Kan ibland inte fatta att jag är här och får uppleva allt underbart
23/10
Klockan är sex på kvällen och kyrkklockorna kallar till mässa. Har nu pluggat 4 timmar här ute. Det är nu mörkt och René slutar 6 i skolan. Imorgon far Carmen till huvudstaden. Så jag är ledig. Får plugga verb mest hela dagen. De är svåra. Inte svårare att böja men svåra att komma ihåg. Många oregelbundna. Inatt och igår kväll regnade det våldsamt. Det var bra för att rena lite på gator och torg. Imorse var det lika fint igen i luften när jag gick till skolan.
Hann igår eftermiddag med en promenad mellan regnen tänkte ta en foto runda imorgon. Har diafilen i nu.
Tyskarna på skolan är svår pratade bara rabblar tyska på rasten. Jag vill inte prata engelska ens för då går de runt i skallen på mig. Jag tar det lugnt. Carmen är tålmodig. Har visat mina kort idag och berättat om barnen och vad vi gör. Hade med bilder från Lucia, påsk och midsommar. Hon tyckte jag hade ett fint hus. Hon är så söt Carmen.
Idag har det vimlat av folk till lunchen, tre nya ungar: Wendy, Cindy och Christian, bekanta till lill-Emmas mamma tror jag. Kan ibland inte fatta att jag är här och får uppleva allt underbart. Vädret, folket, skolan, bergen, stan, allt. Kanske delta i en cykeltur uppöver och runt stan på lördag. På fredag ska vi ut på turen med skolans buss. Får se vad det blir, spännande.
Postade en massa brev igår. Får se hur lång tid det tar för dom. Ska imorgon skriva till Frida, Felicia, Oscar och Sarah.
Så börjar det lukta mat. Det ska bli gott. Nya rätter hela tiden. Idag på middagen fick vi en god röra med morötter, potatis och god krydda och ris till. Ananas efteråt. Till frukost äggröra med skinksås väl kryddad.
Hasta manana Buenas noches.
Kvällsmänniska
Jag håller ställningen på natten för faror på savannen. Saknar filosofiska samtal, bara jag, ingen mer. Efter flod kommer ebb och man får vila. Tänka efter vad som är. Jag har gått i labyrinten dag och natt i så många år, då vill man tänka efter
lite till, och då lite senare på natten. Vill lyssna, intresserat, förvånat, charmigt, imponerat, stolt som solnedgång som färgar himlen, ser bara det vackra, skimrande, unikt utan fel, men annorlunda varje gång. Soluppgången,
hoppfullheten, du kan inte hindra solen att åter sprida ljuset som att doppa penseln med färg, din historia, med svepande, tankfulla penseldrag, men bestämda, med näsan mot himlen, klara vackra gnistrande ögon, som himlens vackraste tavla,
i all hast, några droppar i havet, sittande på en klippa med havet vid dina fötter. Jag drar ett djupt andetag, lika tacksam för det jag ser så otroligt, morgonbrisen ,du huttrar till, solen värmer mer och mer, ni skrattar till och
ler och jag känner en liten hand som försiktigt klappar min kind. Det är ni.
Stark stolt och orubblig. Charmig och vacker!
Hela höst och vinter har denna ensamma lilla charmiga ros blinkat och lett mot mig genom fönstret! Vägrat ge upp lika vacker och charmig som på sommaren. Ett litet tecken att livet är en gåva, något hemlighetsfullt, tål kyla och sorg och ler
mot alla odds, charmigt och retsamt och så vackert som bara en ros kan vara. Jag tänker inte taggar, bara färg och skönhet för du älskar livet. En liten stund av hoppfullhet, bara du lite till.
