Vid 6 är det skönt att vandra hem i den ljumna kvällen
13/11
Torsdag idag och jag har inte skrivit på hela veckan. Bara jobbat och studerat. Det går trögt nu med studierna. Känns verkligen skönt att bara ha en dag kvar i skolan. Jag har fått byta "fröken" också. Vicky den nya är nog duktig men pratar alldeles för fort. Så trött jag blir! Det är roligt på jobbet och nu är jag lite bekant med flickorna. Det är särskilt en som heter Mari och är så gullig. Sedan är det en kille Jorge som jag inte vet om han är intagen eller jobbare eller både ock. Barnen är så söta och hjälplösa. Jag har fäst mig mest med Robin 10 år. Han förstår lite. Jag räknar hans fingrar och han räcker fram händerna så fort han ser mig. Så har vi Kaspar som är allas kelgris. Det värsta är att han ska äta själv. Så envis. Det blir mycket kladd. Så är det de små Andy och Alex och Kristina som gråter mest utom när man pratar med henne. Jag byter blöjor och diskar flaskor och sopar golv. Igår gick Jorge på kontoret runt med en grupp igen. Det är studenter från spanskskolorna som vill se och eventuellt jobba här lite. Så mot kvällen kommer flickor in och gosar lite med ungarna. Igår jobbade 2 pojkar på eftermiddagen förutom en pojke som varit där hela tiden. Så viker jag blöjor av tygtrasor. Vid 6 är det skönt att vandra hem i den ljumma kvällen. Jag gick in på en resebyrå och bokade resa till söndag kl 05.30 till Coban. De hämtar mig här utanför porten.
Igår träffade jag Carmen. Hon såg lite blek ut. Hon har varit sjuk i veckan så jag har haft en ny fröken som heter Vicky. Hon är för snabb i vändningarna och jag fattar inte mycket. Men nu är det bara en dag kvar. Hon är mycket politiskt intresserad och kritisk som de flesta till regeringen. I onsdagskväll var det teater i skolan. Mycket känslomättat. Den var skriven av Miguel Angel Asturias nobelpristagare från Guatemala. Det handlade om Mayaindianerna förstås. Vi förstod inte mycket av språket men skådespelaren var mycket bra. Han dansade sjöng och spelade och pratade. Han hade också en vacker pojke som spelade olika instrument, som marimba förstås, flöjt, en stor snäcka blåste han i liksom i andra visselinstrument som lät som fågelljud. Tyvärr var vi bara 6 personer i publiken.
Så har då Sonja varit här en vecka. Hon är så rar. Hon liksom jag är mest tysta vid kvällsmålet. Då brukar Sarah äta med oss och hon och Rene babblar på. Det ska nog bli skönt att inte anstränga sig att lyssna framöver. Jag kan ju ta hjälp av engelskan när jag är ute och reser. På skolan har jag pratat svenska med en flicka som heter Maria och bor i Stockholm. Hon är från Skellefteå men bor i Vasastan. Det var härligt att prata utan att anstränga sig! Hon är här själv ett tag för att lära sig mer spanska. Sedan kommer hennes man och de ska bo vid Rio Dulce sjön vid ostkusten. Hon ska jobba i ett projekt för att förbättra situationen för de fattiga där. Hon verkar mycket duktig. Hennes man ska skriva någon avhandling under 1 år. Hon jobbar utan lön men med ett visst traktamente. Det är härligt att det finns sådana ungdomar!
Filmen i min gamla kamera gick inte att rädda så nu slängde jag kameran. Köpte 4 diafilmer igår. De var billigare än hemma. Jag fick 2 för 75. Så ska jag fråga Sonja om jag får ställa min resväska i hennes rum när jag far till Coban och Tikal på söndag.
Kommentarer
Trackback
