amerikaresa

 

 

Den 14 maj
En vecka har gått sen jag sist skrev. Nu är jag i Milton igen. Kom i söndags. Armour och Ruth körde mig hit. Gennewive är hemma, är andra veckan och skall resa på söndag. Här är så underbart vackert här i trädgården. Syrenerna och konvaljerna är utslagna och doftar så gott och äppelblommor börjar sedan falla som snö. Här är så många andra blommor också och tulpaner i hundratal. Gennewive klipper gräset för andra gången denna vecka.

I kväll har vi varit hos Arthur och Virginia för middag eller "supper" som de säga här. Vi fick laxfärs så god och potatis, grönsaker och sallad. Kaffe och kaka med jordgubbar och vispgrädde. Sen spela de små pojkarna för oss. De är så rara Philip, Jimmy och lille Greger.

I onsdags var vi i den stora staden Chicago igen. Vi var först hos kusin Irene en stund och drack kaffe. Sen var vi i svenska huset där de serverade mat. Där åt vi lunch , bruna bönor och köttbullar, svensk mat och de talar svenska där. Så är det affärer med bara svenska varor.
Så far vi till systrarna Ruth, Esther och Ellen Andersson. Vi var bjudna dit för "supper" . Så kom också deras bror och en syster Lilly och hennes man dit. De hade så mycket god mat. De hade ett stort vackert hus och stor trädgård så man kunde inte tro att man var i en stor stad. Det var som på landet. Och det är så väldigt mycket med parker och planteringar i Chicago och är så väldigt vackert med alla blommande buskar och träd och så den stora sjön. De har fyllt upp sjön så där den varit förut är parker och mycket hus nu. Och vilka skyskrapor och höghus och sådan trafik.
Ja sen när vi varit hos Anderssons åka vi till ett väldigt vackert motell som låg vid sjön Geneva var jag trött som kört så långt först den över 20 svenska mil långa vägen och sen i stan som är så långa avstånd till vart man ska. Igår var vi i butikerna och titta lite innan vi åka hem.

Idag på förmiddagen var vi i Janesville och köpte en klänning åt mig. I Janesville har jag varit 7 gånger och i Chicago 5 gånger. Det blir 180 svenska mil. Vi var på sjukhuset och hälsade på lilla Billy som låg där för en operation men det blir väl inte så långvarit innan hon blir bra igen. Vi hade en stor bukett med Tulpaner och Liljekonvalj med till henne.

Jag måste skriva om att det var morsdag i söndags. Jag och Carl var i söndagsskolan och alla mödrar fick gå fram och fick var sin liten planta i en burk, en isbegonia. Sen då vi kom hem kom Betty med familj och gratulera Edith och jag fick en blomma också. Först fick jag en vit nejlika av Carl att sätta på mej innan jag gick till kyrkan alla mödrar deras mamma levde skulle ha röda och de som ingen mor hade skulle ha vita. Senare på dagen kom Armour med familj och bjöd på middag som de hade med sej och så hade de blommor och jag fick en liten vas med konstgjorda violer som jag kan ta med till Sverige. När jag så kom hit till Milton hade Barbara sänt mej en så fin liten bukett nejlikor och en fick jag från Doris och 10 dollar av Betty, ett halsband och 5 dollar av Gennewive.

Den 5 oktober 2015 åkte min systerdotter till Washington , även hon har det Bergbomska oron och äventyrslängtan i blodet. Ännu en ung flicka som helt på egen hand reser till landet Amerika för att söka lyckan. Det krävs mod och självständighet att våga resa iväg på egen hand, att kunna släppa taget om familjen och pröva sina egna vingar, lite försiktigt i början men allt mer bestämt och säkert. Hemlängtan kan vara stark och tuff , speciellt när det är juletid, familjen ska samlas. Men allt går över och det blir vår och ljusare och lättare. Ingenting blir någonsin som förut, allt går vidare , tiden och åren. 

Nya perspektiv och nya erfarenheter och möten att lägga i livets skattkista. 

Vi följer med intresse den unga damens blogg. 

 

 

 

 

 

http://nouw.com/Feliciawallentin

 

 

Den 3 maj
Tiden går, har varit här 8 veckor. Här har varit väldigt varmt några dagar, så det är skönt att jag får gå ner i källarrummet på kvällen. Igår kom Anna och Gennevive hit en stund och ville jag skulle gå med dem men jag vill vara här denna veckan så går jag dit nästa. Tänker följa med till Minneapolis. Idag kom ett par svenskar hit , det var Kaleb Jansson med fru. Han var född i Hjo. Vi prata om Sverige förr och nu. De var väldigt trevliga. De tillhör frikyrkan är med i de svenska söndagsskoleklasserna. De hade med sig kaffekakor och jag koka kaffe.

I torsdags kväll var det svenskarnas afton . Då var det även svenskar från Frälsningsarmén och Sionkyrkan, den är den lutherska kyrkan. Det var många där och det var väldigt trevligt.
En gammal man sjöng " Han ska öppna pärleporten så att jag kan komma in" och "Hela vägen går han med mig". Så var det dragspelsmusik och sång och tal av Frälsningsarmén . Och så var det en som visa bilder från Sverige, så vackra. Och så var det kaffeservering.
Jag träffa många vänner som jag kände sen sist jag var här. Många andra kom och hälsade och sade välkommen hit. Alla är så vänliga och glada.

Nu har jag fått så många brev hemifrån. Jag hade väntat så länge, men blev så glad att allt var väl hemma. Det är ju så roligt att höra om de små. De är så lustiga och de väntar på farmor och mormor och det är ju så roligt att de inte glömt mig. Jag längtar väldigt efter dem också men än dröjer det väl en tid. Jag har inte varit på kontoret och fått båt än, men måste göra det snart.

Den 7 maj
Ja nu är det så varmt om dagarna så jag svettas men så kommer det åska i kväll igen. Det var ett häftigt åskväder i onsdags, e. m. Och sen höll det på nästan hela natten . Idag blåste det så hett som vinden kommit från en bakugn. Det var tornado i Minnesota idag. Så här är inte säkert för det någonstans.

Igår kom Ruth och hennes mamma och moster Jenny och hade lunch med sig och dukade upp så mycket gott. Sedan kokte de kaffe och hade bakat kakor till det. Så vi hade riktigt kalas.
Så kom tre andra damer en var från Sverige från Smålands Taberg. De hade varit missionärer från Indien. Fru Johansson och hennes man, de hör till alliansmissionen. De andra två hörde till en förening som underhåller missionärer i Indien, Edith är med i den gruppen. Jag skulle gått till cirkeln men när inte Edith kunde gå så var jag hemma också.

Idag fick jag brev från Vera, det var så roligt. De har fint vårväder i Sverige också. Här blommar tulpanerna och det är stora knoppar på konvaljerna så om några dagar så kan jag plocka och sätta in. Här är alldeles fullt i trädgården. Löven har slagit ut, en del alldeles. Det är så vackert, allt är så ljusgrönt.

Solen värmde, men vinden var kylig. Satt en stund och läste Expeditionen - Min kärlekshistoria.

Svepte täcket om mig där jag satt på solstolen. På Vitön var det kallare.

Onsdagen den 28/4

Det var länge sen jag skrev något nu och det är sent så det blir väl inte mycket idag heller och har inte så mycket att skriva om nu. Dagarna går tyst och lugnt för oss.
Carl är varje dag på farmen och arbetar. I söndags var jag i vår söndagsskoleklass men sen åkte vi till en liten missionskyrka där vi hörde predikan och så var det konfirmation.
Pamela, Bettys och Bills äldsta flicka konfirmerades och döptes. Det var så mycket folk så alla kom inte in. Sen på kvällen var vi hos Betty och dem en stund. Edith var med. Det var roligt för henne att komma dit. Hon kan ju aldrig annars komma nånstans.
Idag har Nannie och Signe varit här hela dagen, det var så trevligt att träffa dem. De är så rara och snälla. De har som jag blivit ensamma sen sist jag var här.
Jag har varit ut på stan ett par gånger. Poststationen fann jag. Det var ett par små flickor som jag fråga efter poststationen och då visa de mej. Så skulle jag köpa hårnålar till Edith och jag hade en hårnål i handen så mötte jag en gammal dam och jag tänkte hon är nog svensk så jag fråga var man kunde köpa sådana. Ja hon tala svenska och visa mej till 10 cent storet. I speceributiken talar de svenska 2 av herrarna och kassörskan. Goddag Hildur säger de när jag kommer och i drugstoret köper jag födelsedagskort. Jag väljer ut det jag vill ha så får han ta betalt vad han ska ha. Kan inte se vilka som är 10 cent eller 25 cent.
I butiken jag köpte klänningen kunde de inte svenska men jag sade vad jag ville ha. Girls är flicka det visste jag och det är inte svårt att klara sej. Armour tycker jag pratar bra engelska för när han ringde och fråga efter Carl så svara jag att han är i basementet (källaren) och annars när de vill tala med Carl så säger jag han är på farmen och det förstår de. Anna och Arthur var här en liten stund i söndags det var så roligt.

 

Regnig dag i augusti, fast det ljusnar och värmen håller sig kvar i luften. Sänghimmel, kryddhylla och extra barbänk till köket. Lite enkelt och tryggt och vanligt. 

Jag läser om tre modiga eller dumdristIga män som i en luftballong bestämde sig för att resa till Nordpolen. Ballongen special beställd från Frankrike sydd av sidentyg läckte vätgas och efter enbart 3 dagars luftfärd tvingades de tre männen landa på ett islandskap. Man undrar vad de tänkte och kände? 

Trevlig middag igår med nya bekantskaper där vi reflekterar över livet och vad spelar ödet för roll i våra liv? kan vi påverka vårt eget öde genom våra val eller är allt styrt av slumpen? Det mullrar över åsen, lite kusligt och magiskt. En katt spinner tryggt och tillgivet. 

Vi är i samma fas i livet, funderingar om hur allt blev om våra val och möten. Om våra barn som just försöker hitta sin plats i livet, som ifrågasätter och gör sina egna val. Vi tycker att vi levt ett långt liv men vi är mitt i livet och jag är glad att den ärvda livsglädjen som rinner i mina ådror, som hjälper mig på vägen, är starkare än livssorgen som också ärvs i generationer, som Alice sä klokt pratade om i sommar i P1 . Livsglädjen som ett skydd och en styrka mot avundsjuka och missunnsamhet, som vi försöker värja oss ifrån. Det där klibbiga som gör mig så arg.

Jag väljer möten där det gror en ömsidighet, där vi lyssnar och där det finns en nyfikenhet och en vilja att lyssna och försöka förstå. Alla har en saga och en historia att berätta. kvällen blev magisk precis så där som jag vill ha det. Lite djupare än det ytliga. 

Hemma igen, en kortare resa. 

Påskafton den 17 de
Ja, nu är det påskafton och jag sitter här nere i källarrummet. Här är tyst och lugnt. Här hörs inte mycket av bilarna men utanför på gatan, om dagarna, går en fyrdubbel ström av bilar.

Påskdagen den 18 de
Idag var vi i kyrkan, Carl och jag. Det var så väldigt mycket folk. Tänker det var omkring 1000 personer. Först var jag i söndagsskolklassen. Den var på svenska. Där var de gamla vännerna jag träffade för 7 år sedan. Så sjöng de små barnen också några sånger, på engelska.
Efter söndagsskolan sjöng kören och pastor Ericsson predikade. De hade prytt kyrkan med ett 50 tal stora krukor liljor, vita fina liljor.
Edith var ensam hemma och hörde allt på radio.

Eftermiddag åkte Carl och jag ut för att se farmen. Det var inte så roligt att se all förstörelsen. Hönshuset låg upp och nervänt mot ett staket och flera av uthusen låg delar av runt om och plåtbitar av taken var långt bort och fastnat mot träden. Men all kreaturen var där levande över 100 djur.
Sedan åkte vi omkring till andra farmer där omkring. En var inte ett hus kvar, allt en enda skrothög, det som inte låg utspritt över alla åkrar och träden var alla sönder. En annan farm var alla utom boningshuset förstört. Där gick en massa höns och några smågrisar hemlösa där ute.
Ja det var förfärligt som det kunde ställa till.

Tisdag den 20 de
Dagarna går fort. Igår tvätta jag och var och handla. Det är förfärlig trafik men när det blir grönt ljus kan jag gå. Idag strök jag på förmiddagen och sen baka jag smörbakelse. Första plåten blev inte så bra men den andra blev de fina. De fula får vi äta upp själva. De andra måste vi ha om det kommer främmande.
Så syr jag lite på Ediths korsstygnsmatta emellanåt. Var och handla idag också både i Bills butik och i brödbutiken. Jag lär mej snart att hitta i stan. Var igår och köpte kort. De kan gått lura mej om de vill för jag tar fram pengar så får de ta vad de vill. Jag måste gå och finna poststationen en dag.

 

 21/4

Vi har kvällsflygning till Toronto och efter 2 timmar ser vi den imponerande staden med alla strikta, korrekta och raka skyskrapor och färgskimrande ljus och alla lampor vid landning.
Toronto är provinshuvudstad i Ontario och den största staden i Kanada.
I Kanada och Nordamerika är staden en viktigt finans- och handelscentrum. Namnet Toronto betyder träd som står i vatten. 
Staden är en av de mest multikulturella i världen med 80 etniska tillhörigheter och över 100 skilda språk.
Den första europeiska närvaron i Toronto var franska handelsmän vid Fort Rouillé år 1750. Den stora inströmningen av européer var av lojalister som flydde den amerikanska revolutionen under mitten till slutet av 1780-talet.

I Toronto finns världens näst högsta fristående byggnad CN Tower. Vi såg tornet men hade ej tid att åka dit, vi fick beundra det på avstånd.
Vi bor även denna natt på hotell Hilton där vi längst upp på takterrass hittar en pool, där jag och Clara tar oss en simtur efter frukost. Det är en häftig känsla att simma ut eftersom poolen delvis är utomhus, och runt omkring oss reser sig skyskrapor runt oss som stora kalla jättar. Vi är helt ensamma i bassängen och har svårt att slita oss från den varma bassängen.
Innan vi blir hämtade på hotellet träffar Clara en ny vän i en liten affär på hotellet. Det är en japanska som visar Clara hur man viker en papperssvala.

 

Vår tid i Toronto var begränsad eftersom detta bara var ett stopp på vår resa hem.
Men dagen blev händelserik. På morgonen hämtade Kevin och Tracy, som är affärsvänner till Peo, oss på Hilton hotel , för att sedan ta oss mot Niagarafallen. Vi gör ett stopp på vägen för att äta lunch. Vi blir bjudna på en fantastisk god lax, den godaste jag någonsin smakat, sedan kör vi vidare mot slutmålet. På vägen passerar vi förbi många vackra vingårdar och även vackra trädgårdar.

Niagarafallen ligger på gränsen mellan USA och Kanada vid tvillingstäderna Niagara Falls, New York och Niagara Falls. Vattenfallen finns i Niagarafloden i östra Nordamerika.

De vattenfall som ingår i Niagarafallen är Amerikanska fallen (American Falls), Hästskofallen (Horseshoe Falls, även känt som Canadian Falls) och Brudslöjefallen (Bridal Veil Falls). Hästskofallen ligger till två tredjedelar i Kanada och till en tredjedel i USA. De andra två fallen ligger i USA.

Niagarafallen har en fallhöjd på cirka 54 meter och är breda och har en extremt hög vattengenomströmning.

Fartyg på Niagarafloden tar Wellandkanalen, en del av Saint Lawrence Seaway, för att undgå Niagarafallen. 50 till 75 % av floden rinner inte genom fallen, utan leds istället genom turbiner som förser närliggande områden i USA och Kanada med elektricitet.
Vid fallen finns ett minnesmärke över Nikola Tesla, vilken var den förste att utvinna elektrisk energi från Niagarafallen.

Vi kommer då slutligen fram till de imponerande fallen, där det är en hisnande känsla att titta ner på allt vatten som faller i en strid och kraftig ström ner hela tiden och småstänker på oss. I mitten bildas vattenånga som dimma och blandas med solen. Ljudet av fallet är öronbedövande och det är svårt att urskilja något annat ljud eller att prata med varandra. När vi sitter i bilen tillbaka dröjer sig suset från fallen kvar i öronen.  Kraften är snabb och evig och tar aldrig slut, vatten forsar ner med hisnande fart.
Man har svårt att slita sig från utsikten och den vackra regnbågsformationen som bildas ovanför fallet på grund av solen och allt vatten, så mycket vatten. Man tänker även på de äventyrare som i en trätunna riskerat sina liv genom att ta sig ner genom fallet. Vi står på den vackrast sidan, den kanadensiska, enligt våra vänner Tracy och Kevin. Det kan vi nog hålla med om.

Vi blir skjutsade tillbaka till Toronto och flygplatsen, där vi kommer att flyga hem till Sverige kl 20.40. Tanken var att vi skulle besöka Kevin och Traceys hem, men tyvärr räckte tiden inte riktigt till denna händelserika dag. Det får bli en annan gång om vi återkommer till Kanada. Vi är så nöjda med vår dag vid fallen och härlig lunch med äkta kanadensisk lax. Vi tackar och tar farväl av våra vänner.
Natten flyger vi hem och landar i Köpenhamn kl. 7.45. Tar tåget till Båstad och sedan åker jag och Clara för att hämta Britta och Felix på katthotellet i Ängelholm. Britta är nonchalant och ger oss inte en blick, men Felix visar sin kärlek och glädje och stryker sig mot Clara. Supernöjd att få komma hem igen.
Vår amerikaresa är slut och vi är nöjda och ännu en upplevelse rikare. Mötet med Oscar och platsen där han studerat och spelat tennis var viktig och värdefull. Ett nytt perspektiv och en ny utsikt ger oss ännu en pusselbit eller nyckel i livets labyrint. Ett litet steg till i klättringen upp för berget.

Lite regn, lite tid för reflektion. Skriva färdigt. Paus för trevlig lunch med Kerstin och Göran från Göteborg. Livet går vidare och jag hör mammas ord " glöm inte bort att tänka att när man är mitt i livet har man det som bäst trots att livet just då är som mest kämpigt och intensivt med lite vila och egen tid".

19 april

Vi kör på lördag kväll till en japansk restaurang med god mat och trevlig servitris.
Clara blev nöjd att få äta sushi igen eftersom det är en av hennes favoriträtter. De hade inte haft några svenska gäster på restaurangen förut. Det var en liten mysig restaurang som låg lite avsides inte mitt i den pulserade restaurang stråget vid stranden i Myrtle Beach. Vi fick en minnesvärd stund med god mat och i det läget saknade vi Sarah där hos oss.
En liknande japansk restaurang hittade vi nu i sommar i Helsingör, också lite avsides i slutet av den stora affärsgatan.
Samma dag i Myrtle Beach köpte vi hem till lunch sushi och småplock med skinka, ost, jordgubbar, vindruvor, melon, avokado som vi åt på hotellrummet.
Det kändes gott och vanligt eftersom vi var trötta på den amerikanska maten.

20/4
Idag åt vi frukost på en pirrestaurang, med vacker utsikt över Atlanten. Sedan var vi på Broadway med små affärer och ett uppochnervänt hus som lutade.
Sedan var det då slutligen dags att ta farväl av Oscar eftersom vi skulle ta oss vidare till Charlotte för övernattning och tidigt flyg till Toronto, Kanada, vårt sista stopp innan hemresan till Sverige.
Vi lämnar Oscar vid ett köpcentrum, där han åker tillbaka med tennisteamet till Greenwood. Lite sorgligt men Oscar har slutspelet kvar och the final graduating på Lander University att klara av innan den slutliga hemresan till Sverige.
Vi kör vidare till Hilton i Charlotte. En liten kvällspromenad bland Charlottes skyskrapor mitt i centrum och en amerikansk biff på mysig restaurang får avsluta denna dag.

 

 18/4 2014

Rockford den 17 April

Ja, nu är jag här hos Edith och Carl. Betty och Anna var med mej dit. Edith hade varit hemma några veckor och kunde gå lite det nödvändigaste med hjälp av en ställning hon höll i.
Det var så tråkigt deras farm hade blivit så illa förstörd av tornadon men ingen människa skadad och inga djur dödad. Det var ju under den unga farmarfrun var inne i huset med sina 5 små barn och fick se först hur hönshuset flög bort som en papperssäck och sedan överdelen på den stora ladugården och alla de andra husen utom ett mindre hus där de hade majs och i det huset befann sej farmaren själv och lagade en traktor.
När Karl som blev kallad dit kom stod korna och åt hö på taket. Och nu har Karl varit där och lagat taket på boningshuset som också gick sönder. Och de har så mycket att göra så de många kreaturen får tak över sig.
Billy körde Anna och mig och jag såg på förödelsen på en landsbygd och i en stad. Jag har aldrig sett så förfärligt. En del farmer var alldeles borta bara en del bråte som låg kringspritt över hela farmen. En del var ladugårdarna en skrothög och huset stod kvar. Alla träd var splittrade eller kullvräkta.
I staden var det många hus alldeles borta, bilverkstad och mekanisk verkstad, en restaurang, butiker, brädbitar överallt efter ett hus fanns bara ett badkar. Det är så egendomligt att det kan ställa till. Så konstigt en stock hade precis gått igenom ett hus så det var ett hål på varje sida på ett ställe fanns några ägg och ett paket frasflingor kvar, det var allt. Huset var försvunnit.
En farm hade många hästar, där fanns två döda de andra var försvunna, ingen visste var.
För en gumma som hade en farm var var flera kor döda. Bilarna var sönderkramade som det varit tändsticksaskar och plåtdelar av bilar hängde på träden som var alldeles avskalade.
Ja det var så svårt att se förödelsen men det var ju en upplevelse och det var så nära Milton och Gennevieve. Det tog bara några takpannor från taket hos Markhams. Alla de våra leva fast de varit så nära som människor skadats och dödats.
Vi har stor orsak att tacka Gud för han bevarat oss, men alla som förlorat hem och anhöriga, kan undra varför.

Solnedgång över Båstad. Varm vårvind. Snusmumriken har kommit. 

Onsdagen den 16/4 2014

Eftersom jag älskar historia var det extra stora förväntningar när vi äntligen kunde bege oss till Boone hall plantage. Det var blå himmel och sol men lite bitande kallt trots årstiden.
Boone hall plantage och trädgårdar ligger i Mount Pleasant, South Carolina. Vi körde dit med bil från vårt hotell i Folly Beach.

När vi körde upp för allén såg vi de vackra och sagolika ekarna längst med sidorna av vägen.
Allt var vackert och historiskt. Framför parkeringen fanns ett litet bomullsfält, som ett minne från gamla tider då stora fält av bomull bredde ut sig runt plantagen.
Vi blev guidade inne på första våning av en historiskt klädd kvinna. Inne i biblioteket fick vi en historisk tillbakablick om husets olika ägare. Ännu idag är huset i privat ägo. Hon berättade även om att plantagen har används som inspelningsplats till filmer bl.a "Nord och Syd" med Patrick Swayze. Plantagen är den mest fotade i hela USA . Vid filminspelningen stängdes plantagen tillfälligt för allmänheten.

Plantagen har ett stort "Colonial Revival" hus (1933-1935) med typisk symmetrisk stor vit veranda med söderns charmiga gungstolar och 9 små slavhus på rad längst med ekallén byggda av rött tegel och en bedårande trädgård med vackra blommande växter.
Den historiska 1,6 km långa " Avenue of Oaks" planterades 1743 och består av levande ståtliga ekar som följer dig upp till grindarna till det charmiga ståtliga huset. Spansk mossa hänger från de gamla ekarna som skägg på gamla troll, fast inte fult utan vackert, grönt och sagolikt.

Den ursprungliga trähuset byggdes 1790 av John Boone. Marken var en bröllopsgåva från Elizabeth Boones far Theophilus Patey.
Huset som vi kan se idag byggdes av Thomas Stone, en kanadensare som köpte marken i början av 20-talet. Han byggde huset i "Colonial Revival-stil" och det är samma hus som vi ser idag.
Kvar finns även ett rökhus från 1750 och "Cotton Gin" huset (1853) .
Efter 7 olika ägare öppnades plantagen för allmänheten 1957 av McRaes som har gjort stora insatser för att bevara ursprungliga strukturer och trädgårdar.

Efter vår guidade tur i huset går vi omkring runt utanför det huset och i den vackra trädgården, där jag ser speciellt min mammas favorit blommor lysa rött och rosa, nämligen borstnejlikor i klara, modiga färger. Där växer även riddarsporre, azalea och fingerborgsblommor, precis som min mormorsmors barndomsträdgård. Vi går även in i de små slavhusen, som byggdes 1790-1810, som ger oss kunskap om hur det var att leva och arbeta på plantagen genom utställningar och ljudinspelningar. En viktig dokumentation om slavtiden, där Charleston var den hamn som hade mest skeppslaster med slavar från Afrika.

Vi åker sedan med öppen vagn runt plantagen och ser de vackra och rödprickiga" strawberry Fields" som breder ut sig i långa rader.
Plantagen är en levande plantage där bomullen inte är som förr den viktigaste inkomstkällan utan nu sår och skördar man andra grödor. En viktig gröda är odling av jordgubbar som plockas från april till juni. Vårsådden omfattar årligen tomater, squash, gurka, vattenmelon, sockermajs.
Det växer även persikoträd på plantagen.
Dessa grödor skördas under sommarmånaderna under toppen av South Carolina växtsäsong.
Nöjda och fulla med intryck beger vi oss tillbaka till Folly Beach och jag sover gott den natten.

 

15/4 2014

Idag ligger vi vid poolen vid Folly Beach med handdukar för det är lite molnigt och blåsigt idag. Det är en lugn dag eftersom vi hade ett fullsatt schema igår. Först åt vi frukost på hotellet sedan åkte vi in till Charleston för att besöka akvariet, där det fanns alla olika sorts fiskar, ormar, ödlor, havssköldpaddor, örnar, pelikaner, lemurer och uttrar. Clara köpte ett gosedjur, en lemur och var väldigt nöjd. Sedan var vi inne på Market street, där det var försäljning av alla möjliga souvenirer och lokala specialiteter. Vi åt lunch på ett café för att sedan besöka ett slavmuseum, det var intressant med all historia. Charleston var en central hamn under slavtiden och många laster av slavar transporterades till Charleston, för att sedan säljas till plantageägare och andra rika som behövde arbetare. Vi gick även en liten promenad i gamla stan och förbi det äldsta huset i Charleston, byggt på 1600-talet, Pink Pink House, sedan såg vi även ananasfontänen i Watergate park. Ananasen är en symbol för gästvänlighet. Efter detta statsbesök var vi trötta och åkte tillbaka till hotellet för att bada i vågorna. Utsikten från vårt hotellrum på nionde våningen är imponerande med havet och träpiren som sticker ut. Clara älskar vågorna och redan på söndagen när vi kom hit efter 4 timmars bilåkning slängde hon sig i vågorna som sköljde över oss. På kvällen samma dag spelade ett band, så det var lite väl livat på stranden. Nu efter helgen är det lugnare. Första dagen vi kom hit såg vi delfiner som lekte vid träpiren.

En annorlunda och spännande stadsvandring ger en historisk upplevelse eftersom Charleston vimlar med massor av historiska byggnader och bostäder i centrum. The Pink House, byggt mellan 1694 och 1712 av kalksten från Bermuda, är den äldsta stenbyggnaden i Charleston. Huset ligger vid 17 Chalmers street. Vill du ha lite svalkande skugga finns det i norra änden av Concord street vackra ekar i de anlagda trädgårdarna. Charleston är en populär inspelningsplats för filmer och TV pågrund av den historiska miljön i staden. Även författare har inspirerats av den magiska miljön här. Charleston Waterfront Park har en vacker strandpromenad, som i solnedgången färgar hamnen i skiftande nyanser. Här andas historia i arkitektur och trädgårdar. I den södra änden av parken ser vi en historisk träpir och strandpromenaden leder till spetsen av halvön med White Point Garden, en park där man kan se minnesmärken från inbördeskriget. Utsikten ut mot båtarna och hamnen är imponerande. Waterfront Park har utsikt över Charleston Harbor och erbjuder utsikt över Fort Sumter och Ravenel Bridge. Fort Sumter spelade en stor roll i upptakten till det amerikanska inbördeskriget. Fort Sumter erövrades av sydstatstrupperna 1861 under befäl av generalen P.G.T Beauregard. En promenad på Rainbow Row ger en upplevelser av bostäder längst hamnen från mitten av 1800- talet. Husen har återställts med hjälp av lokala arkitekter och konstnärer och är nu en rofylld gata, som ger de promenerande en vacker tavla. 

 

 

I parken kan vi se Charlestons ananasfontän, Pineapple. Denna exotiska frukt är en gammal symbol från början av koloniseringstiden och betyder gästfrihet. City Gallery, finns även här med lokala, nationella och internationella konstnärer. I hamnen kan man även se ståtliga kryssningsfartyg som passagerarterminal som Carnival Fantasy, som erbjuder veckokryssningar till Bahamas och Key West och Bermuda. Stora fartyg kommer även och lastar och lossar med olika containerlast vid Columbus Street Terminal och vid North Charleston Terminal. Vi har tänkt ett besök på South Carolina Aquarium där det finns omkring 6000 olika växter och djur från lokala och internationella miljöer och ligger i änden av Charleston Waterfront Park nära centrala Charleston. Det finns imponerande 60 olika utställningarna som täcker fem stora geografiska områden i South Carolina. Man kan se havslevande djur och vattenvarelser som lever i bergen. Här finns även Madagascar Journey, med sällsynta arter på Madagaskar, 70 procent av dem finns ingen annanstans i världen. l området Blackwater Swamp i utställningen Coastal Plains finns den sällsynta albinoalligatorn, som bara överlever några få timmar i vilt tillstånd. En av akvariets viktigaste uppgifter är att bevara Alabaster och andra hotade djur. Man kan besöka akvariets sjukhus för havssköldpaddor, där man tar hand om olika sköldpaddsarter. Skadade sköldpaddor som hittats längs kusten räddas och behandlas för att sedan släppas fria igen. Det finns en utställningen, Mountain Forest, där man kan se unga uttrar leka. Miljön liknar verkliga miljöer i South Carolinas Blue Ridge Mountains. Det finns ett vattenfall och en damm med lokala fiskarter, till exempel forell. Man kan även höra vacker fågelsång från bergsfåglarna i akvariet. l huvudhallen vid entrén finns en nästan 57 000 liter stor tank med färgstarka fiskar som samlats in från korallrev utanför South Carolinas kust. Vi kommer även att besöka vackra och historiska plantagen Boone Hall, som är den mest fotograferade plantagen i USA och skådeplats i många filmer.

Efter vårt besök i Greenwood och när det är dags för sonen att spela tennis mot Georgia college i staten Georgia mellan söderns kända städer Atlanta och kuststaden Savannah beger vi oss med hyrbil till den historiska och kulturella staden Charleston, som är den äldsta och näst största staden i South Carolina och residensstad i Charleston County. Staden ligger vid en vik av Atlanten som bildas genom sammanflödet av Ashley och Cooper floderna. När jag hör namnen Georgia och Atlanta tänker jag på den historiska och sorgliga kärleksromanen från södern, som fick mig att gråta som riktigt ung, Borta med vinden. Jag minns hur tårarna droppade ner på den enormt stora inbundna, bruna och guldiga boken som jag lånat av min morbror Lennart och som låg på mitt skrivbord för den var alldeles för stor och tung för att läsas någon annanstans. Jag fick pausa i min läsning för texten blev suddig av de salta tårarna. Mamma bar den varligt genom häcken när hon tänkte att det var nog en bok för mig. Jag minns hur tomt och tråkigt det kändes när jag väl hade läst boken och lämnat tillbaka den. Tur att min farmor kunde tipsa om mer kärleksromaner. Jag ångrar att jag inte bad om att få ärva den boken. Jag kan se mig själv sitta och läsa, rädd för att förstöra de tunna sidorna med mina tårar.

 

 

Jag läste om Georgiens heta sol som man skyddade sig mot med kapotthattar, slöjor och halvvantar, muslinsklänning med krinolin och saffiansskor köpta i Atlanta. Författaren till Borta med vinden skriver om att civilisationen i norra Georgia i grevskapet Clayton ännu var ny och den äldre och mera stadgade trakterna av södern såg ner på Georgias invånare där uppe i norr. Scarlett 0'Haras älskade Tara låg i just i Clayton och tvillingarna Stuart och Brent Tarleton , tvillingar på grannplantage, blev reglerade från just Georgias universitet, deras talang låg i att odla bomull, rida bra, skjuta träffsäkert, dansa väl och slå sig ut för damerna med elegans. Mitchell beskriver målande landskapet " det var ett flammande rött land,blodfärgat efter regn, torrt som tegelstoft i torka, det bästa bomullsland i världen. Ett vänligt land med vita hus, fridfulla plöjda fält och långsamma, gula floder, men ett land av kontraster, av skarpaste solsken och tätaste skugga. Plantageröjningarna och milsvida bomullsfält log mot en varm sol förnöjda och rofyllda. Där de slutade, tog de jungfruliga skogarna vid, mörka och svala till och med under hettans middagshöjd, hemlighetsfulla, litet olycksbådande".  

 

Charleston har en befolkning som uppgår till ca 120 000 invånare. Denna färgskiftande stad är känd för sitt historiska centrum med praktfulla trävillor och stenhus längst smala gator. Staden grundades 1670 och fick då namnet Charles Towne och är uppkallad efter Karl II av England. Många nybyggare kom från England, men Samhället grundades även av flera skeppslaster av nybyggare från de engelska kolonierna i Bermuda och den karibiska koloni på Barbados. Att bo i en kuststad var periodvis farligt för de första nybyggarna som fick se upp för angrepp från hav och land, både från Spanien och Frankrike (som båda överklagade Englands anspråk på området) och pirater. Runt 1793 blev bomullen South Carolinas stora exportvara. Bomullsplantagerna var beroende av slavarbete och även staden behövde slavar som arbetar som tjänstefolk, hantverkare, marknadsarbetare och arbetare. Charleston med sin strategiska hamn blev centrum för slavhandeln, där fartyg kom med afrikaner, som såldes på marknader och transporterades till söders plantager och de amerikansk engelska kolonierna. Vid mitten av 1800-talet var Charles Towne ett livligt handelscentrum, navet i den atlantiska handeln för de södra kolonierna. En viktig handelsvara var hjortskinn, som användes för att tillverka mäns på den tiden moderiktiga buckskinn- byxor, handskar och bokbindning. Jag läser om en intressant kvinna, som utbildade sig i London och kom hem 16 år gammal för att bli chef för 3 odlingar av färgämnet indigo nämligen Eliza Lucas Pinckney (1722-1793). Hon ändrade jordbruket i South Carolina, med hjälp av sin far och afrikanska slavar från Karibien genom odling och förädling av indigo, som producerade en tredjedel av det totala värdet av kolonins export före frihetskriget. Hon var den första kvinnan att bli invald i South Carolina Business Hall of Fame.