1870

Min mormors morfar Johan Bergbom imigrerade till USA 1870, 28 år gammal.Den båtresan var inte så lyxig. Hans mamma hade packat ner knäckebröd, saltat griskött och sill som han skulle ha på resan. Hon hade sytt en säck som hon fyllde med hö som han skulle ha som säng. Alla män sov på golvet i ett stort rum. Kvinnor och barn blev lite bättre omhädertagna under resan.Han hade även oturen att de pengar han hade med sig blev stulna. Han mötte en man som lovade att betala resan till Chicago om han arbetade för mannen. Han hamnade på en farm i Texas som många andra unga svenska män. Där var det hårt arbete tills han kom till Chicago och återförenades med sin bror Adolph, som hade klarat sig undan en stor brand i staden. Efter fyra år reste Johan tillbaka till Sverige efter sin pappas önskan att en av hans söner skulle ta över gården i Bratteborg. Där tog hans dröm om Amerika slut. Han gifte sig med Emma Gravin och de fick 5 döttrar tillsammans. 2 av dem sökte senare lyckan i Amerika. 

ombord på amerikabåten

Så ringde Aldur, de var komna till stan. Då passa jag på att be honom komma och hämta mej och Arne i sin bil. Så kom han och vi åkte till kontoret och hämta biljetten och sen till båten med mina väskor, allt gick fint. Det var ju underbart för mej att bara följa med och åka. Så var vi och hälsa på Märtha i hennes affär och sedan till DUX – affären där Arne arbetar, väldigt stiligt. Så var allt klart och vi åker till Hästhovsgatan igen och drack kaffe. Senare på kvällen kom Aldur och Ruth hit och vi såg på TV, mässan i Göteborg och riksdagsgubbar. Så var andra dagen gången. Tredje dagen var vi uppe tidigare. Vi åkte till båten halv 9. De var med och besåg den stiliga båten inuti, Arne, Dagny, Aldur, Märtha och Vanja. Ja det var en upplevelse. Kl lite över 10 måste alla besökare lämna. De gick upp på betongskjulet och jag stod ensam på däck mittför där de stod. Jag var ju inte ensam, men just där var det inte många och jag kände ingen. Solen sken så varm, men det var kallare där de stod omkring en timma innan båten gick. Jag stod länge och såg dem och sedan gick vi ner i hytterna. Kl halv 1 var det lunch. Jag fann då Elisabeth så vi sitter vid samma bord och 2 andra gamla damer som varit länge i Amerika, men såg lika enkla ut som vi. Vi fick smörgås med en hel del rätter, kalops och potatis. Persikor och kaffe. Kl halv 4 fick vi kaffe i salongen. Middag kl 7, då fick vi sparrissoppa, smör, bröd och sill. Potatis och kalvstek och grönsaker.  Vid sju så kom vi in i Köpenhamn, var intressant att se Helsingborg och Skånekusten och Helsingör och efter allt vi sett denna dag var det skönt att gå ner i den sköna goda hytten. Min hyttkamrat är en fin rar 80-åring.och i Köpenhamn kom den tredje kamraten ombord, men Elisabeth är ensam i sin hytt så vi skall bedja att jag får flytta in till henne. Hon tycker nog att det är trist att vara ensam.


sista skymten av familjen

På lördag morgon kl 6 kom Ejnar och Stina och hämtade mej. Lennart kom och tog kort. Det kändes lite vemodigt att se sista skymten av dem, pappa, Rune, Lennart och Chris ute på gården. Så var vi snart hos Elisabeth, min reskamrat. Hon hade dukat fram kaffe och hennes dotter Gun var där. Sen bar det iväg mot Burseryd.Just i skogen bortanför Frölunda fick vi punktering, var ju lite otur, men väl ingen olyckshändelse och efter en stund var allt bra att fortsätta färden. Det var en härlig resa, solensken varmt och gott. kl. 11 var vi framme hos Elisabeths syster Thora där vi blev varmt välkomna och fick en väldigt fin middag. Sen skjutsade Ejnar och Thoras man mej och mitt pick och pack till Arne ljungs hem där jag skulle stanna tills jag gick till båten. De var ju så innerligt rara och vänliga och jag fick vila. Vi satt och språka tills jag fick min andra middag hos dem.Sen gick vi en runda i villa  stan tills det började regna. Så vänta en överraskning. De hade en TV- apparat som äldste sonen byggt på lediga stunder. Han var ute och gjorde sin värnplikt. Han är teknisk ingenjör. Jag hade inte först sett TV. Det var en direktsändning från mässan i Göteborg. Ja, så var första dagen gången och jag sov så gott och låg till kl 8 på morgonen. Jag tänkte då först på dem därhemma som för längesen gått till sina arbeten.

Min Amerikaresa 1958, dagbok



..Ja, nu närmar sig den dagen då jag skall lämna hemmet i Smålandsstenar och alla mina kära för en semesterresa till USA.

De sista dagarna ville jag göra underverk, men fick ta mig tid till att göra lite visiter. Vivan hade ett litet kafferep . Så var jag hos Lydia S en förmiddag och hos Emmy på eftermiddagen. Där träffade jag några av mina vänner. De var alla så snälla . Så fick jag många presenter av vänner och barnen. På lördag eftermiddag var barnen hemma och lilla Carina var med.



Tankar om tre systrars amerikaresa

Den 7 januari åkte min son Oscar till USA, närmare bestämt till Greenwood, South Carolina. Målet är studier och naturligtvis mycket tennisspel . Upplevelser av ett nytt land får man på vägen.

Vi har redan genom earth google zoomat in gata och hus.  Genom videosamtal har vi fått visning av hans lägenhet. För 103 år sedan lämnade 2 unga damer i vår släkt Sverige för att söka lyckan i USA närmare bestämt Anna och Edith Bergbom. 1958 gick min mormors mor Hildur ombord på båten som skulle ta henne till USA för första gången för att besöka sina kära systrar, Anna och Edith.

Här kommer några glimtar av hennes upplevelser och känslor av landet Amerika. Hennes mål var att besöka sina systrar med familjer. Dela deras vardag och deras ambition att visa sitt nya land med kärlek. Vi får även ta del av den storm som varade ett par dagar under båtresan över.



Här kommer utkast ur min mormors mors dagböcker som hon skrev under sin vistelse i USA året 1958. Finns drömmen om Amerika fortfarande kvar?


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0