Första skymten av Amerika
Den 20 maj
Ja, nu har vi varit i Halifax. Det var intressant att se land igen och båtar far på vattnet igen och helikoptrar i luften och det var roligt att se Canadas kust. Det var grönskande kullar och vita hus och längst vid stränderna klippor och berg. Nu har vi varit där i två timmar och åter satt ut mot land men det har varit svår dimma hela dagen så båten kan inte gå fort och det tjuter i sirenerna. Det är kusligt med dimman. Hoppas den inte blir så svår i natt. Igår kväll var det stiligt på avskedsmiddagen. Vi fick fina rätter alla. Kalkon och allt möjligt gott. Så kom hela personalen in med isfigurer, alla slags fiskar, så Gripsholm, en bokstav i varje och glass på som vi fick äta . Ja, det var så stiligt. Det var intressant att se Halifax och land igen. Canadas kust, fyren och berg och kullar och vita hus, men när vi lade till vid kajen var det svart och mulet. 2 timmar var vi där och när vi kom ut på sjön igen var dimman så tjock så man såg inte mycket, några meter bara men på onsdag började det ljusna. Vi såg två vita båtar och på kvällen efter 11 börjar ljusen synas på land.
Vi stannade ute på sjön till kl. 6, då var alla ute och vi fick se frihetsgudinnan och skyskraporna i New York. Det var imponerande att se den första skymten av Amerika! Jag tänkte på Anna och Edith när de för 50 år sedan såg den synen först och pappa 1870. De hade nog inte så god resa eller fina båtar. Kl 7 lade vi till piren 97. Vilken massa med båtar och allt man såg! Så kom myndigheterna ombord för att syna visa och pass och skriva en massa. Det tog 2 timmar att stå i kön innan man kom ut . Just som jag kom ner kom Anna, Edith och Carl från det ställe där de hade stått bra länge och spanat efter mej. Jag kan inte förklara hur det var, men det var roligt! Så leta vi reda på mina väskor. En gubbe var med, fick skriva mitt namn på ett papper jag hade. Så till att stå i kön igen. Anna var med och Edith satt på mina väskor för att vila. Så äntligen fick jag en dum tullman med mig och han rota igenom allt. Å vad dum han var, men han fick inget för besväret och så var vi fria att gå!
Att Carl kunde klara att köra i denna oerhörda trafik kan jag inte fatta, men lyckligt och väl gick det. Vi körde i en lång tunnel som gick just under vattnet där båten gått in. Så kom vi ut på den nya fina vägen. Det var 3 vägbanor åt vart håll. O vad fint! New York stat, New Jersey stat, Connecticut Ohio, Pennsylvania, Illinois stat. Å vad vackert och underligt. Den ena staten var inte lik den andra. Pennsylvania var nästan bara höga berg och kullar med vacker lövskog. Vi åkte igenom 7 långa tunnlar som gick under skogen. Vi stannade för lunch och kaffe ett par gånger under vägen. Det ligger sådana jämte vägen här och där på båda sidorna om vägen så man behöver aldrig åka över vägen.
Så körde vi från 11 till 6 och låg över natt i ett så vacker och fint motell. Så gick vi upp kl 6 och körde igen ända till 8 på kvällen då vi var i Rockford hos Edith och Carl. Vi stannade för frukost, 11 kaffe, lunch och i Chicago för kaffe. Det var 1000 mil att köra från New York och hit. Vi åkte igenom stora stålverk. Det rök så solen syntes inte. Hela luften var svart av rök från hundrade och mer stora skorstenar . En del ställen förvarade olja och man såg bara jättestora runda cisterner. Sen var det hela stater slät mark bara.
Det var full sommar, alla träd utslagna. I de första staterna hade de regnat men här har det inte kommit regn och det är vad de väntas för att syrenerna ska blomma och äppel- och körsbärsträd också. Rosorna har också börjat men här är kallt och blåser. Ja, så åkte vi igenom Chicago. Vilken stad! Ja ifrån första början av mitt liv jag har hört så mycket. Vi åkte mil efter mil där det bara fanns svarta fria herrar och damer och arbetare och massor med små svarta barn, en del så fina, det var intressant. Så åkte vi vid sjön Michigan, å så vackert, tusentals små båtar och grönskande parker. Vi åkte där Anna och Edith hade gått i många år och såg var Elisabeth hade sitt hus. Men vilken trafik, har aldrig tänkt någonting liknande. Bilarna var så tätt på längd och bredd så man såg som en enda massa. Vi var inne på en svensk matservering och drack kaffe. Sen var vägen inte sådan, men de håller på att bygga, men denna var inte enkelriktad utan som den vi har till Värnamo. Förut hade vi bara sett många många städer jämte vägen, men nu åkte vi rätt igenom flera städer innan vi kom hit. Det var fantastiskt att köra 1000 mil på den tiden. Så var vi här och allt gått så bra, vilket var att tacka den gode Guden för och att få vara frisk hela tiden.
