ide som bara min mamma kunde få för sig. Jag kom ihåg när jag klättrade upp för vindstegen och skulle gratta på morsdag, jag var ivrig och kom lite för tidigt. 

” Jag måste sova lite till , kom tillbaka om en timme” . Jag tror att klockan var 7, så även om min mamma alltid steg upp tidigt så just den här morgonen ville hon sova. 

Hela mitt sommarlov vaknade jag av nygräddat bröd, ibland var det saftning , röda vinbär eller hallonsylt på gång. Lukten och stöket i köket var min lycka. Jag tänker att tiden läker alla sår, visst de dövas och annat fyller ditt liv. Men att blod är tjockare än vatten är ingen myt,  saknaden efter min mamma kommer aldrig att försvinna den lever jag med resten av livet i smärta och tacksamhet, Jag vet att urkraften föjer oss, återkommer, nya liv föds och du ler från din himmel. 

Tillbaka till ännu en tanke du fick efter en sömnlös natt, du berättade att ideerna kom på natten. 

 Ibland på morgonen sa du ” nu har jag legat och tänkt.......” 

Du hade bestämt att du skulle åka till Sydamerika och plocka kaffebönor, du ville på ett äventyr, något annorlunda, nu när alla barnen var stora och höll på att bilda egna familjer. Så här kommer en till röst från min familj, från min mamma, tankar från det storslagna landet Amerika, denna gången från Sydamerika.