amerikaresa

Beskedet. Jag såg det i ögonen, sorgen, hela jag blev tyst väntade. Jag kunde inte förstå! Tusen frågor och inga svar. Du höll korten huller om buller utan den korrekta ordningen med korten i en jämn rad i handen som en solfjäder. Vi försökte hjälpa dig hitta rätt kort tålmodigt, du log vi skrattade du var yngre än oss. Ditt skratt så sorglöst ljust glittrande från hjärtat smittande. Minnen bilder flimrade förbi alltid glad underfundig. Det fanns ett kort du alltid lyckades hålla rätt stolt skickligt skrev du tankar och ord så enkelt. Den gåvan fanns i ditt blod. Det vallonska arvet. Systrarna Bergbom undervisades i den ädla konsten att läsa och skriva av sin far Johan och var goda läsare redan innan de började skolan. Familjen var prenumeranter på inte mindre än 4 olika veckotidningar och The mission friend skickades från farbror Carl i USA. Det beställdes även hem två olika barntidningar. Det finns en stolthet och en rikedom i det arvet som inga pengar i världen kan köpa. Du var min förebild i skrivandet min enda fan. Ödmjukhet, värme och intresse och humor alltid i mötet med dig. Vi delade en viktig barndom där speciella minnen alltid kommer att finnas kvar, som en inre kraft. Tre hus nära, tre trädgårdar där även jag fick äran att skjuta straffsparkar. Jag fick en gång skickat till mig en märklig julhälsning på postkasett. Ditt val av sång blandat med skratt var pepparkaksgubbar. Jag lyssnar och tänker just så var det. Det var vi Salta gänget. Vår värld. Rösterna är från en annan tid där inga sorger fanns bara barndom och framtid. 23 kr på Lotto, stryktipset, bandyallsvenskan hade börjat, spolade is  vid skolan, julskyltning.

 

 

En tid med intryck som riktigt ung i USA påverkade dina tankar, drömmar och en längtan tillbaka. Även du som så många andra i din släkt hade den drömmen om Amerika, men var det verkligen din viktigaste dröm? Det var kanske en dröm om något annat? Jag hör en röst återigen  viska i mitt  öra "speciella människor dör unga". Äppelträdet som symbol. Du fattas oss där, ljumna sorglösa dagar, i samspråk om livet. Du har ett uppdrag någon annanstans. Den varma fuktiga vinden värmer människorna vid det dukade bordet, det bullrande skrattet, humorn, klokheten, det vackra leendet med smilgropar, mildheten, stranden och havet är bedövande vackert. Tidens dån strömmar obarmhärtigt respektfullt, lovande framåt. Det är kväll och de väntar.