Alla hälsar ”buenos dias”
Lördagen den 24/11
Så sitter jag här på gran playa och skriver. Det är det stora torget här i Tikal. Framför mig mot söder reser sig stora palatsbyggnader. Mot öster och väster 2 höga tempel. Det högsta är inte precis här. Det var tempel IV som vi var uppe på igår, det var 80 m. Idag har jag bara gått sakta runt och njutit. Sett några apor och ett och annat djur på marken som jag inte vet vad det var, svart med vita tassar och med något i munnen. Mycket fåglar har jag lyssnat på. Det var härligt att gå i skogen på morgonen när det dröp från träden. Nästan ingen annan bara vakter förstås. Alla hälsar "buenos dias" och ser glada ut. Men nu är det folk på playan, alla sorters, många gutemalateker. Det är ju lördag. De tar med sina barn och vandrar runt. Barnen är tåliga klättrar i pyramiderna! Så träffade jag en av flickorna från igår. Hon var så trevlig. Vi satt länge och pratade. Hon hade också återvänt för att gå lite sakta runt. Här kommer många med indianblod och söker sina rötter. Så har jag traskat några timmar idag också. Glad att jag återvände. När jag kom hit till playan satt de två kanadensiska flickorna här. De gick till restaurangen. Jag har ju två lunchboxar idag också. Åt frukost vid ett tempel innan och nu är lunchen också slut. Det är många som sätter sig här i skuggan och vilar. Det är otroligt hett i solen, det kände man igår när svetten lackade. De små zaporerna är så närgångna när man äter. Man får inte mata dem. Jag såg en ödla innan som hade en stor spindel i munnen. Här fläktar skönt, stannar nog här en stund. Ska bara gå till museet sen.
Sedan vilade jag 2 timmar under en kokospalm
Solen gassade vid det laget men inne på stigarna gick de an. Så kom vi till själva centret där det var samlat många byggnader kring ett torg liksom. Jag köpte vykort på det. Svårt att få rättvisa. Kanske jag tar något mer kort imorgon. Vi var en lagom grupp på 7 personer. 4 tyskar och 2 kanadensare och jag. Efter rundan anlände vi tillbaka kl 12. Då var det skönt med lite vatten i ansiktet. Så tackade jag Saul och de är så väldigt artiga och han tackade för att jag hade åkt så långt för att besöka hans land. Sedan vilade jag 2 timmar under en kokospalm. Sedan visade det sig att där var varning för krokodiler! Ja, det var en dag!
Han var suverän och visste allt om Maya och Tikal
Fredagen 23/11
Så fick jag tag i datumet som stod på biljetten för i morgon. Jag skall nämligen återvända till Tikal i morgon. Det var enastående intressant. Vi var en buss med turister som hämtades på olika hotell och sedan bytte till en större. Så steg det på ett par guider. En snygging satte sig jämte mej. Fast det var tidig morgon var de glada och skojfriska. Han frågade vad jag hette och sedan fick jag honom till guide. Han var suverän och visste allt om Maya och Tikal. Han hade studerat på University of Californien och pratade engelska.
Det universitetet är det som gör de flesta forskningarna här. Man räknar med att 80 % av Tikal återstår att få fram nu. är djungeln. Allt har vilat i 1000 år och allt var övervuxet. Jag får repetera när jag kommer till Antigua där jag har mina papper och post antar jag. Ja det var enastående att vandra in i denna djungel. På morgonen var det ljuvligt svalt. Imorgon ska jag gå direkt ut i buschen och vandra sakta och beundra och begrunda. Mycket fåglar och guiden visste nästan var de fanns, Tucan bl.a. Så såg vi apor flera gånger, de hoppade och klängde högt uppe. Många hundraåriga träd och Guates nationalträd Ceiba. Vi vandrade runt hela området och guiden berättade om alla olika tempel. Det högsta som är tempel IV klättrade vi upp på och Saul, guiden tog kort på mig nerifrån. Det var inte så svårt som jag trodde att klättra upp.
Dagens hetta har avtagit och kvällen är ljum
torsdag
Så härligt kan man alltså ha det. Sitter nu på hotell terrassen igen och kl är 5. Dagens hetta har avtagit och kvällen är ljum. Här nedanför bryggan fiskar några pojkar med bara linor. Fåglarna tjattrar som vanligt. Det har varit en härlig dag.
Jag sov gott säkert 10 timmar i en härlig säng. Det var lite liv utanför, jag har fönster mot gatan, men det var bara skönt med lite röster. Det var lagom varmt och skönt. Jag tror jag har fått loppbett på benen, antagligen i Coban. Så steg jag upp
och åt en frukost Americano, 4 rostade, smör, marmelad, frukt, juice och kaffe con leche.
Här var underbart väder på terrassen och solen steg. Så undersökte jag stan lite och hittade en fotoaffär som hade både batteri och diafilm, hoppas jag det är. Jag har lite dåligt samvete för David, inga vidare kort han fick. Får se om jag kan ta en rulle till. Efter frukost gick jag som sagt ut på stan. Tittade in i några butiker men där var dyrt. Tänkte be om hjälp med Mail till Matte men det kostade 70 Q. Stan är inte stor. Några stackars pojkar tränade basket i hettan med en slavdrivare till tränare. Så gick jag över bron till St Helena. Där var ett liv och en marknad förstås. Köpte lite frukt. Fick se en liten kille som sålde tandkräm och jag tog kort på honom. Köpte också någon slags is med frukt ovanpå och tog kort på pojkarna som sålde. De var nog bara 10 och 6 år. De fick 5 Q i dricks och såg helt lyckliga ut.
Satt sedan en stund och funderade på hemfärden mot Antigua. Gick sedan tillbaka till Flores, stannade i en park och åt frukt. Då kom en liten pojke med båda armarna gipsade och sålde clementiner. Kunde inte motstå, tog sen kort och han fick 1 Q. Så har jag gjort 3 goda gärningar idag. Sen gick jag till mitt hotell. Bredvid var en resebyrå och där dök jag in. Trevliga gubbar som vanligt. Det kostade bara 30Q till Tikal så den biljetten är ordnad till kl 5 i morgonbitti. Får se om det räcker med en dag. Jag far i alla fall tillbaka hit på kvällen. Har just betalat 1 natt till + boxlunch i morgon. Den kostade bara 25 Q. Så skrotade jag iväg tillbaka till Flores. Där stod en man och undrade om jag ville åka båt. Jag prutade med honom till 60 Q. Hans fru var gravid och hette Rosa Linda. Hon var så glad och pigg. Mannen hette Saul. Färden gick ut på sjön i en gondol med solskydd. Vi hade så härliga vyer åt alla stränder. Djungeln tar ju så smått vid här i södra delen av leden. Så gick vi iland och det var någon sorts djurpark. Jag tog lite kort på en slags katt som hette Tigrillo och en puma och några apor. Det var inte så vidare skött. Det finns väl inte pengar till sånt. Jaguarerna syntes inte till. Det var i alla fall härligt att gå omkring i skogen. RosaLinda pratade hela tiden. Jag ser nu att gondolen tuffar in mot land fortfarande. Här är mycket turister.
Så blev jag då badsugen och gick ner till båtarna här i Flores. Efter prutning fick jag en båt för 50 Q. Vi for iväg till en underbar badplats där jag var ensam. Simmade länge längst stranden och i vassen stod en lång hägerliknande fågel liksom en annan som liknade en svan. En del vackra små fåglar flög runt också. Nu ger sig några fiskare ut igen med båten. Strax blir det kolmörkt. Det var sagolikt. Så är det dags för sängen eftersom jag ska upp halv 5. Hoppade över lunchen idag och åt bara bröd. Ska beställa ett lunch paket till.
Allt är liksom overkligt, att jag sitter här i den tropiska kvällen så långt hemifrån
Så körde vi rakt igenom en hjord med hundratals tjurar. 3 män till häst föste dem. Den ene var förstås inte äldre än Oscar. Han flinade glatt till oss. Jag tänkte ta kort men det var lite bökigt. Så var vi då till slut framme vid nästa destination som var Sebul. Sista timmarna körde vi på vägarbetens väg och oj vilken rök av damm. Den här killen körde i minst 100 på de här skumpiga vägarna, undra på om jag är darrig. Nu tände de ljuset så jag skriver väl lite till. Ska sen dyka ner i en säng. Det är en härlig säng och även en fläkt på rummet. Allt är liksom overkligt. Att jag sitter här i den tropiska kvällen så långt hemifrån.
Nu smäller de cohetes här. Det har jag inte hört sen i lördags. Skönt att sitta här ensam och skriva. Äter nog frukost här vid 7 i morgon. Min följeslagare Andy ska ge sig av tidigt i morgon bittida.
Sista sträckan blev mer och mer tropisk också var vi i Sayaxché. Just som vi stigit av kom en dam till oss och pratade engelska. Hon var gift med en Guatemaltes och jobbade på turistbyrån. Vi fick några goda tips av henne. Hon visade också oss till en restaurang där jag tog sandwich med kycklingburgare och pommes frites som smälte i munnen för 10 Q! Nu hör jag ett flygplan. Det finns en flygplats här i St Helena som är staden på fastlandet. Flores ligger egentligen på en ö. Ja nu är hon 6 och kolmörkt över sjön! Så tog vi en färja över och där väntade en minibuss. Vi pratade lite och han skulle köra oss för 10 Q till St Helena. Det var långt och mer än 1 timmes väg. Höga palmer körde vi förbi och mycket hett ute. När vi kom till St Helena promenerade vi till bron 20 minuter. Tog in på närmaste hotell som var billigast men lugnt och vackert läge vid sjön. Jag behöver en skön säng nu. Stannar nog här några dagar och tar nattbussen till Guate.
En smekning mot din kind
En dag en solnedgång så hisnande vacker varje gång som ny så trösterik som tårar av lättnad rinner salt ner från din kind. Vill bara sitta kvar inte lämna bara omges av det vackra, ljumna, vinden som sveper om och vill dig väl i evighet.
Nu sitter jag här i Flores på en underbar veranda ut mot sjön
Så gick vi sedan till floden och jag badade i underkläderna. Vattnet var likadat som igår. Floden var strid så det gällde att simma. Det var flera som badade turister förstås. Det var helt naturligt för Carlos att sitta där och vänta. Han var väl 16 år gick i skolan, det gör alla barnen här sa han, till och med indianbarnen som jag pratade med innan Carlos arbetar efter skolan och läser läxor på kvällen. Han älskar det nog sina grottor och hade mycket att berätta. Han var så fin och frågade mycket om Sverige. Vi mötte på hemvägen hela tiden turister. Undra på det. Det höll på att bygga ett stort hotell. Där skulle Carlos jobba sen sa han. Nu måste nog ge mig ut för att ta reda på när bussen går till Flores. Carlos sa att det går att åka härifrån med byten förstås. Carlos visade mot Coban medan värden här säger andra hållet. Så är det ofta.
Så har jag ätit gott och tänker lägga mig tidigt idag också. Här är liv och rörelse idag också nu kl halv 5. Flickan här heter Dolores.
onsdagen
Jag är visst lite tagen efter den här dagen! Oj oj. Nu sitter jag här i Flores på en underbar veranda ut mot sjön. Här är makalöst vackert och lugnt och syrsor spelar. Pratade lite med en dam som tydligen städar och jobbar här. Här är lite mer klass men jag betala 50 för ett härligt rum. Visserligen ingen egen dusch men varmt vatten och rent om man jämför med duschn i Lanquin. En fågel av okänt märke sjunger alldeles väldigt härute. Kan inte se den. Ja det var en äventyrsdag igen med livet som insats! Jag steg upp klockan 4 och packade. Kvällen innan hade den lilla indianska kokerskan knackat på och frågat på knagglig spanska om jag ville ha frukost på dagen därpå. Jag sa ja men ändrade mig för när jag kom klockan 5 höll han på att tända spisen. Hon var bekymrad över att jag inte åt. Jag hade köpt ett gott bröd på kvällen i ett bageri. Killen i bageriet ville aldrig sluta prata. Det blev både geografi och politik. Fattar inte att jag babblade på så. Måväl jag gick upp till krysset där bussen skulle komma. Där satt redan ett gäng. Det var en indian kvinna i femtioårsåldern med sin 10- åriga dotter och en annan familj som dock inte åkte med oss. Det var kolmörkt men ljummet och stilla. Lanquin var en så underbar plats jämfört med Antigua. Så kom då en pickup och plockade upp oss. Det steg på längre ner en pojke. Det visade sig vara hur mycket trevlig engelsman. Han kunde ingen spanska så det blev engelska. Det var okey en stund. Nu ser jag en and dyka, här är inte olikt våra sjöar visst. Nåväl så blåste vi iväg och prick kl 6 var det ljust. Det fyllde på fullt på flaket till slut. Fler tanter med bylten som skulle till någon marknad för att sälja. Det var makalöst härligt att resa fram i soluppgången. Det var lite dimmigt men man anade solen. Vägen slingrar sig upp och ner. En gång skymtade vi en buss långt nere kraschad! Så kom vi till en polissamling med 6 poliser. Alla rusade ut och där nere låg ännu en buss. Det hade hänt igår dock hann alla ut innan. Ja, ja lite sätter man nog på spel. Så kom vi då fram till ett kryss. Där fick vi hoppa av för killen som körde skulle till Coban. Där köpte vi kaffe och bulle i en kiosk. Hon öppnade för oss. Så väntade vi där 1/2 timma och pratades vid lite. Han skulle också till Flores. Det kändes ju tryggt. Han hade karta med alla busslinjerna och hade antecknat noga både orter, tider och byten. Engelsmän är väl sådana. Så kom bussen som vi skulle med. Där satt också det paret från Belgien som jag träffade innan. De skulle samma väg. Så fyllde det på i bussen och blev trångt. Oj så mycket grejer de har med sig!
Vi for över berg och på förfärligt dålig väg bitvis men de härliga vyerna uppväger allt.
Majsodlingar överallt och små hus och hyddor gömda bakom stora bananträd och andra tropiska växter. Nu far det ut en kille i en båt med utombordare. Här är nog fisk i sjön. Ska fråga om det går att bada.
Ja det var ett skumpande i bussen några timmar. Så var vi framme i Chaimac. Där skulle vi byta buss. Då kom en minibuss och engelsmannen och jag hoppade in. Så skumpade vi iväg och satt mycket obekvämt. Det var bara 1 timme och sen byte igen. Nu tog vi en pickup och installerade oss på flaket. Det var nog +30-+35 så det passade bra. Nu gick det undan minsann. Åter med livet som insats. Vi susade genom småbyar. Här och där stod någon med tummen upp och det fyllde på. Så körde vi förbi, mötte och släppte av många jobbare som skulle plocka kaffe. Det lyste rött i buskarna när vi for förbi. Mycket kaffeodling häruppe. Nu sänker sig snart mörkret igen. Klockan är kvart i 6. Så körde vi i en by rakt igenom på marknadsgatan. Trångt var det men bussen tryckte sig igenom och ingen tyckte det var konstigt. Vi mötte mycket pickuper, lastbilar alla belastade med jobbare eller gods. Många hälsar och ler. Ja från tidig morgon är de glada.
Det är floden Lanquin som i sitt lopp genom berget format dessa fantastiska underjordiska droppstensgrottor
Tisdag i Lanquin 20/11
Oj oj, så har jag åter satt livet på spel! I grottorna i Lanquin! Först och främst sover jag gott inatt! Varmt! men ack så lyhört med springor i väggarna och kikhål. Nu förstod jag att där bodde ett äkta par och ungar som kikade på mig. Jag tog öronproppar. På morgonen gick jag en promenad före frukost.
Kom genom stan till hotellet med bungalows där de flesta turisterna bor. Där pratade jag lite med chauffören från igår. Så kom jag förbi jobbare som ville att jag skulle ta kort. De smilade uppsig som vanligt. Så slog jag följe med två flickor som skulle gå och handla. Knaggligt med språket förstås. Det var en härlig morgon alldeles stilla fuktigt och varmt. Efter frukost som bestod av det vanliga här, ägg, svarta bönor, keso, feta ost och tortillas. Sedan rustade jag mig med vatten, kamera och vandrade uppåt Semuc Champeyvägen. Uppåt, uppåt. Så fort ungarna såg mig ropade de goodbye gringa också samlades alla ungarna.
Jag gick förbi många små hus väl dolda i djungeln. Det var mycket varmt och fuktigt. Så kom den van som körde till Semuc Chempey och jag liftade 1-2 km uppåt. Sedan hade jag en härlig tur neråt stan igen. Det var många ungdomar som for uppåt idag. Den här stan lever mycket på turisterna som många ställen i Guatemala. Stannade då och då för att ta kort. Pratade med en mamma med två barn. Pojken var 15 och arbetade med Majsen. Det är nu tid att skära av de torra stjälkarna och sedan plantera ny. Två skördar per år får man här. Jag mötte bilen som kör till Semuc två gånger och de vinkade så glatt. Så köpte jag två apelsiner det fanns bara den frukten. Här finns nog 25 ställen som säljer coca cola. Jag ska strax gå och köpa lite bröd för imorgon får jag nog ge mig iväg tidigt. Här är en liten tös vars mamma jobbar här hon kikar och följer efter mig kanske tre år.
Så begav jag mig iväg för att besöka den berömda grottorna här. Det överträffade alla förväntningar. Som tur var mötte jag tre pojkar och en av dem var guide och han följde mig tillbaka för att guida. Det är floden Lanquin som i sitt lopp genom berget format dessa fantastiska underjordiska droppstensgrottor. Carlos visste precis allt. Han fick bitvis hålla mig i handen så halt och svårt och brant var det. Han visste var alla formerna föreställde och de liknade djur, helgon och annat som gardiner, ett skepp i sank m.m. Det var enastående.
Semuc Champey betyder ”Den gömmer sig i djupet bland sten och jord”
Så skönt här är emot Antiguas smog. Nästan ingen trafik bara barn som leker och cyklar. I en trädgård bredvid jobbar de med något. Bakom reser sig ett högt berg. Stan är mycket kuperad. Så tog jag lite kort och vilade vid lagunen. Nerfärden var lika hisnande. Överallt tog man upp folk som ville med. Annars går de med sina bördor och barn. Nyss gick här förbi ett gäng jobbare på hemväg i gummistövlar och med väskor. En pojke som Oscar. Barn får de inte vara mer än 5-6 år!
Imorgon ska jag gå till grottorna också berömda. Även gå runt för att ta kort. Det ska bli skönt att slippa åka buss.
På onsdag far jag tillbaka och ska ta in på ett annat hotell. Nu är klockan kvart över 5 och jag har ätit en god middag med kött, ris och grönsaker. Ska ut och gå vid 7 i morgon senast.
Här pratas också Quiché, indianernas språk härom. Semuc Champey betyder "Den gömmer sig i djupet bland sten och jord" .
Luftfuktigheten här är 80%-85% och medeltemperaturen +26,7. Floden heter Caha bon och rinner också här nere. Jag såg att flera backpackers bodde i bungalows vid floden. Men jag är nöjd här. Här händer något hela tiden och jag får träna lite spanska. Nu lastar de av varor här. Mormor har 20 barnbarn och 4 barn. Här vimlar av ungar. Nu börjar det svalna. Ska snart lägga mig. Behöver inte duscha efter badet i Champey. Godnatt.
På färden till Semuc Champey var det för skumpigt
Måndag
Du är gode värld! Vilken natt vilken dag! Jag frös värre än i Kätabo i påskas! Ingen sovsäck och bara ett lakan. Regnade gjorde det och fuktigt inne. Klockan 4 steg jag upp och klädde på mig och halv 5 gick jag ner och väckte nattportieren som tydligen sov i rummet bredvid. Det var mörkt och regnigt. Jag fick växel till bussen av portiern och utanför stod en man och frågade om jag skulle till la playa. Ja nu skrattar jag. Nej till Languin sa jag.
Den går där uppe. Jaha. Det var till att fråga en gatsopare som var så vänlig. Jo den går 05.15. Glad i hågen gick jag till den så kallade hållplatsen . Där stod en massa människor med massor av pynglingar. Stora säckar och korgar och bäbisar förstås. Mittemot hade en dam redan öppnat stånd för varma drycker.
Det var mest much, en sorts välling. Många fick där sin första frukost billigt och bra. Så kom det en stackars hemlös med ett plastskynke över huvudet och barfota. Så väntade vi en timma på bussen. Då blev det ett sjå innan alla kommit på med sitt pick och pack. Jag satte mig jämte en lagom tjock en. Så skumpade vi då äntligen iväg.
Det tillkom mer resande hela tiden. Så fick vi en tredje utanför mig och jag blev sedan mer och mer klämd under resan. Vägen var urdålig men chauffören en mästare. Han har en påfösare med som även tar upp betalning. Det kostade 10 Q till Lanquin. Vi åkte i 3 timmar och det regnade i början men blev sen varmare och varmare. Klockan 09:30 var vi här.
Så fort jag steg av kom en liten kille som hette Jorge och frågade vad jag skulle bo. No se och sedan hjälpte han mig till ett hotell och fick 2 Q. Jag tog rummet som kostade 10 Q för två nätter. Luktar lite nyoljat men rent och varmt. Dom har lovat att det inte ska bli kallt inatt. Ja, bussen ja. Där satt framför mig en mamma med en liten 1-åring. De hade tydligen inte hunnit äta för pojken som väl var 8 for ut hela tiden och hämtade mer mat i ståndet. Sen avslutade han med godis och slängde allt skräp ut genom dörren! De har inga begrepp om att hålla rent, konstigt. Det är så rena själva och småflickorna är som prinsessor. Så står det där vid vägkanten i dammet som blommor.
Här sitter jag utanför hotellet som visst är lite samlingsplats. Staden är lite uppdelade i olika ceubra. Det är underbart ljummet och inget regn trots att det regnar 180 till 200 dagar på året. Här är subtropiskt klimat helt härligt. Så tänkte jag vila men det blev inget med det. Värdinnan sa att jag måste åka till Semuc Champey. Jag gick en sväng och pratade lite med en pojke. Så kom en annan kille och hämtade mig och sa nu ska vi åka. Upp på en jeep och iväg. En kille 10 år var "hjälpare" att chauffören och han hade lillbrorsan med.Så hämtade vi upp tre till. En kille från Kalifornien han satt förresten framför mig på bussen från Coban.Så tror jag att andra vara med också. De var från Amsterdam. Vi pratade lite sen. På färden till Semuc Champey vad är det för skumpigt. Det är så bra när man reser själv då kan man prata om man vill. Vi for högre och högre och vyerna öppnade sig. Vi körde för förbi hus ute i bushen och allt påminde om Nicaragua när vi for från Matagalpas till Fincan i bergen.En del hus var någorlunda men de flesta eländiga. En liten jordplätt för majs grönsaker och de odlade lite kaffe för att sälja. De hade skördat och rensade i en handkvarn för att sedan lägga ut i solen att torka. Vi for också förbi en stor plantage det är nu kaffet skördas framöver.
Det blev mer och mer fuktigt ju högre upp vi kom också var det rena djungeln. Det var makalöst frodigt. Mycket blommor. Hibiskus och blomma för dagen överallt. Även julros som ju heter Pasella på spanska. I Coban satt jag förresten under ett helt träd av
Bougainvillea.
Nu spelar de lite kort här. Nyss kom ett gäng pojkar och hejade på en pickup. Jag sa att jag blivit tio år yngre efter den här dagen. Då skrattade de. De var så söta. Får se om de kommer mer så jag kan ta kort på dem. Jag pratade lite med mormor i huset som jobbar i köket men har tagit kväll nu och sitter härute.
Det var helt underbart idag. Vi gick på en liten stig i djungeln. Fåglarna var det enda ljud som hördes. Men sedan hördes bruset från fallen. De har en fallhöjd på 250 - 300 m och i olika fall så bildas lagunen med ljummet, kristallklart, grönskimrande vatten.
Vi badade och simmade. Vilken känsla! Skulle tro att den här lilla staden lever på sina turister. Nu kom tre backpackers. Jag ser fram emot att lägga mig ikväll.
känner mig som en riktig backpacker
Söndag, jag undrar om datum? Så sitter jag här i Coban i en säng som sluttar från alla håll in mot mitten! Rummet verkade ruffigt när jag kom vid 12 idag, men nu känns det bra för jag är dödstrött. Steg upp 4 i morse för de ringde från resebyrån där jag bokat resa till Coban och sa att de skulle hämta mig kl 05.15. Emma tog emot det. Jag var ensam till la cena som var som vanligt tamates på lördagen. Emma pratade lite och hon fick 200 Q för mitt bagage. Det är det ju värt för jag kan ju inte ta med det! Hon fick också ett spetsljus från Belgien och lite klämmor från Makeni. Så lagade jag till en påse till Carmen som Sonia lovade att ta med till skolan. Jag la i ett spetsljus, 5 virkade hjärtan av mormors och lite klämmor. Hon skrattar nog åt kombinationen. Så sa jag nu hej och hasta la vista till Rene och Sonia. Sonia är ju kvar när jag kommer tillbaka. Jag får bo där om ingen ny student ska ha mitt rum. Har också kollat in ett billigt hotell 45 Q. Det här kostar bara 20 Q. Här finns en dusch men jag tog våtservett. Ska ta in på ett bättre i Lanquin i morgon. Om jag kommer dit! Var först på det fina Dona Victoria hotellet för att få information. Där kom jag in mitt i ett stort bröllop! Sen fick jag prata med direktören. Det finns visst alla möjliga utflykter här omkring. Jag vill till grottorna och vattenfall som heter Semuc Champey. Den utflykten skulle kosta 350 Q. Det tyckte jag var dyrt så jag har letat efter andra resebyråer under dagen. De var dock stängda. Så fick jag se att det går en buss till Lanquin. Ska försöka passa den imorgon bitti. Nu börjar jag bli varm i kläderna och känner mig som en riktig backpacker. Har stressat omkring i stan. Åt god lunch med kyckling, ris och sallad och kaffeför 8 Q. Satt där länge och tog sedan kort på köket! Där kom in en hel hop polisen så artiga hälsade både när det kom och gick. Så pratade jag lite med en pojke i 20-års åldern på stan. Den som jag satt jämte i bussen från Guate var inte så rolig, sov mest. Till slut spydde hans pojke, stackarn! Det var en hop amerikanare i minibussen från Antigua. De skulle till flygplatsen så vi lämnade dem där först. Resan hit var lång men mycket att se. Ett mycket skiftande med höga vulkanberg. Odlingar av alla slag. Det växer bra här. Majs, kaffe, frukt och grönsaker. jag njöt av vyerna. Så körde vi rakt genom en stor kreatursmarknad. Coban är en lite lagom stor stad som man snart lär känna. Ett torg med fontän, en kyrka, en lång parad med försäljaren och en marknadsgatan. Fullt av folk i city som vanligt. Här blir nog liv på hotellet. Nu illtjuter en unge och mycket spring i trappor.
Klockan är bara sex men som vanligt mörknar det då och jag ska minsann sova snart. Ska upp vid fem och gå till terminalen. Får vi se hur det går. Jag blir så full i skratt, tänker på som Lena skulle skratta åt alla konstiga saker i det här landet. Ja det här är ju livet att få resa runt och bara bestämma själv. Det allmänna bussarna kallas chicken bus.
Här regnade lite idag. Den här staden är känd för det. Har visst fått namn efter det. Det är indianspråk quiche tror jag. Jag hörde dem prata så här ibland. Lakanen är visst sida av gamla jeans. Godnatt.
Men inget är så fint som spel på marimba och flöjt, de gamla mayainstrumenten
Igår när jag kom till Hermano Pedro då kom lilla Mari, sköterskan fram och undrade om hon och den andra som jag tog kort på dagen innan kan du få köpa varsitt.
jag fick adressen men inget namn såga sen. Ska iallafall försöka skicka dem. Jag framkallar inga kort här. Min gamla kamera kapsejsade och filmen gick inte att använda. Ska kanske hinna ta en film till till David. Nu satte sig två fransyskor här och babblar franska. Så var det sista dagen med barnen. Mari tog kort på mig och lilla Alex. Robin tyckte jag mycket om liksom Kaspar, Kristina och Andy. Lilla Amalia var också så vacker.
Ack här ligger de år ut och år in. I det andra rummet fanns tonåringar som legat likadant i tio år. Men de har det inte alls så bra hemma. De är ofta offer för undernäring och förlossningsskador.
Sonja var på cykeltur idag och kom hem så nöjd. Vi fick god mat som vanligt med soppa med grönsaker, tortilla, kyckling med avocado sallad. Rene var på fest hos Antonio, vår chaufför på skolan, igår kväll. Sarah kom som väl var inte och åt med oss hon är lite flamsig.
På lördagen gå och Sarah och Emma till marknaden för veckans inköp. Kommer hem i en vagn. Stackare handla så mycket. Jag blir trött av att köpa lite frukt. Idag köpte jag bananer, äpple och vindruvor. Tänkte bjuda men vi får se. Köpte också godis gjort av guajave. Mycket gott. De gör mycket godis av frukt. Så köpte jag bröd i det tyska bageriet. Det är så gott. Annars har de visst bara ljust. Det är mest tortilla som gäller. Här är också mycket turister från Europa. Så började de komma, försäljarna. Men jag säger no gracias. Nu kommer det Trummor förbi. Men inget är så fint som spel på marimba och flöjt de gamla mayainstrumenten. Här har jag då nu stor katedral i synfältet och det gamla presidentpalatset från kolonialtiden. Här vimlar också av förälskade par, precis som på sommaren hemma. En del hippies men inte så många. En äldre man som ser ut som Jesus skrider omkring. Har sett honom ofta. Ska fråga Emma om jag kan ligga över någon natt i rummet när jag kommer tillbaka från Coban Flores -Tikal. Jag måste visst betala 100 quetsal för bagaget. Nåväl det är hon värd Emma. Hon ska också få en present. Nu måste jag se en procession.
Här är mycket liv och rörelse
15/11
Tror jag har tappat bort dagens datum. Det är inte heller så viktigt. Nu sitter jag i Parque centret på en soffa och skriver. Det är lördag em kl 4 och solen gassar men de blåser lite frskt. Här är mycket liv och rörelse.Massor av små ungar yrar runt. De är de flesta barn tlll försäljare här i parken. Många mycket finklädda spatserar omkring. Många cyklar dock sällan flickor. De flesta har något slags bike med breda däck som passar för dessa kullerstensgator. Hästekipage kan man hyra också. Jag har nu packat och klart och ska resa med minibuss i morgon 5.30. Byte i Guate city och sedan till Coban. Det ska bli skönt att röra på sig lite nu. På skolan sa jag adjö till Carmen och de andra. Hon gav mig sin adress. Tycker vi ska brev växla för att praktisera. Hon ger inte upp lätt! Så hade jag Vicky igår också men hon är alldeles för snabb för mig.Carmen var jättebra. Jag har skickat med Sonja en spets klocka från Belgien och fem virkade hjärtan av mormors röda + en del klämmor från Makeni.
Hon ska ge dom till Carmen som present. Det är tydligen bra att sitta och skriva här så slipper man alla påstridiga försäljare. Jag har klänning idag det känns skönt, får nog bli det nu. Måste välja byxor imorgon bitti för då är det nog kyligt. På morgonen skrev jag klart mina vykort. Det får ju bli som julkort. Skickade 30 tror jag + ett brev till Lotta. Det har ju haft november lov nu. Allt verkade bra och det saknar mig säger de. Josse skrev innan och Frida och Felicia. Frida skrev en hel sida så bra. Hon har nog fått den Sandberg ska skriv genen.
Så skrev jag till Lotta att de kanske vill möta mig på Kastrup 3/1 . De kunde ju ta tåg från Helsingborg.
Just nu går här förbi mig en lång rad med barn i masker. Vet inte vad de vill. Framåt i december börjar även alla möjliga kyrkliga processioner. Den 7/12 tänder man eldar och skjuter bomber för att skrämma bort den onde. Här går hela tiden förbi mammor med barn i en filt på ryggen. Här är sällan barnvagnar. Det funkar inte snabbt nog för mammorna som alltid har brått.Gatorna är inte heller för barnvagnar. Inte för cyklar eller bilar heller. Undra på att bilarna skramla sönder. Nu började de prata i högtalare så det ekar. Fontänen i mitten av parken är så fin och vattnet porlar. Men nu börjar de hamra på med musik.
Vid 6 är det skönt att vandra hem i den ljumna kvällen
13/11
Torsdag idag och jag har inte skrivit på hela veckan. Bara jobbat och studerat. Det går trögt nu med studierna. Känns verkligen skönt att bara ha en dag kvar i skolan. Jag har fått byta "fröken" också. Vicky den nya är nog duktig men pratar alldeles för fort. Så trött jag blir! Det är roligt på jobbet och nu är jag lite bekant med flickorna. Det är särskilt en som heter Mari och är så gullig. Sedan är det en kille Jorge som jag inte vet om han är intagen eller jobbare eller både ock. Barnen är så söta och hjälplösa. Jag har fäst mig mest med Robin 10 år. Han förstår lite. Jag räknar hans fingrar och han räcker fram händerna så fort han ser mig. Så har vi Kaspar som är allas kelgris. Det värsta är att han ska äta själv. Så envis. Det blir mycket kladd. Så är det de små Andy och Alex och Kristina som gråter mest utom när man pratar med henne. Jag byter blöjor och diskar flaskor och sopar golv. Igår gick Jorge på kontoret runt med en grupp igen. Det är studenter från spanskskolorna som vill se och eventuellt jobba här lite. Så mot kvällen kommer flickor in och gosar lite med ungarna. Igår jobbade 2 pojkar på eftermiddagen förutom en pojke som varit där hela tiden. Så viker jag blöjor av tygtrasor. Vid 6 är det skönt att vandra hem i den ljumma kvällen. Jag gick in på en resebyrå och bokade resa till söndag kl 05.30 till Coban. De hämtar mig här utanför porten.
Igår träffade jag Carmen. Hon såg lite blek ut. Hon har varit sjuk i veckan så jag har haft en ny fröken som heter Vicky. Hon är för snabb i vändningarna och jag fattar inte mycket. Men nu är det bara en dag kvar. Hon är mycket politiskt intresserad och kritisk som de flesta till regeringen. I onsdagskväll var det teater i skolan. Mycket känslomättat. Den var skriven av Miguel Angel Asturias nobelpristagare från Guatemala. Det handlade om Mayaindianerna förstås. Vi förstod inte mycket av språket men skådespelaren var mycket bra. Han dansade sjöng och spelade och pratade. Han hade också en vacker pojke som spelade olika instrument, som marimba förstås, flöjt, en stor snäcka blåste han i liksom i andra visselinstrument som lät som fågelljud. Tyvärr var vi bara 6 personer i publiken.
Så har då Sonja varit här en vecka. Hon är så rar. Hon liksom jag är mest tysta vid kvällsmålet. Då brukar Sarah äta med oss och hon och Rene babblar på. Det ska nog bli skönt att inte anstränga sig att lyssna framöver. Jag kan ju ta hjälp av engelskan när jag är ute och reser. På skolan har jag pratat svenska med en flicka som heter Maria och bor i Stockholm. Hon är från Skellefteå men bor i Vasastan. Det var härligt att prata utan att anstränga sig! Hon är här själv ett tag för att lära sig mer spanska. Sedan kommer hennes man och de ska bo vid Rio Dulce sjön vid ostkusten. Hon ska jobba i ett projekt för att förbättra situationen för de fattiga där. Hon verkar mycket duktig. Hennes man ska skriva någon avhandling under 1 år. Hon jobbar utan lön men med ett visst traktamente. Det är härligt att det finns sådana ungdomar!
Filmen i min gamla kamera gick inte att rädda så nu slängde jag kameran. Köpte 4 diafilmer igår. De var billigare än hemma. Jag fick 2 för 75. Så ska jag fråga Sonja om jag får ställa min resväska i hennes rum när jag far till Coban och Tikal på söndag.
Gott kaffe på Kanelen! ☕️🚴♀️🚴♂️
Favorit i repris. Farmor och farfar tips, cykla, med elcyklar naturligtvis, upp för åsen till Kafé Kanelen för en kopp kaffe och en fralla för lätt lunch vid ledighet. Bjärets godaste kaffe! Gott varmt, inget ljummet beskt kaffe. Ger alltid kafé
och restaurang betyg efter kaffe smak och att kaffet är hett! Tänk på det alla ni som driver kafé /restaurang! Inget smakar bra med dåligt kaffe. Min mamma hade säkert hållit med, kaffe expert efter kaffe plockning i Nicaragua .
Att få ge lite tillbaka till detta generösa land.
10/11
Så är det lördag och ledigt. Det har varit en fin vecka och roligt att jobba på " Del Hermano Pedro". Jag promenerar vid halv 3. Det tar 20 minuter. Så tar jag mig in genom alla låsta grindar och hittar min avdelning. Där ligger de stackarna. Ändå får man tänka som Carmen. I sina hem i det här landet hade de haft det mycket värre. Så var då en mamma och en pappa och hälsade på lille Alex en dag. De hade rest 5 timmar på buss och hon hade en baby vid bröstet. De hade tre barn hemma och säkert fattigt.
Här får barnen vård, mat och kläder. Jag får börja med flaskmatning och det tar oändlig tid för dem. Så är det några som äter vanlig mat. En liten rolig kille som envisas med att äta själv, det blir ett kladd. De är alla i sina sängar men ett par får komma upp ibland till en rullstol. Så byter jag blöjor och viker blöjor. Det är alla av tygstycken och det är en särskild tvätterska som har fullt upp. På min avdelningen är det ca 20 barn och så är det en mittemot med lika många lite äldre 12-18 år kanske.
Så vandrar jag hem i den mörka kvällen och känner mig nöjd. Att få ge lite tillbaka till detta generösa land.
I går var hela skolan på utflykt till kaffe- och musikmuseet strax utanför stan. Det var så intressant så jag tänker gå dit igen. Man fick följa kaffets väg från planta till buske, bär, kärna och expresso kaffe. Jag köpte ett kilo att ta med hem. Musik museet visade alla musikinstrument, typiska för Guatemala. Där var en mycket duktig guide. Jag ska dit igen för att ta mera bilder. Så beställde jag till söndag en cykeltur med guide upp över bergen. Idag ska jag ta det lugnt. Gå och köpa frukt och gå till supermarket och till foto affären för att köpa batterier till kameran med mera. Igår växlade jag in mina sista resecheckar och ska sedan ta ut på kort. Nästa vecka börjar nog pengarna rulla så smått. Har skrivit till Josse idag. Sista brevet skickar väl ett kort också senare.
Silent night
8/11
Oj vad tiden går. Det är torsdag och jag väntar som vanligt på mat. Sarah har köpt en skiva med julsånger och spelar "silent night" för Pablo. Han är så söt och rättar mig när jag säger fel. Idag har jag och Carmen gått långpromenad till
3 ruiner. "La Merced" , Los Capuchinos och San Jeroneme. Alla rasade vid jordbävningen 1773. De var alla kloster och vi besökte alla skrymslen och vrår. Det var en begränsad värld! Ja ja
Emma här går ju heller inte ut mycket.Bara till marknaden en gång i veckan. Det var mycket vackra ruiner.Särskilt är det kontrasten mellan murarna och dessa vackra blommor! Särskilt Bouganvillan är härlig nu. Vackra fontäner finns på gårdarna som hålls rena. Annars har inte mycket restaurerats, det finns inga pengar. Även här är det bara donationer som gäller. Jag hade glömt min kamera men Carmen var snäll och väntade i kyrkan när jag sprang hem och hämtade den. Så har jag bara en vecka kvar på skolan. Det blir nog lagom, måste vila huvudet. Imorgon ska hela skolan på utflykt. I eftermiddag går jag tidigt till jobbet för det behövs hjälp med eftermiddagsmålet. De är så hjälplösa och det är särskilt en pojke som ser så olycklig ut. Han är nog i Oscars ålder och kan resa sig men får inte för han kan ramla ur sängen då. Alla ligger och jag vet inte när de får komma upp för bad. Det är en lagom promenad dit efter lunchen. Även en skön promenad hem på kvällen. Men igår kväll var det lite kyligt som en dag tidigare i oktober.
Det kändes konstigt att prata svenska!
5/11
Så har jag då varit på jobbet. Kl 3 var jag på Obras sociales del Hermano Pedro. Jag hittade Jorge så heter mannen som har hand om volontärer. Där utanför väntade flera ungdomar. En flicka var från Stockholm. Det kändes konstigt att prata svenska! Så visade han oss runt. Det är en imponerande anläggning med upp till 500 patienter. Där arbetade 250 personer förutom alla volontärer. Här bor barnen hela sitt liv. De är utvecklingsstörda och lämnats där av föräldrarna som sällan inte bryr sig. De orkar heller inte. Så bestämde jag mig för att stanna hos de små. De ligger ständigt i sina sängar tror jag. Det var lagom till kvällsmålet och jag matade en liten kille. Bytte blöjor på 2 och gick annars runt och höll i hand. Många hade sondmatning och några hade dropp. Det kändes bra och jag pratade med en flicka från schweiz som också var ny. Anläggningen drivs helt med donationer från Spanien, USA m. fl. länder. Läkare åker hit och jobbar ett tag osv.
Rene är ute på vift ikväll så jag var själv på kvällsmat. Emma pratade med mig en stund. Hennes fot är nästan bra nu. Idag har vi pluggat imperfekt Carmen och jag. Jag tycker att jag lärt mej mycket men Carmen är inte nöjd.
”La Merced”
Barbara heter en trevlig tjej på skolan som kommer från Italien. Så är det Tim från New York som pratar på men blandar in engelska. Sara, i huset här, har fått honom som elev. Hon började jobba idag. De får turas om nu när det inte finns så många studenter. Idag började jag med imperfekt. Lite mindre svårt.
Jag glömde visst att berätta om lördagskvällen. Då var jag på konsert i ruinen bredvid "La Merced". Kostade 20 Q. Jag var enda turist och man skulle sitta vid bord. Jag slog mig ner och ingen tyckte det var konstigt. Musiken öste på och vi gjorde mycket rytmiska rörelsesånger och klappade takt. Det var kul. Så visade det sig att det serverades supé. För samma pris! Allt var kyrkans regi och det predikades en del emellan. Maten var god och sedan ytterligare tal. Jag gick innan det var slut. Var hemma 10. Ute i parken hade de tänt många ljuslyktor. Det var oerhört vackert mot murarna. Det är ruinen efter den gamla kyrkan. Den nya är stans största. Nu måste jag läsa lite läxor annars blir Carmen bekymrad.
Att säga något
En modig tanke tänker jag berätta om, för mod och empati kommer inte sedan utan mitt i sorgen och i kampen.
