amerikaresa

Min mormors saga  fortsätter. Alla människor har en saga att berätta även jag, men jag berättar den bara för den som vill lyssna. Jag vill bli respekterad för den jag är. Respekt är att lyssna. Ödmjukhet är att vilja se. Du väljer eller inte. Ska jag böja mig för de som ser bort, det är inte så min mamma lärde mig. Tårar rinner, varje salt tår som stjärnor på himlen, miljoner diamanter till dig och jag tar gärna din hand och söker ditt leende i hjärtat igen. Livet är en förunderlig resa och på varje hållplats finns människor att möta. Goda möten väljer dig, intresse, nyfikenhet, frågor, ett leende, professionellt förhållningssätt, naivt, som minnen lägger de sig mjukt  i ditt hjärta, som en tröstande varm vind som smeker din kind en varm sommardag. Vi föds in i en social värld där vi är någon genom vår integration och kommunikation med andra. Vi vill vara någon. Jag tänker och känner igen, kanske, viskar jag ödmjukt till livet, till någon. Jag kämpar uppför berget för att kunna se utsikten, jag vägrar se branten, vinglar till av skuggan och isvinden när ögonen svider och torkar ut av saltet, stolt vägrar jag böja mig för den, precis som min mamma har lärt mig. Jag lämnar för en stund det förflutna och den iver som jag har försökt att lösa en gåta, vart  blodet som rinner i mina ådror kommer ifrån. Jag kommer inte längre i mitt sökande bara väntar på ett svar som kanske ligger där i öknen och torkar så bläcket bleknar i solen och tillslut blir texten oläslig, svår att tyda, kanske till och med oväsentlig. En liten droppe blod från Skottland från en ung kvinna vad kan det betyda? Lite äventyrligt!? Jag tar ett annat tåg och sticker ut min bredskärmade hatt genom fönstret, håller hårt för att inte hatten ska flyga iväg av farten. Jag vinkar glatt, ivrigt och förväntansfullt inför en ny och spännande resa. Jag fortsätter läsa min mormors dagbok om hennes första resa till USA som börjar närma sig sitt slut. Jag tackar dig mormor för att jag får ta del av dina tankar och ord, som gör dig levande och får mig att minnas den kärlek som bara kan finnas till ett barnbarn. Känner mig lycklig och stärkt av den. Utsikten är bedövande vacker, jag vet, jag har varit där.