Nu började en otrolig färd
Nu började en otrolig färd. Eftersom all trafik gick åt samma håll vad vi nu eller rättare sagt Don Leo tvungen att sega fram genom folkhavet där vi nyss gått.
Överallt stod bilar och att ingen blev överkörd var en gåta. Det gick ryckvis framåt och två gånger fick polisen med hjälp av Lars och Renée lyfta undan bilar en halvmeter, enda chansen för bussen att komma emellan!
Ja det var otroligt. Förresten jag fick syn på Sonia igen och hon vinkade. Jag köpte ett förkläde av henne vackert broderat i blått.
Så småningom kom vi ut på vägen igen. Det är otroligt så mycket barn här finns i alla åldrar. Halva befolkningen är under 15 år. Alla marknadsbesökare såg rena och fina ut.
Vi var som dammiga vålnader när vi kom hem. Renée pratade tyska hela vägen med de andra stackarn som bara haft mig innan.
3/11
Så väntar jag nu på mat igen. Vi blir så förskräckligt hungriga här. Jag ska sedan gå på en konsert i kyrkan La Merced klockan 7. Den här dagen har det varit varmt som sjutton. Jag har promenerat mest hela dagen. Gasen är slut för Emma så det blev dålig frukost.
Efter frukost gick jag och postade kort och sen till marknaden för att ta några kort och skicka till David. Får se var det bli för nu tog batteriet slut. Jag struntar nu i den gamla kameran. Jag köpte frukt också förstås och nu tvål. Den kostade 3,50 det var dyrt jämfört med frukt som jag fick mycket för en tia. Så tog jag ett kort på en pojke som var tolv och sålde bollar. Han var smart och vill ha fyra quetzaler för ett foto! Det fick han och var nöjd. När jag sedan kom samma väg efter 3 timmar stod han på samma ställe med sina bollar.
Jag gick sedan bortanför marknaden för att se på kyrkogården. Carmen har berättat hur mycket blommor som förs dit just den 1-2 november. Det var över förväntan vackert. Det var stora som mausoleer för de rika familjerna. De var översållade med liljor och andra vackra blommor. Så vad är en lång mur med kransar och blommor för det andra så att säga. Jag hittade en buske med utslagna julrosor att ta kort på. Där gick en del jobbare som hälsade. Senare igår fick jag veta att man ska guide med dit för säkerhets skull. Tur att jag inte visste det. Sen gick jag hem och kl 2 fick jag en god sallad. Då hade Sara och Pablo kommit tillbaka från La Ciudad. Pablo har varit där en vecka på semester hos sina kusiner. Det kunde han behöva och slippa tjatiga studenter. Efter städning och tvättning och lite rast gick jag iväg till Policia de turistas. Det är en byrå som tillhandahåller vakter som guider. Vi var ett antal som skulle gå upp till korset på höjden här ovanför. Så kom jag i samspråk med en tjej, 40 år kanske från Florida. Hon pratade på väldigt på amerikanska. Lite förstod jag och vi pratade en del. Hon var här över en weekend. Det tar bara 2-3 timmar från Orlando. Däruppe var en härlig utsikt över hela stan. Det var lite farligt här därför polisguid. Det var en härlig tur. Rene var på vandring upp på vulkanen Agua som är den högsta på över 4000 m. Han kom hem vid 6 alldeles slut och dammig. De hade gått upp till kratern. Det var det tyska gänget.
Kommentarer
Trackback
