Ja det är ett underligt land, men Sverige är lika vackert förstås och i all synnerlighet Smålandsstenar
Det var en infödd evangelist som hette Pedro, en så vacker och fin pojk. Höglund har lärt honom att skriva och läsa. Nu predikar han så han är till hjälp i kyrkan. Han fyllde 24 år så han fick en bok av Höglund och Anna hade några dollar ifrån oss i ett kuvert. Han var så glad. Alla gick fram och gratulerade honom. Vi fick också gå fram och Höglund talade om var vi var ifrån och vad vi hette. Innan mötet var vi hos en familj som modern dött. Han bodde med sin dotter som var ensam med 3 barn, de grät så det var så synd om dem i sin fattigdom också.
Tisdagen den 6/4
Idag har vi varit i Renasa och sagt adjö till Pedro och de andra som var i kyrkan och arbeta. Så var vi hos Karl-Gustav och Britta , hans rara fru. De hade ett hus så trevligt och så fick vi god mat,sorts mexikansk rätt och en sorts tunt varmt bröd, små runda kakor och kyckling och ris med russin , apelsinsaft och kaffe och sedan åkte vi hem och packade. Nu är det sista kvällen i Texas.
Onsdagen den 7/4
Ja , idag är det jämt en månad sen jag kom till detta landet och nu har Anna och jag kommit till ett hotell i Sarasota i Florida . Det är som man inte kan fatta det. Höglunds skjutsa oss till Brownsville. Vi starta kl 8 på morgonen från Mc Allen. 12 svenska mil hade vi att åka bil så fick vi säga adjö till de kära vännerna och gå på planet. Det var så fint väder, klart och rätt lugnt. Blåser lite gör det ju alltid, men det var så vackert att se ner på land och städer och ibland skymdes det av moln.
Så det gick ett par timmar och vi bytte plan i Austin. Där fick vi stanna en bra stund och så fortsatte vi på ett stort plan. Vi gick ner på två platser till och i sista stycket gick vi över Mexikanska golfen till Tampa. Där mötte en stor bil som vi åkte omkring 10 svenska mil till Sarasota.
Det var så vackert på flygplatserna, på en plats var det alldeles som en matta så långt ögat såg med skära blommor och på en annan plats vi gick ner var det blommor i alla färger.
Här i Florida växte palmer och precis som svenska furor eller tall om vartannat, men en del av landet var mossor. Vi fick ett så vackert rum och vi äter på hotellrestaurangen.
Det ska bli skönt att lägga sig och sova efter att åkt hela dagen bil och flyg omväxlande.
Torsdagen den 8/4
Här är så varmt och skönt ute, klart och soligt. Vi har suttit ute på stranden och gått på sanden så vågorna kunde nå våra fötter. Vattnet är så varmt, skulle gärna vilja bada, men har inga baddräkter med oss så vi föredrar badkaret. I rummet är det svalt. Vi plockar snäckor på stranden. Det var så mycket folk där nere, de bada och sola sig. Vi stannar inte så länge här. Edith är hemma nu och väntar väl att vi skall komma tillbaka snart.
Söndagen den 11/ 4
Ja nu har vi haft några härliga dagar här på ön, gått i det ljumma vattnet och plockat snäckor fast vi har inte hittat så stora fynd men en del är fina, så har vi suttit under palmer i skuggan för det går inte att vara länge i solen. Jag fick lite mer än jag tålde på benen ändå.
Idag träffa vi som först på svenskar. De har varit här i U.S.A i 3 år och ska resa tillbaka i höst.
Igår åkte vi in till staden och fick biljetter till långresan. Vi åker med tåg till Chicago i morgon men kommer inte till Chicago förrän tisdag kväll, så är det väl någon som möter där. Tänkte åka buss någon dag men det blir tröttande så vi åker tåg hela vägen.
Så tog vi taxi och åkte till en plats där det bara är husvagnar. Där var över 1000 gamla människor året runt. Där bodde två gamla systrar som den ena var från Milton, god vän till Anna. De hade det så trevligt, två rum och kök, badrum och så en stor altan utanför och blommor och buskar runt väggarna. Ja blommorna är här alla sorter som vi i Sverige har i våra fönster växa här som stora buskar, Gardenia, hibiskus , pelargonia, julrosor och många mer jag aldrig sett. Och så stora palmer växa vilt som en tät skog. Ja det är ett underligt land, men Sverige är lika vackert förstås och i all synnerlighet Smålandsstenar. Om det bara vore lite varmare på somrarna och inte så lång vinter men tror inte jag skulle trivas att ha så varmt året om som här.
.
På väg mot Charleston
12 April
igår var vi först vi lake Greenwood med Oscar. Det var lugnt och fridfullt och liknade sjöar vi har hemma i Sverige. Vi såg sköldpaddor vid sjön. Sedan åkte vi och åt lunch nära där Oscar har gjort sin praktik i Uppton town. När Oscar gjorde bankärenden tog jag och Clara siesta vid poolen och badade och solade. Kl 11 var det dags för tennisträning inför matchen mot Georgia college och vi träffade alla killarna i Oscars lag. Vi fick se när de tränade dubbel där Oscar alltid spelar med Adam även på alla matcher. Vi tittade även på baseball på planen bredvid och Clara köpte popcorn och läsk, eftersom det var en väldigt varm dag.
Sedan åkte vi till Walmart så att Oscar och Adam kunde köpa mat och fylla kylen eftersom de inte har någon bil.
Oscar visade oss biblioteksbyggnaden och vi promenerade runt den ursprungliga byggnaden och tornet vi Lander university innan vi åkte till hotellet en stund innan kvällsmat på Red labster med gamle coachen och Adam.
Trötta och nöjda efter ännu en dag i Greenwood sov vi gott.
Nu sitter vi i bilen och Peo tankar, Clara tittar på film och vi är snart i Columbia och slutmålet idag är Charleston och Folly beach.
Det var mycket golftjejer vid frukosten på hotellet, det går en stor golftävling nu i Augusta som ligger nära Greenwood. En svensk kille ligger i toppen i tävlingen som avslutas idag.
Vi har alltså lämnat Oscar och Greenwood och närmar oss den historiska staden Charleston , för nya äventyr.
En del kände Anna sen sist.
Vi var då i pingstkyrkan, där var mycket folk i den stora kyrkan, men var väl livligt tyckte vi i början. Men när de blivit trötta tog de det lugnare. Det var ju intressant att se och höra hur det går till här i landet. Ja så bjöd Höglunds oss alla på middag. Fru Roberts var med så hette hon vi gästa hos och så familjen Höglunds och Anna och jag. Sen var det bara vi 5 igen. Margareta arbetar här i Mc Allen på banken så hade vi en bra bit igen, 30 mil, men tog knappast 3 timmar. Så var vi bara hemma och drack kaffe så åkte vi in till kyrkan i Renasa. Det var tak och väggar men inget golv och inga fönster. Så det var sten och grus. Så hade de tagit de gamla bänkarna in och en låda till talarstol. Det var så intressant att höra dem sjunga och se hur glada alla var. Det var två små flickor , 9 och 6 år som sjöng så vackert, vilken sångröst och den lilla 6-åringen läste själv utantill 103 dje psalmen i Psaltaren. Så var det några som spela gitarr. Alla hälsa på oss och många krama om oss, en del kände Anna sen sist. De sjöng och var så glada.
Det anrika Lander University
Fredagen den 11/4
Frukost på hotellet, flingor, rostat bröd med jordnötssmör, marmelad och Philadelphia ost och te. Vi åker till Lander University för att denna dag få en rundvandring inne i den anrika byggnaden. Vi får hälsa på två av Oscars lärare, en av dem har varit Oscars mentor och ett viktigt stöd i hans studier. Hon var mycket trevlig och lovade att vara där Oscars graduation istället för oss. Hon skojade att det var dags för hennes pension men hon väntade på att Oscar först skulle bli färdig med sina studier. Man blir rörd och tacksam och man förstår att Oscar har haft det bra. Det var imponerande att gå runt i den historiska byggnaden , vi tittade på de gamla tennisbanorna och där kontoret för Bearcats tidigare fanns, där på väggarna i korridoren fanns fotografier på alla tennislagen skolan hade haft och där var även Oscar med.
Sedan var det dags för lunch på golfklubben, där gamle coachen bjöd på lunch. Mikael, kompis till Oscar, kom och sedan var det dags för golf, 18 hål. Vi spelade i lag, där vi spelade bästa bollen. Tur för mig, Oscar räddade mig när jag missade för mycket. Några fina utslag fick jag. Clara var nöjd, fick köra golfbil och gjorde några fina puttar. Vilken dag, fint väder, matta och trötta men nöjda!
Sedan blev det kvällsmat på Pascals, en liten mysig fransk restaurang. Sam, gamle coachen och Adam var med. Vi åt lamm, den bästa maten hittills. Väl hemma på hotellet sov vi gott.
The Bearcats
Efter 10 timmar i flygplan, titta på film, dricka mycket vatten, gå på toaletten. äta ( ingen god mat, spenatpasta, baconpizza) landade vi i Charlotte N. C kl 11.40.
Det gick snabbt i säkerhetskontrollen och äntligen var vi i det stora landet Amerika! Clara var ängslig och grät över allt nytt och av trötthet och utmattning efter den långa resan. Tittade misstänksamt på alla färgade människor på flygplatsen. Vi fick åka en liten buss ut till biluthyrningen för att hämta vår hyrbil. Clara tyckte chauffören körde alldeles för fort. En kvinna tröstade vid biluthyrningen: "You had to be happy, your first stay in USA! You have beautiful eyes like the ocean".
Vi körde på de amerikanska vägarna och var framme i Greenwood S.C. Kl 9, lätt att hitta hotellet, Hampton inn med GPS. Clara är nu totalt slut, Oscar kommer halv 10, kram av storebror, lycka och lättnad, vi är på plats! sover gott till 4 på natten då 10 i Sverige. Sover lite till sedan frukost kl 8. Vi åker till Hazelstreet för att träffa Oscar och se på hans student lägenhet, som han delar med Adam. Fint och mysigt på andra våning, kul att se hur Oscar har bott i över 3 år.
Vårt hotell ligger nära Lander University där studier och ny kunskap vävs in med tid för idrott, där ungdomar från hela världen möts och tävlar för sin skola. Just nu intensiva tennistävlingar där slit och passion och talang och laganda ger Lander Bearcats många matchvinster med finalplats i Nationals i sikte. Lander University ligger på ett lummigt campus i småstaden Greenwood, South Carolina. Från South Carolina kommer majoriteten av eleverna på detta lilla universitet, som grundades 1872. Det finns även studenter från 28 andra stater och 17 länder runt om i världen. Lander Bearcats tävlar i the Peach Belt Conference och NCAA division II.
Vi åker vidare för guidad tur runt Lander University, lummigt och grönt, vårblommor och olika växter, slingerväxter runt de lummiga trädens stammar. Skönhet och charm i villaträdgårdarna nära skolan, de typiska amerikanska husen inbäddade i grönskan med charmiga och avslappnande verandor, dyker upp och utstrålar lycka och hopp. En känsla av lycka och hoppfulhet strömmar i kroppen. Vi häpnar lite. Vi åker vidare och hälsar tenniscoachen , glad, trevlig, berättar att han varit i vår hemstad i Sverige.
I USA är intresset av den amerikanska college- och universitetsidrotten mycket stor och följs av miljontals människor över hela USA. Traditionen av tävlingar mellan skolorna är lång och djupt rotad med följeslagarna stolthet och ära. Den gemenskap på skolan och i samhället som alla vill vara en del av I USA kan vi inte finna i skolorna i Europa. Det är NCAA ( National Collegiate Athletics Association ) som styr den amerikanska college- och universitetsidrotten. De styr regler som skolor, coacher och spelare måste rätta sig efter. Om man bryter mot dessa regler riskerar man att bli avstängd eller bli fråntagen sitt stipendium. Det finns tre olika divisioner; I, II och III, där skolans storlek påverkar i vilken division man tillhör, men även vilka idrotter som finns och hur många lag man har. Den sportslig division, som är samma för alla idrotter på en skolan har ingenting att göra med den akademiska standarden på skolan. Ett lag i division II eller III behöver inte vara sämre än i division I. Man måste kämpa hårt och prestera både bra i skolan och på idrottsarenan. I Landers fall skall den lilla vassa Bear katten skapa tur och få rivaler att skygga. The Lander tennisteam håller sig väl framme och dubbelparet Oscar/ Adam är rankade nr 7 bland alla universitet i USA.
Rundvandring i den nybyggda anläggningen för tennis, baseball och soccer. Vackert, ståtligt och prydligt, och välskött. Oscar visar omklädningsrum med hyllan där hans efternamn prydligt skiner med guld bokstäver och markerar hans plats. Det är varmt, ljummet i vinden, stilla och torrt, söderns orangea sol och jord. Vi åker tillbaka till Lander university och lämnar Oscar som har en lektion innan tennistävlingar kl 2. Allt visar Oscar med stolthet och vi är stolta över honom. Nu siesta vid poolen efter räk- och kycklinglunch. Den märliga amerikanska blandningen av maten möter vi redan vid vår första måltid.
Amerikaresa påsklovet 2014
En liten bit på vägen. Nu är vi nämligen i München och här ska vi vänta till halv 1, sedan går resan vidare över Atlanten till Charlotte, North Carolina.
Resan började igår efter en arbetsdag i skolan. Hämtade Clara kl 3 på fritids. Sa hej då och kramade kompisarna.
När vi kom hem var pappa och Felix på plats men ingen Britta! Ringde till Fanny för att tänka ut reservplan. Fem i fyra kommer Britta och kl 4 kommer Peter från katthotellet i Ängelholm för att hämta Britta och Felix. Tjugo över 5 sitter vi på tåget till Köpenhamn, vi kör över Öresundsbron direkt in till flygplatsen. Efter att checkat in våra väskor går vi till Hilton Hotell där vi övernattade eftersom vi har haft en tidig start. Steg upp kl 5, frukost halv 6 och flyg kl halv 7. Sedan var vi framme kl 8.
Att flyga är en lång väntan, lite kaffe, läsk, godis, kringla och öl. Snart lunch sedan flyger vi vidare över Atlanten halv 1 och framme halv 11 svensk tid. En enda lång väntan. Nu längtar vi till son och storebror. Ännu en dotter flyger till Turkiet idag på konferens.
Det böljade ordentligt, alldeles ljusgrönt med vitt på topparna
Det är svårt för missionärerna att se allt detta och inte kan göra så mycket de vill. Vad de gör och försakar kan ingen tänka alla dessa 15 år. 3 kyrkor byggts upp. Församlingen har omkring 300 medlemmar. Det är underligt att se hur glada de är åt Haglunds och vi fick vår del av vänlighet, de krama om en och var glada åt oss. Å vad man önska man hade så man kunde göra gott för dem.
Igår var vi inne i Mc Allen och handla lite och såg en del av omgivningarna. Det är så intressant och här är så varmt och skönt.
Måndagen den 5/4
Ja, nu har jag upplevt och sett så mycket över helgen så jag vet ej hur jag skall börja. Haglunds tog oss ut i lördags, 30 mil till Mexicanska Gulfen . Vi åkte igenom flera städer men att se dessa oändliga prärier, såg inte ett hus på många många mil emellan, men marken var klädd i blommor i alla färger, mest lila. Så var det kaktusar, stora buskar och andra träd, som blommar nu, som blir en sorts bönor som folket äter.
Så var det ju kreatur som gick i stora hjordar, en sorts indiska kor, ljusgrå till färgen och en sorts stora kor med så hemskt stora horn. Men det var väldigt intressant att få se detta alldeles gröna vatten och den stora hamnstaden.
Så åkte vi över 6 broar och en färja tog oss till ön, en väldigt stor ö med städer och mycket land. Ön hette Aransas. Den blev alldeles förstörd av en storm för några år sen. Det fanns bara ett hus på hela ön som stod kvar. Många människor omkom, nära 200 men tusentals hade gett sig iväg innan för de fick varning. Till det enda hus som då blev oskadat var det som vi skulle , det var en god vän till Haglunds. Hon bodde ensam och hon tog emot oss som vi varit hemma. Hade det så trevligt. Hon hade så många rum. Jag måste tala om vilket under det var när hennes hus blev ensamt kvar då allt annat förstördes. Nu var ju allt nytt och uppbyggt igen. Hon hade flytt också i tid. Och när stormen och översvämningen var över ville hon gå hem men de sade att det finns inte ett hus kvar. Men hon sade mitt hus är kvar och var envis och de följde med henne och det stod kvar. Och allt som fanns därinne oskadat. Hon hade bett till Gud att bevara det. Och hon hade förut sett som i en syn att de kom får och lamm till hennes dörr som fick komma in och som hon fick ge mat. Därför var hon säker på att hennes hus skulle vara kvar. Hon var så snäll och hon hade haft besök av svenska också förr. Hon gjorde en massa saker av snäckor. Hon samlade snäckor och gjorde blommor, dockor och många sorters djur av bara snäckor.
Vi var ute på bryggan, en lång lång brygga och det var så många där och fiska. Det böljade ordentligt, alldeles ljusgrönt med vitt på topparna. Vi gick på stranden och titta efter snäckor, men dit skall man gå tidigt på morgonen om man ska finna några fynd. På söndag morgon gav vi oss iväg igen. Åkte då en annan väg. Det var 6 broar då också innan vi kom tillbaka från ön. Så reste vi till en stad, Corpus Christi där Barbra arbetar på sjukhuset där.
Charlotte
Vi landar i den passande staden Charlotte, med tanke på mitt eget namn, sent på kvällen. Charlotte, The Queen city, är den största staden i delstaten North Carolina. Countysätet för Mecklenburg County och ligger nära gränsen till South Carolina, dit vår resa kommer att fortsätta i bil, som står redo för oss på den aktuella flygplatsen. Jag har igenkänningar och känner mig riktigt trygg bara jag ser på namnet, sedan när jag läser att staden fått namn efter en drottning i England, nämligen Charlotte av Mecklenburg-Strelitz, gift med Georg III av Storbritannien, känns det ännu bättre, eftersom historia kan sluka mig helt och jag läser om alla barnen hon födde nämligen 15 stycken och att äktenskapet med George den III var lyckligt trots att hon inte var en skönhet och hade en stor näsa. Hon hade många goda egenskaper och var intelligent. Hon ser faktiskt riktigt lycklig ut på de målade självporträtten, och man ser de portugisiska moriska i hennes drag. Häftigt att även Mozart har skrivet ett musikstycke till henne Opus 3.
Staden Charlottes ekonomi domineras av finanssektorn och utvecklingen har under 1990- och 2000-talet varit stark. Det är ingen slump att just Bank of America har sitt huvudkontor här. I den här staden bor det Charlotteaner, vilka en familj där faktiskt är släkt med mig. Barnbarn till moster Anna, som finns med i min blogg,den modiga systern till min mormors mor, som lämnade sitt Sverige för att söka lyckan i Amerika.
Uptown Charlotte (även kallat Downtown Charlotte) är Charlottes centrum eller citykärna med museum, hotell, restauranger och barer. Här finns många banker och naturligtvis kan vi hitta Bank of America här.
I kontrast till de skyskrapor som illustreras på de bilder jag ser på Charlotte, denna charmiga skyltbild. Kanske kan man hitta något unikt och charmigt och varmt även i denna super moderna drottningstad, som kommer vara vårt första möte med USA.
Vaccination 2
Idag har vi varit och vaccinerat katterna igen ! De är redo för katthotell. Det närmar sig . Resan . Allt är lugnt , mörkt, det stormar ute. Mitt i livet och allt är förunderligt bra. För att bli en äkta Torekovbo krävs det fem generationer boende på orten , så jag är glad och nöjd att det blev här bland nybyggarna. Alla på lika villkor , lite olika bakgrund. Dotter 2 sover, lugnt tryggt med ny spännande kompis, nybyggare. När man är mitt i livet, mycket på gång, med jobbet och familjen. Många som kräver din uppmärksamhet, du är behövd, då förstår du inte hur bra du har det! orden ekar i mitt huvud ! Jag är förunderligt lycklig, som dimman i veckan som inte helt har släppt fram ljuset trots den blåa himlen . Min väg till jobbet som en saga, när havet öppnar sig, dovt och skimrande som dimma. Jag saknar dig mamma ! Jag måste vara ärlig och uttrycka det , jag saknar dig så himla mycket !
Alla ord och uttryck finns med, alla leenden.
Idag har vi varit i Mexico i staden Reynosa
I fredags var vi på farmen hos Billie och Roy och hade en god middag och fick se så mycket bilder. Barnen är så stora nu. Jonny 20 år, Bob 18, Linda 16, Nancy 14 och Patty 10. Idag 3: dje söndagen här var vi i kyrkan här i Milton och sedan hos Betty och Bob för middag. Sedan tog Betty oss till Janesville till Arthur och Virginia och deras tre pojkar Philip 11 år, Jimmy 9 och lille Greger 6 år. Vi såg deras nya hus som de håller på att bygga, ett stort vackert hus. Så var vi och drack kaffe där de bor. Åskan gick och det hagla och regna och var väldigt blött så nu skall väl snön smälta ner. Onsdagen den 31 mars Igår kl 6 åkte vi från Milton till Chicago med bil. Doris och Bud körde oss dit. Så tog vi flyg till Texas, Mc Allen. Vi bytte plan i Dallas och mellanlanda på andra platser. Vi tänkte på att det var i Dallas som president Kennedy mördades. Det var så vackert att se ned på städer och land, men senare kom vi in i ett molnbälte, så tjockt och det guppade rätt bra, men när vi kom hit var det sommar med blommor och gröna palmer och så stora buskar fulla med blommor och blader. Julrosor och andra rosor, orkidéer, pelargoner och apelsinträd, en del blommade andra hade mogna frukter, men det regna på natten och åskan dåna och blixten lyste upp. De var glada åt regn här, det brukar vara långt emellan. Vi är hos pastor och fru Höglund. De är så rara och trevliga och vi får bo och äta hos dem. Fru Iseka lagar så mycket god mat och gör allting. När man ser deras lilla trevliga hus, som de själva har byggt och inrett så kan man undra hur de har haft tid med allt. Nu håller de på att inreda kyrkan som de själva med hjälp av några mexikanare byggt upp. Det har varit arbetsamt men nöjdare och gladare än vad de är finner man sällan. De har tre barn. Barbara arbetar på sjukhus, Margareta på bankkontor och Carl Gustav arbetar i Mexico som murare. Idag har vi åkt och sett på stan, varit inne i affärer och den största sevärdheten var den katolska kyrkan som kostar 11 miljoner att bygga, en del prydnader uppe vid tornet var av bara guld. Runt hela stora kyrkan inuti var de vackraste bibliska bilder stora och mindre och fina Maria statyer. Och alla de stora fönstren var av målat glas. På altarborden brann ljus, inte vanliga ljus utan sådana som hör till kyrkan, många kom för att tända och böja knä och bedja, det kom äldre och yngre in med ljus, tände och låg på knä och bad medan vi stod där. De hade ett väldigt område med skolor och matsalar, affärer och allt som hör till. Jag kan knappast fatta att vi är här nere och får uppleva sommar på vintern. Fredagen den 2 april Idag har vi varit i Mexico i staden Reynosa, en stor stad, mycket trafik och mycket folk på gatorna. Vi gick igenom hela det stora torget som var tak över. Där fanns massor av alla slags matvaror och så många sorters frukt har jag aldrig sett. Stora vattenmeloner, kokos, ananas, mango och många andra frukter som jag aldrig sett. Sen fanns det tusende saker som skulle varit roligt att ha med hem, men man kan ju inte ha med sig och inte råd att köpa. Så var vi och såg den nya kyrkan, om de hade haft pengar hade den kunnat vara färdig. Men det är ju bara några vänner som sänt lite då och då. Har inte fått något från församlingen i Göteborg. De planerar så mycket att göra när det finns möjlighet därtill. En gammal gumma, Shava bor i ett litet rum i kyrkan är oumbärlig för församlingen. Hon ser om allting, nu stod hon och tvätta gardiner som de skulle ha i den gamla kyrkan trots att hon hade inflammation i en tand och var så svullen. Hon var så glad och nöjd ändå. Pedro är evangelist och predikar, men nu stod han och en annan och höll på att bygga ett litet hus som två familjer skulle få bo i. De hade bränt upp 40 hus eller små skjul just innan vi kom och Höglunds försökte hjälpa några att få rum, ett par familjer fick bo i kyrkan. Så var vi och såg hur de bo i Mexico. Vi åkte igenom flera stora distrikt eller kvarter där det var det allra finaste hus man skulle tänka av finaste sten och trädgårdar av blommor så vackra. Där bor de rika och strax intill bodde de fattiga. Det såg ut på lite avstånd som bara bråte så långt ögat såg och när vi kom intill och gick där var det människoboningar av brädstumpar och brädbitar, tätt tätt. Har inte kunnat tänka något så eländigt, utanför gick och stod unga flickor och mödrar och en massa små barn så söta, bruna och bruna ögon. Å vad man blev gripen av att se allt detta. Det fanns inte en enda gräsplätt, bara lera och där gick grisar, höns och hundar om vartannat. Det enda som var grönt var stora kaktusar och de färska nya bladen plocka de och stuva och åt. Mitt i detta fanns en stor tomt som ägdes av en ensam gammal dam, mexikanska och vi hälsa på henne. Hon har lovat sälja tomten till församlingen för billigt pris. Och om de bara finge pengar så köpte de den och ville där bygga upp små nya hus för gamla. Ty när de bli gamla får de ingenting utan får leva i den största nöd.
En ny rosa resväska
Det är många förberedelser som måste ordnas innan en Amerikaresa och nu är ramarna färdiga. Hotellrum, hyrbil och flygbiljetter är beställda. Ett nytt pass och turistvisum avprickade. Idag har vi varit på besök på Sveriges största katthotell ovanför åsen. Felix var något överraskad och förvånad över alla hotellgästernas intresserande blickar. Han fräste lite i fall i fall och hälsade artigt. Rent och fint, det blir det nog bra och kanske är sviten ledig.
Vi har även inhandlat en rosa resväska, den största vi kunde hitta. Där får plats lite fler än endast två klänningar som var min egen mammas packning när hon begav sig med sin mamma för att besöka släkten i USA. Så nu kan vi börja packa, fast kanske lite för tidigt. En filmkamera, liten lätt för att föreviga resan och samla Amerikaminnen.
Samtidigt som vi planerar och längtar efter vår resa läser jag om min mormorsmors resa till Texas.
Flyg från Chicago till Texas.
Idag var det så mycket snö och en man har gått här och skottat. Har knappast sett så mycket snö hemma i Sverige någon gång som här är nu. Den 24 de på onsdag åkte Anna och jag bussen till Rockford. Carl var och mötte oss. Vi åkte direkt till sjukhuset till Edith. Hon satt i korridoren i en rullstol. Var ganska kry, men hon längtade ju hem. Sen var vi hos Carl över natten och var hos Edith en stund innan vi åkte till Milton igen. Så börja vi planera att resa till södern. Det var mycket bekymmer för lilla Anna, men sen bestämde vi att åka med flyg till Chicago till McAllen i Texas. Anna pratade med barnen och de hjälpte henne med att ordna, så på tisdag den 30/3 reser vi.
Egen Amerikaresa!
Det känns som en dröm! Att jag ska åka på en egen Amerikaresa, inte enbart läsa och reflektera över andras resor dit. Följ min blogg när det är dags, för då blir det nutid inte dåtid.
Min resa till USA 1965
Det var den 7 mars vid 5 på morgonen då resan började. Jörgen körde och Britta och Regina var med. Det var så fint väder och vägarna var torra. Vi åkte genom Burseryd, Örsås och Svenljunga, Sexdrega och vidare genom Borås och kom före kl 8 till Göteborg och ut till Torslanda.
Så kom planet och vi fick säga farväl. Det var lite känsligt när vi satt där uppe och såg de andra där nere och sen steg det högre och högre tills man bara såg molnen där nere. Efter en timma landade vi i Köpenhamn. Det var 1 1/2 timmes väntan och sedan var det ett jätte plan som flög oss.
Att det var så skönt att flyga trodde jag inte fast alla sade det förut. Vi var bara ett 30 tal passagerare fast det var plats för mellan 100-200. Kl 3 fick vi lunch och då smakade det att äta. Då hade jag inte ätit på 10 timmar och inte mycket då. Vi fick mycket god mat en väldigt stor biff och stuvade potatisar och sallad och jag vet inte allt.
Ja så gick färden timme efter timma. Så var det matdags igen smörgåsar med lax och mycket annat gott. Så läste jag nästan igenom en bok.
Till sällskap hade jag en dam från Stockholm. Hon hade varit i USA i många år och skulle nu hälsa på en dotter, men hon var så nervös och trodde inte att hon skulle få sitt bagage med och sin handväska sökte hon igenom oupphörligt än var det ena borta än det andra, men så var det där i alla fall naturligtvis. Så hon tröttade ut både mej och de som passade på oss.
Fiske nära vid gränsen till Kanada
Fredagen den 22 augusti
Ja nu har vi haft några härliga dagar här ute i Kabatogama. I måndags satt vi här ute och sydde också åt vi fisk de första här som Carl och Bob tagit på söndagen. Arthur stekte den och den var så god. I tisdags var vi uppe tidigt och gjorde oss i ordning för lång färd. Jag tog på mig Annas byxor och jacka och en tjock duk om huvudet. Anna och Edith stannande hemma. Alla vi andra gav oss iväg kl 8 i en stor motorbåt sådan speedboat kan gå så fort. Vi skulle åka 5-6 mil bort ända till Kanada gränsen. Det var ett härligt väder, solsken och lugnt, men fram på dagen började det ju gå lite vågor. Också började vi kasta ut. Barbara var den första som drog upp en fisk. Så fick jag napp, men det var lite oförsiktigt och det var en stor fisk som gick när jag fått den över vattnet. Det var ju missräkning men det fick de alla känna på. Och så höll vi på hela dagen, gick lite här och var. Så åt vi lunch på land på en bergsknalle och det smaka gott. Sen körde vi ut igen och fiska och jag fick en stor fin fisk och de andra drog upp den ena efter den andra så vi hade 42 fiskar och mer fick vi inte ha och då var kl halv 6. Då satte vi kust mot söder, det tog 1 timma att komma hem, det var 6 svenska mil. Det gick så fort, det var så många öar och vikar. Vi var inne i Kanada, men då kom ett flygplan så vi fick brått att att ge oss iväg. Så fotografera de oss och våra fiskar och solen sken och jag blev så solbränd.
På onsdag var vi hemma och vila. Sen åkte vi till Minnesotas eller Amerikas nordligaste stad och vi handla lite och såg oss omkring. På torsdag var Carl och Bob ute och skulle fiska men de fick inte något och Arthur körde oss 3 fruntimmer till stan igen så åkte vi över floden till Kanada. Jag glömde mitt pass så Arthur fick åka tillbaka för utan det kunde jag inte komma in. Jag fick gå in och stämpla mitt pass. Så var vi inne i Kanada men innan dess åkte vi igenom International Falls i USA. Och så över bron till Fort Francis Kanada, det var intressant det var många äkta indianer både små och stora. Vi var inne och handla i en affär, trevlig. Tänk att vi handla av en liten trevlig svensk flicka, hennes föräldrar och farföräldrar var svenska . Vi stannade inte länge där utan reste tillbaka. Då var tullmannen så kitslig inte mot mig men mot Edith. Hon hade ju inga papper och han var så dum och prata och gick på . Till slut var han väl själv trött på tjatet så han lät oss gå.
Så var det bara en dag till, Carl och Bob gav sig ut på sjön och vi städa och satt här ute. Och jag hade sällskap med en liten chipmunk som kom och åt och sprang och gömde vetebrödet i sitt lilla bo. Så kom ett annat litet djur om det var en liten utterunge eller vad det var. Han var mycket större och inte lik chipmunken men var så tam och kom alldeles intill mig. Det var så underbart vackert, sjön låg som en spegel utan då någon båt gick ut och in. Så åkte vi ut en runda och såg flera hamnar vid sjön som var så full av båtar och vi såg ett flygplan segla ut. Det var så fullt av stugor runt sjön överallt.
Så är det sista kvällen och i morgon bitti bryter vi upp. Carl och Bob reser direkt hem till Milton och Rockford, men vi andra reser till Minneapolis och Sankt Paul där Gennevive bor. Vi har haft en underbar vecka. Så mycket solsken och härlig skogsluft. Det blir ett minne för livet. Här har Anna och Arthur och Edith och Carl varit så många gånger och nu vet jag hur det ser ut. Farväl denna sjö och skog och lille chipmunk och den vackra stugan.
