Ett nytt hus låg vid floden så fint så de hade guldhandtag på dörrarna.

Den 27 juli

I fredags kom fru Franzén och hämtade oss dit hon hade satt upp sin väv och jag började väva plastmattor. De hade byggt upp sin lillstuga så trevligt och stor. I går var det väldigt varmt. Edith baka vetebröd och jag baka grahamsringar och så satt jag i trädgården och sydde på Ediths tavla. Började i fredags på den. Får se om jag lever så jag kan få den färdig. Idag har jag och Carl varit i kyrkan. Edith och Betty var hemma. Bill och småflickorna var också med. Jag var med i söndagsskolan som kallas stjärnan. Den gamla ledaren Armstrong ledde. Hon läste läxan i Johannes evangeliet kap 9. Sedan predikade Harald Ericksson. Jag förstod ju ingenting men stavade hela tiden på bibelspråket som stod där framme- And iy shall.

Så mötte Bill oss och vi åkte hem och så åt vi middag, kyckling, böner, morötter, potatis, fruktsallad, glass och kaffe. Sen diskade Carl och jag torkade. Så tog Bill oss ut på en åktur runt i stan. Såg nya hus så förtjusande vackra. Tusental i alla färger. En våning och garage i samma. Så var det fina större hus som hade stora trädgårdar. Ett nytt hus låg vid floden så fint så de hade guldhandtag på dörrarna. Så åkte vi till farmen och såg den lilla babyn. Han var så söt. Antar att lilla Helén är lika söt och väl det för denna hade inget hår. Sen åkte vi hem och drack kaffe. Carl var hemma och läste och gör det nu också. Edith satte sej också nu för ovanlighetens skull. Hon går och har alltid något att göra. Åskan gick lite och det har regnat ett par skurar men det är så varmt så jag svettas där jag sitter. Jag får väl känna på värmen nu efter detta tänker jag. Svettas gör jag ju på nätterna fast fläkten är på. Men jag har ju inte haft ont av det ännu. Vi pratar Edith och jag om gamla hädelser och nya också.

Ja, nu har min bok fått vila ett tag igen. På onsdag den 30 juli hade Edith sitt kalas med en hel del fruar och damer. Svenska allihopa. Anna och Anita kom från Milton men då hade vi redan satt igång med att dricka kaffe. Det var Olga, Signe Larsson, Clarence Jansson och hennes syster Ellen som är så trevlig. Så var det en missis Rheding , en pigg 86 –åring och Christina och hennes syster och missis Frisk och två till som jag inte kommer ihåg namnet på. De hade så roligt och Edith glad. Vi hade bakat en nötkaka och en vaniljkaka och så beställde Edith en stor tårta. Så hade de sallad, fruktsallad med grädde och smörbakelser. Vi städade och gjorde så fint innan. Så var vi hos missis Hanna Lind på födelsekalas på tisdag den 29 juli. Det var 14 damer och hon fick så många kort och pengar. På torsdagskvällen var vi hos Amour på födelsedagskalas. Han fyllde 40 år och vi satt ute och åt. Vi var 19 personer. Ruths bror med fru, en syster till Ruth med man och en liten tös. Bill och Betty och flickorna, Gen och Anna, Edith, Carl och jag. Vi fick kyckling, potatis, bönor, oliver, rädisor, selleri, morötter. Kaffe, kaka och glass. Sedan fick vi kaffe omigen. Fredag kväll den 1 augusti skjutsa Bill, Betty och flickorna Edith och mej till Milton. Det var meningen vi skulle rest till Chicago på lördagen men det var så varmt så vi reste på söndag den 3 augusti kl 10. Vi var bjudna till Arthurs kusiner på middag. Det var så varmt, 36 grader. Vi mötte så mycket bilar. 300 på en halv timma. När vi kom dit rann svetten på oss. Så var det till att äta soppa och sen kalkon och potatismos och alla slags grönsaker och sallad och kaffe och sylt och grädde. Och sedan var vi ute och satt i deras lilla trädgård. De var tre systrar som bodde tillsammans. De var ogifta alla tre och arbetade om dagarna. Ruth, Ellen och Ester. Så var det en syster Lilly med hennes man också brodern Albin. Alla var så glada och trevliga. Sen fick vi mat igen, kokt korv, smörgås, sallad, ost. Kaka och kakor och frukt. Så åkte vi hem. Anita var med hem. Hon hade åkt ner på fredag. Då var det ännu värre trafik. Det var en enda rad av bilar som vi mötte de tre timmar det tog att komma hem, men då var det inte så varmt.

 


Även du hade en dröm om Amerika

Beskedet. Jag såg det i ögonen, sorgen, hela jag blev tyst väntade. Jag kunde inte förstå! Tusen frågor och inga svar. Du höll korten huller om buller utan den korrekta ordningen med korten i en jämn rad i handen som en solfjäder. Vi försökte hjälpa dig hitta rätt kort tålmodigt, du log vi skrattade du var yngre än oss. Ditt skratt så sorglöst ljust glittrande från hjärtat smittande. Minnen bilder flimrade förbi alltid glad underfundig. Det fanns ett kort du alltid lyckades hålla rätt stolt skickligt skrev du tankar och ord så enkelt. Den gåvan fanns i ditt blod. Det vallonska arvet. Systrarna Bergbom undervisades i den ädla konsten att läsa och skriva av sin far Johan och var goda läsare redan innan de började skolan. Familjen var prenumeranter på inte mindre än 4 olika veckotidningar och The mission friend skickades från farbror Carl i USA. Det beställdes även hem två olika barntidningar. Det finns en stolthet och en rikedom i det arvet som inga pengar i världen kan köpa. Du var min förebild i skrivandet min enda fan. Ödmjukhet, värme och intresse och humor alltid i mötet med dig. Vi delade en viktig barndom där speciella minnen alltid kommer att finnas kvar, som en inre kraft. Tre hus nära, tre trädgårdar där även jag fick äran att skjuta straffsparkar. Jag fick en gång skickat till mig en märklig julhälsning på postkasett. Ditt val av sång blandat med skratt var pepparkaksgubbar. Jag lyssnar och tänker just så var det. Det var vi Salta gänget. Vår värld. Rösterna är från en annan tid där inga sorger fanns bara barndom och framtid. 23 kr på Lotto, stryktipset, bandyallsvenskan hade börjat, spolade is  vid skolan, julskyltning.
 
 
En tid med intryck som riktigt ung i USA påverkade dina tankar, drömmar och en längtan tillbaka. Även du som så många andra i din släkt hade den drömmen om Amerika, men var det verkligen din viktigaste dröm? Det var kanske en dröm om något annat? Jag hör en röst återigen  viska i mitt  öra "speciella människor dör unga". Äppelträdet som symbol. Du fattas oss där, ljumna sorglösa dagar, i samspråk om livet. Du har ett uppdrag någon annanstans. Den varma fuktiga vinden värmer människorna vid det dukade bordet, det bullrande skrattet, humorn, klokheten, det vackra leendet med smilgropar, mildheten, stranden och havet är bedövande vackert. Tidens dån strömmar obarmhärtigt respektfullt, lovande framåt. Det är kväll och de väntar.

RSS 2.0