amerikaresa

Kl 7 var det radioprogram då Maja Nilsson från Chicago talade och så var det en som sjöng så vackert bland annat den sången ”om gud förglömde världen om blott en enda dag” och Maja Nilsson läste om Paulus och Silas i fängelset. Sedan var det predikan om samme talare och sångare. Och så musikorkestern, de sjöng ganska kända sånger. Maja Nilsson talade om när Israels barn i öknen krossade och frestade Gud med att inte ta allt han kunde ge dem. Gud visade att för honom är allt möjligt och han är den samme än. Det var verkligen gott att höra en predikan. Som vi satt där började det åska vilket vi riktigt väntat på under dagen. Carl stod där ute med bilen och det regna endast lite. Så körde vi till en bar och drack glass soda och sen åkte vi hem. Det höll på att åska och regna så länge jag var vaken.

Idag är det friskt och kyligare och det är ju väl. Vi ska åka till kyrkan och Betty, Bill och barnen kommer för frukost. Edith är uppe och steker en stek. Vi skall alla vara hos Amours idag för middag. Vi har varit hos Amour och Ruth. Missis Lind var där och Betty med familj. Så vi var en stor familj vid bordet.

1 september

Sen var vi ute i Bellevue park för picknick, Armour med familj, Missis Lind och hennes dotter med familj. Det var ju så vackert och trevligt. Sen var vi och hälsa på Beda Gustavsson som jag hade som bordskamrat på båten. Hon bodde i ett litet hus på Charlesstreet.

Den 2 september

Idag har jag strukit och städat och Edith bakar smörbakelser. Betty och småflickorna kom och så den kära Nannie med bullar och bakelser till kaffet. Hon är så genom rar så det var riktigt svårt att säga adjö åt henne.

Söndagen den 7 september den sista här innan jag reser.  Jag får börja där jag sluta. I onsdags den tredje hade Edith den kyrkliga cirkeln hos sej. Jag satte in blommor och vi gjorde så fint kl 2 kom de. Vi var 14 med oss själva. Det var väldigt trevligt. Vi sjöng till piano och så läste Emma en psalm. Så sjöng vi många sånger. ”Tryggare kan ingen vara” och så sjöng de ”När vi skiljas från varandra möts vi då möts vi på den andra sidan, floden där ej några sorger nå”. Det var så gripande så vi grät. Då drack vi kaffe och åt smörgås, smörbakelser och tårta. Så offra de två dollar var för det var cirkels födelsedag annars ger de bara en i månaden som går till missionärerna.

Sen åkte jag med Esther Franzén hem och såg hennes mattor.  Och så köpte hon en underklänning och 4 näsdukar som jag fick av henne. På kvällen kom Amour med familj och de drack kaffe och satt och prata en stund.

På torsdag kom fru Rudin och Olga Mörk och drack kaffe och för att säga adjö till mig. Så kom Esther Franzén igen. Ja fick en del kläder av henne. När vi druckit kaffe kom Anna och Billy för att hämta mej. Edith följde med Esther i hennes bil. Hon skulle köpa mer presenter åt mina barn därhemma. Efter en stund fick jag säga adjö åt Rockford, först åt de kära vännerna Rudin och Mörk. Edith och Carl skulle jag ju träffa igen men nu vet jag hur det ser ut där hos Edith och Carl när jag tänker på dem och ser hur de har det. Betty kom ju också och de små flickorna och Bill så jag fick säga adjö åt dem. Jag fick present, ett fint nattlinne och 2 näsdukar. Så reste jag den vägen från Rockford till Milton för sista gången. Det har varit många turer däremellan.

Fredagen den 5 september.

Åkte vi till Chicago till Harriet och Carl Svensson. Vi var bjudna på middag dit. Det var rätt långt att finna dem. Vi åkte igenom Everton, det ligger utanför Chicago. Vi var först och hälsa på Florens, Hulda Berntssons dotter. Hon var så pigg och kry och hade mycket att förtälja om sina upplevelser i Sverige. Hon och hennes man hade flugit dit men var sedan hemma igen. Vi fick kaffe och hon hade ett så vackert hem med många saker från Sverige. Ja så åkte vi till Svensson och strax efter oss kom Edith och Carl. Och före oss var mina kusiner Effie och Irene med sina män. De är kusiner med oss och Effie och Arthur Håkansson är Harriets föräldrar. De har en liten pojke så rar som heter Greger. Vad vackert hem de hade, stort, fint och en stor trädgård med alla möjliga sorters träd, buskar och blommor. Låg så lugnt och fint. Harriet är musiklärarinna och Svensson byggmästare. Det var väldigt roligt att få komma tillsammans en gång till. Vi fick middag så god, skinka och sötpotatis och vanliga potatis och rödbetor och sallad och kaffe och tårta till efterrätt. Så åkte vi hem. Det var ganska sent. Tolv var klockan när vi kom hem.

Så var det lördag och vi åkte till Janesville och handla det sista innan jag börjar packa. Arthur och Anna har köpt så mycket till mig och oss alla.

Söndag kväll

Ja nu är sista söndagen gången och jag sitter här i det vackra rummet som har varit mitt medan jag varit här. Först var vi i kyrkan och sen åkte vi till farmen hos Billy och Roy. Alla barnen kom ut och de är så rara. Den lilla hundvalpen har vuxit mycket men är så lekfull. Vi fick fisk till middag som Roy tagit upp. Den var så god och kaffe och glasstårta till efterrätt. Så var jag med Anna och alla barnen och såg på alla djuren, korna, ett 50-tal gick längre ut på gärdet. Fåren kom fram och 8 små och 9 större kalvar och en stor tjur. Sen kom Doris med familj och vi åkte alla ut till sjön där Markhams har en stor villa alldeles vid sjön. Barnen bada fast det blåste bra, så vågorna gick höga. Det var väldigt vackert. Vi drack kaffe i storstugan där brasan brann i den öppna spisen. Sen åkte vi hem och fortsatte sen till Janesville för att hälsa på Juna Carls fru som låg på sjukhuset men hon skulle snart få komma hem.

Måndagen den 8 september

Idag har jag packat mina väskor och jag hade så mycket som jag  fått. Så fick jag ett stort paket från  Genevieve och paket till var och en av flickorna därhemma. Så var jag med Arthur i hans fabrik. Det var ju något enastående att se alla apparater så fina så man kan inte förstå hur de kan tänka ut eller göra dem. En var det som visa hjärtslagen som användes vid operationer så de kunde se hur hjärtat slog. En annan visa om någon hade struma. Så var det en hel del som värmde elektriskt, det var så många kontor, en ritade ut alla delar, så var det tryckeri  och så verkstad där de gjorde skruvar och alla aluminium sakerna. Så var de polerade och målade. Ja det var verkligen underbart att se hur det fungerade dessa fina instrument. Det var så många olika trådar, ett hantverk. Man kan inte beskriva det.

Tisdag den 9 september

Arthur är i Chicago. Anna bakar och jag gör ingenting. Jag var vid posten och då fick jag se barnparaden. 3 små flickor red på ponnys och så gick det en massa småpojkar och flickor i olika dräkter och en dam körde en bil sakta och en clown gick efter och bilen var fullt med ballonger som han delar ut till barnen. Det var så mycket folk och tittade och så många barn.

 En efterlängtad mormor hemma i Sverige igen!