Jag tänkte på Chris hela dagen......
!6 Augusti
Ja så fick ja sända hälsningar hem också åkte vi tillbaka till motellet där vi låg på våra bäddar. På lördag morgon vakna jag och gick upp och klädde mig och gick ut och satte mig i solskenet och såg ut över sjön som lyste i morgonsolens glans. Det var friskt och skönt och sen vi fått kaffe och wienerbröd fortsatte vi färden upp för backarna i Duluth och sen ut på landet till skogen. Det var så fin väg. Skog på båda sidor för att emellanåt vikas undan för någon liten farm eller by. Det jag inte gillar här i Amerika är de förfärliga annonstavlor de satt upp utefter vägarna överallt. De ser ut som hus på avstånd men de missprydes i högsta grad landskapet. Kan ej förstå att det får tillåtelse till ett så vanprydande av det annars så vackra landskapet, men farmare får bra betalt för det förstås. Ja nu hade vi inte så långt kvar nr vi åkt några timmar kom vi till en stad som hette Virginia och där handlade de en massa mat för veckan.
Också åkte vi den sista biten och kom fram till var vi skulle bo. Det var ett stort hus, 4 stora bäddrum, ett stort rum och matsal och kök. Allt var så fint och bekvämt. Badrum och varmt och kallt vatten, kylskåp och allt vad man kunde önska. Goda bäddar och så solen sken och sjön glittrade och vågorna skvalpade sakta mot klipporna nedanför . Det var en underbar utsikt. Stora öar såg man längre ut. Oh, vad vi njöt. Senare på kvällen kom Carl och Edit. De hade åkt hela vägen på en och samma dag. Arthur kokade mannagrynsgröt och så drack vi kaffe och smörgås och jag diskade. Sedan gick vi till bädd, trötta men glada över allt det goda som vi fått njuta av.
Jag tänkte hela dagen på lilla Chris, det var hennes 18 de födelsedag. Undrar om det äntligen slutat regna därhemma och blivit varmt så hon kunde ha den lilla klänningen jag sänt och jag tänkte på att jag skulle få så mycket överflöd på sol och värme och det skulle vara så fattigt på det i Sverige. Ja så var det söndag och vi vaknade glada och pigga. Anna och jag låg i ett rum. Solen sken rätt på oss och när vi öppnade dörren till salongen kände vi lukten av bräckt skinka och ägg och kaffe. Då var Carl och Arthur uppe och de hade lagat frukost och det var bara att sätta sig till bords och äta. Sen har vi suttit och legat här ute och solat oss tills det blev för mycket av det goda då jag gick in för att skriva. Carl, Bob, David och Barbara Ann gick ut på en fisketur och har varit ute i flera timmar.
Jag glömde att tala om att Barbara Ann, Bettys stora flicka och hennes pappa är med hit också David, Doris största pojke. De har så roligt att springa på klipporna också naturligtvis ut och fiska. När vi kom låg en fin orm vid trappan. Barbara blev ju rädd, men frun som hyr ut huset sade att de är alldeles ofarliga. Så kom en liten chipmunk och sprang, ett litet djur som liknar ekorrar men är lite som en råtta, är randig på ryggen, svart och gul. Han kom och åt ut ur våra händer, kvickt som en vessla. Sen fick barnen se en utter. Ja här är visst alla möjliga djur. Björnar brukar det vara gått om . Jag hoppas att jag får se någon.
