Det är floden Lanquin som i sitt lopp genom berget format dessa fantastiska underjordiska droppstensgrottor
Tisdag i Lanquin 20/11
Oj oj, så har jag åter satt livet på spel! I grottorna i Lanquin! Först och främst sover jag gott inatt! Varmt! men ack så lyhört med springor i väggarna och kikhål. Nu förstod jag att där bodde ett äkta par och ungar som kikade på mig. Jag tog öronproppar. På morgonen gick jag en promenad före frukost.
Kom genom stan till hotellet med bungalows där de flesta turisterna bor. Där pratade jag lite med chauffören från igår. Så kom jag förbi jobbare som ville att jag skulle ta kort. De smilade uppsig som vanligt. Så slog jag följe med två flickor som skulle gå och handla. Knaggligt med språket förstås. Det var en härlig morgon alldeles stilla fuktigt och varmt. Efter frukost som bestod av det vanliga här, ägg, svarta bönor, keso, feta ost och tortillas. Sedan rustade jag mig med vatten, kamera och vandrade uppåt Semuc Champeyvägen. Uppåt, uppåt. Så fort ungarna såg mig ropade de goodbye gringa också samlades alla ungarna.
Jag gick förbi många små hus väl dolda i djungeln. Det var mycket varmt och fuktigt. Så kom den van som körde till Semuc Chempey och jag liftade 1-2 km uppåt. Sedan hade jag en härlig tur neråt stan igen. Det var många ungdomar som for uppåt idag. Den här stan lever mycket på turisterna som många ställen i Guatemala. Stannade då och då för att ta kort. Pratade med en mamma med två barn. Pojken var 15 och arbetade med Majsen. Det är nu tid att skära av de torra stjälkarna och sedan plantera ny. Två skördar per år får man här. Jag mötte bilen som kör till Semuc två gånger och de vinkade så glatt. Så köpte jag två apelsiner det fanns bara den frukten. Här finns nog 25 ställen som säljer coca cola. Jag ska strax gå och köpa lite bröd för imorgon får jag nog ge mig iväg tidigt. Här är en liten tös vars mamma jobbar här hon kikar och följer efter mig kanske tre år.
Så begav jag mig iväg för att besöka den berömda grottorna här. Det överträffade alla förväntningar. Som tur var mötte jag tre pojkar och en av dem var guide och han följde mig tillbaka för att guida. Det är floden Lanquin som i sitt lopp genom berget format dessa fantastiska underjordiska droppstensgrottor. Carlos visste precis allt. Han fick bitvis hålla mig i handen så halt och svårt och brant var det. Han visste var alla formerna föreställde och de liknade djur, helgon och annat som gardiner, ett skepp i sank m.m. Det var enastående.
Kommentarer
Trackback
