På färden till Semuc Champey var det för skumpigt
Måndag
Du är gode värld! Vilken natt vilken dag! Jag frös värre än i Kätabo i påskas! Ingen sovsäck och bara ett lakan. Regnade gjorde det och fuktigt inne. Klockan 4 steg jag upp och klädde på mig och halv 5 gick jag ner och väckte nattportieren som tydligen sov i rummet bredvid. Det var mörkt och regnigt. Jag fick växel till bussen av portiern och utanför stod en man och frågade om jag skulle till la playa. Ja nu skrattar jag. Nej till Languin sa jag.
Den går där uppe. Jaha. Det var till att fråga en gatsopare som var så vänlig. Jo den går 05.15. Glad i hågen gick jag till den så kallade hållplatsen . Där stod en massa människor med massor av pynglingar. Stora säckar och korgar och bäbisar förstås. Mittemot hade en dam redan öppnat stånd för varma drycker.
Det var mest much, en sorts välling. Många fick där sin första frukost billigt och bra. Så kom det en stackars hemlös med ett plastskynke över huvudet och barfota. Så väntade vi en timma på bussen. Då blev det ett sjå innan alla kommit på med sitt pick och pack. Jag satte mig jämte en lagom tjock en. Så skumpade vi då äntligen iväg.
Det tillkom mer resande hela tiden. Så fick vi en tredje utanför mig och jag blev sedan mer och mer klämd under resan. Vägen var urdålig men chauffören en mästare. Han har en påfösare med som även tar upp betalning. Det kostade 10 Q till Lanquin. Vi åkte i 3 timmar och det regnade i början men blev sen varmare och varmare. Klockan 09:30 var vi här.
Så fort jag steg av kom en liten kille som hette Jorge och frågade vad jag skulle bo. No se och sedan hjälpte han mig till ett hotell och fick 2 Q. Jag tog rummet som kostade 10 Q för två nätter. Luktar lite nyoljat men rent och varmt. Dom har lovat att det inte ska bli kallt inatt. Ja, bussen ja. Där satt framför mig en mamma med en liten 1-åring. De hade tydligen inte hunnit äta för pojken som väl var 8 for ut hela tiden och hämtade mer mat i ståndet. Sen avslutade han med godis och slängde allt skräp ut genom dörren! De har inga begrepp om att hålla rent, konstigt. Det är så rena själva och småflickorna är som prinsessor. Så står det där vid vägkanten i dammet som blommor.
Här sitter jag utanför hotellet som visst är lite samlingsplats. Staden är lite uppdelade i olika ceubra. Det är underbart ljummet och inget regn trots att det regnar 180 till 200 dagar på året. Här är subtropiskt klimat helt härligt. Så tänkte jag vila men det blev inget med det. Värdinnan sa att jag måste åka till Semuc Champey. Jag gick en sväng och pratade lite med en pojke. Så kom en annan kille och hämtade mig och sa nu ska vi åka. Upp på en jeep och iväg. En kille 10 år var "hjälpare" att chauffören och han hade lillbrorsan med.Så hämtade vi upp tre till. En kille från Kalifornien han satt förresten framför mig på bussen från Coban.Så tror jag att andra vara med också. De var från Amsterdam. Vi pratade lite sen. På färden till Semuc Champey vad är det för skumpigt. Det är så bra när man reser själv då kan man prata om man vill. Vi for högre och högre och vyerna öppnade sig. Vi körde för förbi hus ute i bushen och allt påminde om Nicaragua när vi for från Matagalpas till Fincan i bergen.En del hus var någorlunda men de flesta eländiga. En liten jordplätt för majs grönsaker och de odlade lite kaffe för att sälja. De hade skördat och rensade i en handkvarn för att sedan lägga ut i solen att torka. Vi for också förbi en stor plantage det är nu kaffet skördas framöver.
Det blev mer och mer fuktigt ju högre upp vi kom också var det rena djungeln. Det var makalöst frodigt. Mycket blommor. Hibiskus och blomma för dagen överallt. Även julros som ju heter Pasella på spanska. I Coban satt jag förresten under ett helt träd av
Bougainvillea.
Nu spelar de lite kort här. Nyss kom ett gäng pojkar och hejade på en pickup. Jag sa att jag blivit tio år yngre efter den här dagen. Då skrattade de. De var så söta. Får se om de kommer mer så jag kan ta kort på dem. Jag pratade lite med mormor i huset som jobbar i köket men har tagit kväll nu och sitter härute.
Det var helt underbart idag. Vi gick på en liten stig i djungeln. Fåglarna var det enda ljud som hördes. Men sedan hördes bruset från fallen. De har en fallhöjd på 250 - 300 m och i olika fall så bildas lagunen med ljummet, kristallklart, grönskimrande vatten.
Vi badade och simmade. Vilken känsla! Skulle tro att den här lilla staden lever på sina turister. Nu kom tre backpackers. Jag ser fram emot att lägga mig ikväll.
Kommentarer
Trackback
