En flock
Det ska gå snabbt, annars går ögonblinkningen förbi och är över. Lyssna på flocken av fåglar, kraxandet som far förbi som något snabbt, i stunden innan skymningen, det rosa vackra, vackra ljuset som endast kan nå dig där ingen kan se eller känna. Kraxandet
är inget vackert men ändå livet, så snabbt att ingen paus är möjlig. Någon gång ska jag förklara det här. Lycka som bara du kan känna, nära ler du fast jag inte kan se dina ögon, väntar. Jag känner den lilla vackra vita pärlan som vilar nära
min hud, tillitsfullt.
Resan till Spanien 🚴♀️🚴♂️
Farmor och farfars tips är att hyra ett hus med swimmingpool och bjuda in hela familjen. Vi har gjort detta tre gånger nu och en vecka tillsammans i en liten pittoresk, historisk by som heter Moraira har gett oss många härliga och soliga minnen för
livet. Vi åkte några dagar innan resten av gänget kom och bodde på hotell vid havet!
När nu sommaren sveper iväg och börjar gå mot sitt slut, minns vi allt och gömmer tiden och platsen i vårt hjärta som en samling som ger kraft. Vi ler och timglaset fortsätter att rinna precis som regnet som orubbligt strilar ner nyckfullt vid start och
slut.
Idag ska jag gå upp på Pacaya
Idag ska jag gå upp på Pacaya som inte är så hög men som är en aktiv vulkan och har utbrott ofta. Får se om jag överlever. Annars har jag ju sett det vackra Guatemala och sedan kan mna vara nöjd. Jag tänker mycket på dem därhemma och så roligt det ska bli att komma hem. Idag ska jag skriva ett brev till Andreas som ju kan prata spanska lite. Carmen ska sedan rätta det imorgon. Kanske jag skickar det till Jakob också. Imorgon ska jag jobba på ett hem för utvecklingsstörda. Carmen och jag var på besök på två ställen i fredags. Först ett ute mot San Felipe. Det var en klinik med läkare och tandläkare och en skola med 500 barn. De hade nu skollov. De har ju det barnen till fram i januari. Carmen pratade med en dam där. Det var en mycket vacker trädgård med rinnande bäckar och blommor och palmer.
Även en stor tavla som speglade olika situationer i landet. Så gick vi den stora anläggningen i Antigua för utvecklingsstörda. Där var barn från 1/2 till gamla människor. Mycket rent och fint. Det drivs av medel från frivilliga utomlands och även donationer av rika här. Vi gick runt där. En dansk flicka jobbade där på småbarnsavdelningen. Så frågade Carmen om jag ville jobba där och efter att ha anmält ska jag börja på måndag em. Ska bara ha med kopia på pass och två kort. Spännande. Två veckor på em mellan 3-5. Så slipper jag läsa läxor! Får snart nöja mig med det jag lärt mig. Ska dock gå kvar på skolan 2 veckor till.
Just nu sitter jag på taket och äter frukost kl är 8.
4/11
Så har jag varit och skrivit in mej i Obras sociales del Hermano Pedro.Jorge hette mannen jag talade med. Jag ska börja imorgon kl 3! Spännande!
Det var det igår också minsann. Kl 1- 1/2 2 for vi med en liten skranglig buss till terminalen där vi bytte till en större lika skranglig. Vi var 30 personer som ville bestiga vulkanen Pacaya 3500 m. Det tog sin tid att komma till San Fransisco de Sales därifrån vi skulle gå. Vi for ut på carreteran och bussen gasade. Vi for förbi La capital och där var en hel det fabriker i utkanten. Många hade koreanska namn. Så var det slumbebyggelse och även fina villor. Mycket under uppbyggnad. Även ett stort område med absolut likadana små hus. Såg ut att innehålla 1-2 rum och kök. För de oftast stora familjerna med flera generationer. Så tog carreteran slut och ack en sådan väg! Vindlande, hålig med kratrar, smal och nedanför stup. För nu bar set uppåt hela tiden. I San Fransisco möttes vi av en hel hop guider med olika uppgifter. Vi fick information och efter att betalt 20 Q gav vi oss iväg. Resan kostade 60 Q. Vi hade 3 guider med. Här uppe var kaffeodlingar och mycket vackra blommor i alla färger. Luften var ren i motsats till Antiguas. Här växte också ett träd som de använde till att tillverka sina marimbas liksom en buske som krydda detas tequila, Arriba, arriba!
Svettigt men jag hade inga problem. Det var mest ungdomar men de pustade också minsann. Efter 1 tim march pustade vi ut. Där var en underbar vy över vulkanen Pacaya. Vi tog kort och fortsatte. Nästa anhalt gav en underbar vy över hela huvudstan! Så forsatte vi tills växtligheten tog slut. Först var det som en prärie och där betade 4 vackra hästar. De använder mycket hästar här. Vi mötte förresten 4 kor som var på väg hem. Här uppe började det bli kallt. Här står också ständigt 2 poliser, allt för säkerheten. De är mycket rädda om turisterna. Jag förstår bara inte hur det kan löna sig så biligt som allt är här. Nåväl nu återstod lavafälten. De var nästan svarta och täckte stora områden. Det var bara att följa guiden. Fruktansvärda stup och en liten stig! Arriba, arriba! Så kom dimman och så småningom röken från kratern. Det blåste iskallt men vid kratern var det hett. Den är nämligen verksam. 1998 kom ett utbrott och en grupp var på väg. Det blev snabb evakuering och alla kom ner välbehållna. Det dånade och rök svavelånga upp mot oss. Mörkt var det också. Lite konstigt men vi var trygga. Men vi skulle ner också! Första biten var hemsk. Sedan kom jag på att åka slalom i askan. Det var härligt i kolmörkret! En del hade ficklampor för så småningom kom alla stenarna. Efter några pauser för att tömma ut aska och sten ur skorna kom vi ner till växtlighet. Så tog vi oss med visst besvär sista timmen ner. Precis innan mål började det regna. Så andades vi
ut ! Det var ett äventyr. Jag pratade under turen lite spanska med 2 damer från Palma de Mallorca. De tyckte att jag skulle åka dit! Så var det en dam från Holland som hade visst besvär både upp och ner. Också amerikanare förstås men de var spänstiga. Hade nog varit med förr. Kl 10 var vi hemma och jag promenerade hem från busstationen utan problem. Många hälsade ”buenas noches”.
Konsigt har jag nte alls ont i benen idag. Det hade de som varit uppe på Agua.
Nu började en otrolig färd
Nu började en otrolig färd. Eftersom all trafik gick åt samma håll vad vi nu eller rättare sagt Don Leo tvungen att sega fram genom folkhavet där vi nyss gått.
Överallt stod bilar och att ingen blev överkörd var en gåta. Det gick ryckvis framåt och två gånger fick polisen med hjälp av Lars och Renée lyfta undan bilar en halvmeter, enda chansen för bussen att komma emellan!
Ja det var otroligt. Förresten jag fick syn på Sonia igen och hon vinkade. Jag köpte ett förkläde av henne vackert broderat i blått.
Så småningom kom vi ut på vägen igen. Det är otroligt så mycket barn här finns i alla åldrar. Halva befolkningen är under 15 år. Alla marknadsbesökare såg rena och fina ut.
Vi var som dammiga vålnader när vi kom hem. Renée pratade tyska hela vägen med de andra stackarn som bara haft mig innan.
3/11
Så väntar jag nu på mat igen. Vi blir så förskräckligt hungriga här. Jag ska sedan gå på en konsert i kyrkan La Merced klockan 7. Den här dagen har det varit varmt som sjutton. Jag har promenerat mest hela dagen. Gasen är slut för Emma så det blev dålig frukost.
Efter frukost gick jag och postade kort och sen till marknaden för att ta några kort och skicka till David. Får se var det bli för nu tog batteriet slut. Jag struntar nu i den gamla kameran. Jag köpte frukt också förstås och nu tvål. Den kostade 3,50 det var dyrt jämfört med frukt som jag fick mycket för en tia. Så tog jag ett kort på en pojke som var tolv och sålde bollar. Han var smart och vill ha fyra quetzaler för ett foto! Det fick han och var nöjd. När jag sedan kom samma väg efter 3 timmar stod han på samma ställe med sina bollar.
Jag gick sedan bortanför marknaden för att se på kyrkogården. Carmen har berättat hur mycket blommor som förs dit just den 1-2 november. Det var över förväntan vackert. Det var stora som mausoleer för de rika familjerna. De var översållade med liljor och andra vackra blommor. Så vad är en lång mur med kransar och blommor för det andra så att säga. Jag hittade en buske med utslagna julrosor att ta kort på. Där gick en del jobbare som hälsade. Senare igår fick jag veta att man ska guide med dit för säkerhets skull. Tur att jag inte visste det. Sen gick jag hem och kl 2 fick jag en god sallad. Då hade Sara och Pablo kommit tillbaka från La Ciudad. Pablo har varit där en vecka på semester hos sina kusiner. Det kunde han behöva och slippa tjatiga studenter. Efter städning och tvättning och lite rast gick jag iväg till Policia de turistas. Det är en byrå som tillhandahåller vakter som guider. Vi var ett antal som skulle gå upp till korset på höjden här ovanför. Så kom jag i samspråk med en tjej, 40 år kanske från Florida. Hon pratade på väldigt på amerikanska. Lite förstod jag och vi pratade en del. Hon var här över en weekend. Det tar bara 2-3 timmar från Orlando. Däruppe var en härlig utsikt över hela stan. Det var lite farligt här därför polisguid. Det var en härlig tur. Rene var på vandring upp på vulkanen Agua som är den högsta på över 4000 m. Han kom hem vid 6 alldeles slut och dammig. De hade gått upp till kratern. Det var det tyska gänget.
Farmor på vift 🏊♀️
1000 m till......mota bort demoner se det vackra och kraften i naturen!
You have enemies, good!
You have enemies? Good. That means you’ve stood up for something, sometime in your life.
Winston Churchill
I ask you to judge me by the enemies I have made.
Franklin D Roosevelt
Vi har idag gjort våra egna drakar
Idag är det nog sista oktober tror jag!
Dagarna flyter ihop. Det är tröttande med alla läxor. Imorgon ska vi fara iväg till en by som heter Santiago, för att se när det sänder upp sina drakar, som hälsning till de döda. Det är en helgdag idag och kyrkogårdar smyckas med massor av blommor. Många ljus och mycket processioner i och utanför kyrkorna.
Vi har idag gjort våra egna drakar för att sända iväg imorgon. Det ligger nog mycket i denna gamla Majased. Thomas hjälpte oss med drakarna. Han är specialist på det. Min blev jättefin och en annan Thomas tog kort på draken, Thomas och mig.
För övrigt är det nu på skolan en del nya. En pastor från Florida som heter Michael och en annan äldre dam som redan har ont i knäna efter att ha gått på dessa knaggliga kullerstensgator. Så en kille från New York. En rolig en. Han berättade att han brukar åka skidor i central Park. Så två nya ungdomar från Tyskland och en flicka från Italien som gått i skola i Borlänge för tre till fyra år sedan. På skidgymnasiet där Margaretas Maria går nu. Kvar är Lars från Österrike och två flickor från Tyskland.
Imorgon ska vi fara med Perobiguas buss för att se på när drakarna sänds uppifrån en indianby. En timme tar resan ungefär.Det ska bli intressant. Jag har ju inte varit utanför stan på tre veckor. Tänkte ta en promenad upp på ett berg där det står att stort krucifix. Spanjorerna gjorde allt för att hålla folket i schack. Men det blir på söndag.
Igår försökte jag igen med mitt visakort i automaten, men det gick inte. Men det går bra att ta ut på banken. Än så länge har jag inte gjort av med mer än 100 kr utom avgifter för skola och mat. Så har jag nu ätit god kvällsmat. Emma hade gäster som vanligt. Det var en brorson med fru och fyra barn. På förmiddagen var två nya mammor där med två barn var. Alla får mat.
Fredagen den 1/11
jag måste omedelbart skriva ner intrycken från denna dagen. Det är "Dia de Santos" som betyder helgonens dag. Som hemma men ack så annorlunda. Vi åt en rejäl frukost som Emma lagat. Hon är något återställd nu. Strax innan nio gick vi till Perobiguas buss som var parkerad vid kyrkan "La Merced". Chauffören heter visst Don Leo han också och är lagom fet. Han sitter väl jämt i sin buss. Men den här dagen gick det nog åt en del kalorier. Det var fullt i bussen. Från Perobiguavar vi René, jag, Lars från Österrike, 2 nya ungdomar från Tyskland. Pojken har ett otroligt rasta tovigt hår, men flickan verkar rar. Så var det Tim från New York och tre andra flickor från Tyskland. Det var folk från andra skolor, amerikaner. De fick betala, men för oss var det gratis. Vi skulle åka vid 9 men klockan blev nästan 10. Det skumpade fruktansvärt på stadens kullerstensgator men det var bara att slappna av och följa med. Vi får mot nordväst och hade en härlig vy över Antigua när vi får upp över bergen. Det var redan mycket folk i farten som dukade upp sina stånd ut med vägen. Vi kom ut på Pan America carreteran som går tvärs igenom hela Amerika. Thomas gasade på. Mycket trafik och värre blev det när vi närmade oss målet som var staden eller, el pueblo, Santiago. Den här dagen vallfärdar alla rättroende hit för att fira på den stora kyrkogården i utkanten av stan. Plötsligt efter långa diskussioner fick vi vända. Vi kom in från fel håll. Hela området var enkelriktat. Så småningom anlände vi. Bussen sniglade fram och det var otroligt att inte alla bilar hade sidorna kraschade.Många hade det. Har inte sett någon olycka en i trafiken. På något vis går det framåt. Ingen är otålig. Det hör till landets mentalitet. Ett arv från Maya kanske. Nåväl så fick vi en plats att stå på. Så hamnade vi mitt i en marknadsgata vars like ingen av oss sett. Den ringlade framåt och fullt av folk ute redan, i ungefär 3 km. Allt fanns att köpa till och med band med Disney filmer. Men det var inte det som var fascinerande.Det var den otroliga kommersen i matstånden. Det luktade ljuvligt överallt och rök förstås mindre ljuvligt. Här halstrades kött över tunnor med eld och grillades de mest kulminariska rätter. Majs rostades och tortilla bakades och såldes. Vid varje stånd trängdes en indian familj och hjälptes åt. Den här dagen är nog deras inkomst för hela året. Så kantades gatan av barriletes, drakar alla handgjorda av silkespapper i olika färger och med långa franssvansar.Hur mycket frukt, godis och nötter av alla dess slag. Så gick strömmen uppåt och så småningom nådde vi kyrkogården. Utanför vara underhållning av alla slag och inne på kyrkogården samlades alla dessa jätte barriletes. De väntade på vind och skulle liksom alla de mindre fara upp som en hälsning och hyllning till de döda. Det var runda jätte drakar på säkert 20 m i diameter. Det var otroligt. Mycket kostar konstfullt utsmyckade och med flaggor och emblem. Där var en mycket vacker som gjorts av böndernas organisation, en annan av ett idrottsförbund. En annan otroligt vacker av papper på Tikal och många symboltecken av mayakultur. Jag klättrade upp på ett monsuleum för att se bra. Där var folk överallt på alla monsuleumar och gravar. De var visserligen smyckade men blev illa åtgångna.
Så försökte man få någon drake att lyfta och alla höll tummarna. Det var karlar som sprang iväg med långa rep för att få upp dem. Det var lite dålig vind så när de damp ner gick ett sus genom folkhavet. Det var inte många som lyckades så min tid tog slut och jag måste hoppa ner. Jag hamnade i armarna på en förskräckt karl som undrade hur det gick. Så vandrade jag sakta tillbaka. Köpte en ballong och skickade upp min lilla barrelelo. En tanke med den upp till mina älskade. Så ligger det mycket i denna trösterika kontakt med de avlidnas andar.
Så stötte jag på de andra. Lars hade råkat ut för en ficktjuv. Han var dock snäll och tog endast kontanter. Lars märkte efteråt hur det hade gått till. De är mycket skickliga. Och varför inte. De måste ju också överleva. så tog jag några fler kort och köpte apelsiner. Var lite rädd för att äta vad som utbjöds. Ska börja sen när jag är ute och reser själv. Så hittade vi bussen men den startade 1 timme försenad som vanligt.
Lekstuga 🚴♂️🚴♀️
Veckans heta tips från farmor och farfar är att investera i en lekstuga om ni har möjlighet. Vi hade turen att få en av våra grannars stuga som det ej fanns plats för vid nytt poolprojekt.
Tusen och åter tusen fantasielekar i och utanför stugan. En låtsasvärld som stimulerar till fantasi och glädje, små, små minnen som göms som vackra skatter i minnenas arkiv och som plockas fram långt senare i livet med tacksamhet och kärlek med ett vackert
leende och ett befriande skratt. Det är det lilla till synes oväsentliga och självklara som är det mest betydelsefulla i livet.
Det är i leken vi utvecklas och blir kreativa människor så en liten lekstuga rekommenderar vi varmt!
Idag var René så snäll och mailade åt mig till Lotta
26/10
Så har gått ett par dagar igen.Svårt att tänka sig att jag har varit här snart två veckor. Bara åtta kvar. Spanskan börjar bli svår. Många oregelbundna verb. Har nu börjat med preteritum som är dåtid. Idag var Carmen ledig och jag hade en annan
lärare som hette Lucretia som betyder lycka.Hon var jättebra. Hade tre barn 6,11,13 år och hennes man dog i en olycka för två år sedan. Här händer mycket och medelåldern är låg. Så har René och jag gått en långpromenad i stan. Vissa ställen känner
man igen. Jag blev lite försenad till lunchen idag. Satt i parken för länge. Fick ett Mail från Lotta som inte fått brev ännu. Det var 10 dagar sedan jag skrev det första! Nåväl, de får vänta. Kanske jag ber René om hjälp att Maila.Har köpt fler frimärken.
Bäst att skicka alla kort så det kommer till jul.
Här sänker sig skymningen snap nu för klockan är 6. René lägger patiens och jag skriver.Snart luktar det mat. Imorgon blir det marknad och läxor. Idag tog jag ett par kort.Ska ta ut rullen imorgon och sedan byta till vanlig film för att skicka till
David. Vore roligt att få brev hemifrån men det kan ta tid. Köpte två bollar och två grytvantar av ett par indian barn. Pojken heter Edward. Kunde inte motstå.
27/10
Jag tror det är rätt datum. Klockan är kvart över 6 och jag kom just hem. Har varit på marknaden. Förundras över att just jag får uppleva allt detta! Det är som 10 Kiviks marknader! Jag köpte 1 melon, 2 avokados, 6 mandariner
och några små päron. Allt för en tia. Det är underbart att gå där och bara njuta och se. Överallt ropas det och många går runt med stora bördor, många indianer sitter med sina små barn och säljer hela dagarna.
Idag var René så snäll och mailade åt mig till Lotta. Bara helt kort så de vet att allt är bra. Så har jag skrivit en massa kort, bäst att skicka dom så de kommer till jul.
Ute på stan var det fullt liv som vanligt. En del turister också. Ingen vidare fylla tycks det, men jag ser ju inte allt. Annars läxor idag. Dessa verb!
Emma var hos doktorn och ska vila en veckande sin stukade fot. Så det var Sara som lagade middag idag. Mycket försenad men mycket god. Soppa, tortillas och friterad kyckling och pommes frites.
Tänker på alla dessa försäljare som nu ska fara ut till sina byar i kväll, kanske de sover vid sina marknadsstånd. Ikväll är det lördag och vi vrider tillbaka klockan i Sverige. Inte här. Här går solen upp på samma tid var dag året om.
28/10
Så är det Josses födelsedag. Klockan är 3 här så då har de firat klart för klockan är 10 hemma. De har ju vridit tillbaks 1 timme i Europa. Själv har jag nu firat med melon och lunch. Har promenerat 2 timmar och suttit i parken 1 timme. Precis när jag
kom hem gick René dit. Han vill nog gå ensam och inte släpa på en gammal tant. Jag gick förbi stadion. Där var ett liv. Utanför satt pojkarna i träden och på murarna. Inne spelades musik mellan målen, eller rättare sagt efter. Jag tog lite kort och
fortsatte sedan till en förort som heter San Felipe. Var inne en stund i den kyrkan. Där var mycket försäljning utanför. Mat, smycken, kärl och på andra sidan gatan var en stor marknad.
Kan ibland inte fatta att jag är här och får uppleva allt underbart
23/10
Klockan är sex på kvällen och kyrkklockorna kallar till mässa. Har nu pluggat 4 timmar här ute. Det är nu mörkt och René slutar 6 i skolan. Imorgon far Carmen till huvudstaden. Så jag är ledig. Får plugga verb mest hela dagen. De är svåra. Inte svårare att böja men svåra att komma ihåg. Många oregelbundna. Inatt och igår kväll regnade det våldsamt. Det var bra för att rena lite på gator och torg. Imorse var det lika fint igen i luften när jag gick till skolan.
Hann igår eftermiddag med en promenad mellan regnen tänkte ta en foto runda imorgon. Har diafilen i nu.
Tyskarna på skolan är svår pratade bara rabblar tyska på rasten. Jag vill inte prata engelska ens för då går de runt i skallen på mig. Jag tar det lugnt. Carmen är tålmodig. Har visat mina kort idag och berättat om barnen och vad vi gör. Hade med bilder från Lucia, påsk och midsommar. Hon tyckte jag hade ett fint hus. Hon är så söt Carmen.
Idag har det vimlat av folk till lunchen, tre nya ungar: Wendy, Cindy och Christian, bekanta till lill-Emmas mamma tror jag. Kan ibland inte fatta att jag är här och får uppleva allt underbart. Vädret, folket, skolan, bergen, stan, allt. Kanske delta i en cykeltur uppöver och runt stan på lördag. På fredag ska vi ut på turen med skolans buss. Får se vad det blir, spännande.
Postade en massa brev igår. Får se hur lång tid det tar för dom. Ska imorgon skriva till Frida, Felicia, Oscar och Sarah.
Så börjar det lukta mat. Det ska bli gott. Nya rätter hela tiden. Idag på middagen fick vi en god röra med morötter, potatis och god krydda och ris till. Ananas efteråt. Till frukost äggröra med skinksås väl kryddad.
Hasta manana Buenas noches.
Mår som en prinsessa!
21/10
Så har snart den här dan gått. Det går oerhört fort! Sitter här uppe som vanligt och njuter av alla ljud och de ljumma vindarna. Idag har det varit molnigt mest hela dagen. Det är bra för då blir det inte för varmt. Har tagit upp ett bord och suttit och
pluggat ett par timmar och ätit upp hela ananasen och melonen, har några mandariner kvar. Mår som en prinsessa!
Har skrivit brev till Erna och Kerstin som jag ska lägga på i morgon.
Igår fick vi Catamales till kvällen. Det är majsdeg med inbakad kött och inlindat i bananblad och kokta. Påminde om pitepalt. Gott var det och mätta blev vi. Sedan spelade vi memory med Pablo. Han är så glad åt René, behöver väl en pappa. Vi såg lite
på TV.
Jag har svårt att uppfatta vad Sara säger, hoppas det blir bättre. Poco un poco, säger Emma tröstande. Somnade tidigt igår. Sover gott. Steg upp vid 6. Efter frukost ute bestående av ananas och melon, gav jag mig iväg vid 7. Det var lugnt på stan. Jag
tog några kort längst min skolväg. Vid kyrkan nära skolan strömmade det ut folk efter första mässan.
Försäljarna satte upp sina stånd för att locka med allehanda läckerheter. Jag har nog tänkt banta idag iallafall.
Jag frågade en drickafarbror när nästa mässa börjar. Fick ingen tid, men han sa att de ringer i klockorna. Det gjorde det kvart i 9. Det strömmade in folk. Indianer, mestiser, vita. Bara jag europé tror jag.
Utanför satt en tiggarpojke med sin pappa. Jag gav dem 2 quetzalos och tog kort. Innan mässan började spelade 3 äldre män utanför på marimbas och flöjter. Det var härligt. Musiken i kyrkan var rytmisk, lite blandning av spanskt och indianskt. En kör som
sjöng så fint. Mycket böner och korstecken men fint. Alla gick till nattvarden även jag. Det var stort. Före mig gick en indiansk familj. Kyrkan var smyckad med blommor och mycket påkostad. Kanske de behöver det, kanske det är fel. Vem är jag att
bedöma.
Så tar jag farväl av denna dan och ska läsa en svensk bok tror jag.
Fåglarna sjunger och överallt spelas musik
19/10
Det måste vara vädret att man känner sig så glad fridfull nästan. Ingen människa kan ha det bättre än jag. Sitter här utanför mitt rum utomhus. Solen har väntat tills nu så det var mycket behagligt att gå på stan. Har postat brevet till Anna och tagit 1 rulle kort, ska se om jag hittar en fotoaffär. Vill se om det blir något att skicka hem. Så har jag nu fått jättegod middag. Receta de Carne con papas estilo cubano och pimientos.
Mormor Carmen bor visst här nu. Hon har 20 barn barn och 30 barnbarnsbarn.
Lilla Emma ropade ner mig till lunch. Hon ska fara med mamma hem till La Capital idag.
Vi har jobbat hårt idag, Carmen och jag. Det är fortfarande svårt för mig att hitta orden när jag pratar. Förstår dock mycket när de pratar sakta. Idag ska det visst komma två studenter hit. Emma luftar rummen sedan jag.
Sara har inget jobb på grund av mindre antal elever på skolan på grund av terrorismen, färre som reser från USA. Så drabbar det alltid i sista änden de fattigaste. Ska gå ner till skolan och betala så slipper jag ha så mycket pengar på mig. På stan är det livligt som vanligt jag är verkligen fascinerad av bussarna i alla färger och med någon slags konduktör som hänger utanför bussen och tjoar.
20/10
Sitter här uppe och det mörknar strax. Fåglarna sjunger och överallt spelas musik. Det är lördag. De skjuter med smällare då och då var dag. Hör finns tudligen alltid något att fira. Häruppe sitter nu också Rene 35 från Schweitz. Han kom igår och ska vara här ca 8 veckor, är ute på jorden rundresa i 2 1/2 år! Den du.
Vi var en promenad på marknaden idag och oj en sådan trängsel. Jag köpte en ananas, en melon och mandariner. Allt för under 10:an!
Ska äta det imorgon för att banta lite. Det var mycket varmt på dagen. Sara och Emma var också på marknaden och handlade mat för en vecka. Fick det hemkört.
Carmen och Pablo var hemma när vi kom hem. Hon virkar och virkar. Påminner om mormor Hildur.
Igår fick jag min film framkallad och kopierad på en timma. Allt för turisterna. Under tiden satt jag på en bank i centralbanken. Där överfölls jag av indianer bokstavligen. En pojke slog sig ner bredvid mej, han sålde flöjter. Två flickor stannade länge, en hette Teresa. Jag kan inte börja handla än då blir jag olycklig. Idag gick jag ut utan pengar och tog bara några foton. Objekt finns överallt. Vid parken ligger det gamla regeringspalatset. Antigua var huvudstad under spanjorernas tid. 1773 ödelade en jordbävning det mesta och huvudstaden byggdes 4 mil härifrån i Guatemala City. Nu blir det mörkt när som helst och lite kyligt och det luktar mat.
Friska vindar från Karibien
18/10
Är det inte längre jag varit borta!
Så mycket som hänt! Förra fredagen var jag ju hemma. Nå väl nu sover ni gott allihopa för hon är 11 på kvällen hemma.
Idag fick jag någon välling + ägg och rostbröd. Mycket gott. Emma gör inget annat än lagar mat. Nu när jag kom hem var fortfarande Gira och hennes familj här. De var på visit igår hos hennes svärföräldrar, när jag kom hem från stan.
Idag hittade jag banken Quetzal. fick bara växla 200 $ i taget. Utanför och innanför stod vakter med K- pistar. De såg vänliga ut. Har tagit kopia på passet och bär det på mig, rekommendation från skolan. Det är mycket varmt idag, men här uppe blåser friska vindar från öster och Karibien.
Tvätt från alla taken som torkar på nolltid. Har nu ätit lunch i sällskap av Alfredo. Försöker prata lite men det är svårt, väntar på undret. Carmen har en ängels tålamod. Glömmer orden så fort jag lärt dem. Måste nog läsa hela november också. Något jobb är nog inte aktuellt. Känns rätt ändå att vara här. Att västerlänningar är intresserade av deras land.
På torgen och i gathörnen står eller sitta små och stora barn med en korg för att sälja saker. De är i ålder med mina egna barn! Alla är klädda i det vackra tyger med mayamönster. Har inte handlat något ännu väntar så länge. Men alla frågar och vill sälja. Har köpt 20 frimärken och skrivit till Anna. Josses brev kom i lådan idag, så får vi se. Mycket god lunch med soppa och kyckling. Nu är det hett häruppe. Ska plugga nu ett par timmar.
Så sitter jag här uppe på taket. Solen kommer och går men det fläktar skönt trots +26˚
Sara visade mig till skolan idag. Hon jobbar där men har två veckors semester nu.
Pablo går redan i skolan, kanske förskolan. De är inte fattiga men utan lyx. Pablo som fyllde år idag fick fina presenter av sina kusiner. Bil och flygmaskin förstås. Har idag skickat över ett mail till Lottas adress, ska sedan skriva brev så fort jag orkar och hinner. Har pluggat med min lärare, som jag tror också heter Carmen. Jobbigt men roligt.
Onsdagen 17/10
Så sitter jag här uppe på taket. Solen kommer och går men det fläktar skönt trots +26˚.
Tvätten torkar här som överallt. Vad det tvättas, utan maskin men med soltork. Nedanför har jag grannarnas trädgårdar med en tupp som gal mitt på middagstid.
Klockan är två och middag serveras ett sa dom. Börjar lära mig lite redan.
Emma kom från marknaden halv 2 så hon kanske menar att hon börjar förbereda vid 1. Lilleman 3 var med. Måste fråga om hon bor här, trots att mamma Ana bor i stan med de två andra barnen. De var kvar igår men bara Gira och lillGira och Fernando och en vän till dom. De tre bakade hemlagade tacos med Emmas hjälp. Jättegoda! Jag åt två, Fernando 8. Det var skönt att lägga sig vid 9 och jag sov ganska gott trots att hundarna skäller på natten.
Idag gick jag ensam till skolan. Fick jättegoda pannkakor till frukost med sirap! Jag äter nog upp mig istället för tvärtom som jag trodde.
Carmen pluggade hårt med mig. Vid fika kom jag i samspråk med en österikare som var sjukskötare. Det var trevligt att prata engelska. En annan kille från Tyskland skulle ta sin sista långsemester innan han började jobba för gott. Det är även 3 tyska flickor på skolan.
Får se hur det blir med utflykter, lugnar mig lite. Har nu varit och betalat på skolan 60 dollar i veckan för rum och mat, 72 för undervisning, kanske lite mer då jag ju inte var här i måndags. Det är billigt i vart fall. Gick sedan en sväng för att betrakta allt. Det är otroligt vilket folkliv. Tittar bara ännu. Ska växla pengar i morgon.
I tre väderstreck höjer sig skogsklädda toppar som är vulkaner
Tisdag 16/10
Vet inte hur jag ska dokumentera!
Allt har trillat över mig. Sitter nu uppe på taket på familjens hus. Här är ett underbart väder. Lite moln och +23˚ ungefär. I tre väderstreck höjer sig skogsklädda toppar som är vulkaner. På en del sluttningar breder bebyggelse ut sig, på andra syns odlingar. I öster går La Carretera Panamericana, den stora vägen från Mexico och ner mot El Salvador och Nicaragua.
Jag anlände hit igår kväll vid 7-8 tiden åtskillligt försenade. Mycket på grund av kontrollen på Orlando i Miami i Florida. Jag tror vi fick visa passet 5-6 gånger, fylla i papper och visiteras. Långa köer och trötta tjänstemän. De är verkligen rädda amerikanerna. Det var lite nervöst med allt spring hit och dit. Jag fick dock hjälp av en en vänlig svart kontrollör att fylla i formulär. Jätte trötta kom vi så småningom ombord på 6111 till La ciudad Guatemala.
Jag satt jämte 2 tyska ungdomar som skulle stanna här 7 veckor. De hade varit i Mexico innan. Den långa resan från Madrid gick över förväntan trots 7 timmars flygning. Det var en jättestor maskin, aerobus kallas den visst. God mat 2 gånger och mest läste jag, sova var svårt. Så har jag då även fått se Florida.
Borde läsa min läxa men är nog för trött. Vi har ätit middag allihop här nere. De har så fint, dock ingen lyx. Kikade in i köket. Det var mycket omodernt och rörigt. Vi åt en god middag med soppa först och däri la vi ris. Sedan kyckling med grönsaker och potatis. Familjen består av: Emma som är mormor till Pablo som fyller 4 år idag. En liten gentleman som kom fram och hälsade i hand vid frukosten idag. Med vid middagen var dessutom 2 systrar till Sara, som är manma till Pablo. De två senare bor här i huset.
De två systrarna hade 2 barn var och bor i La Ciudad. Så det var livat.
Vid matbordet var det dock lugnt. Med vid middagen var också Emmas mamma Carmen som äter middag här men bor omväxlande hos sina 4 söner. Hon var så söt.
Farmor & Farfar på Kitchen&Table 🚴♀️🚴♂️
Baked fennel, saffron, tomato, mussels, crispy bread,
mashed potatoes with swedish västerbotten cheese
Underbar fisk med tillbehör, gott rött vin. Service snabbt och tryggt. Fantastisk kvällsutsikt över Malmö från skybar!
Rekommenderar denna restaurang som höstutflykt!
Sitter nu klockan 10 på ett flott hotell rum i Madrid
söndag kväll
Det är mycket jag hunnit med idag. Sitter nu klockan 10 på ett flott hotell rum i Madrid.
Hotell Mayorazgo mitt i stan. Hit blev vi skjutsade i en taxi buss från Barajas, så heter flygfältet här. Det tog 30 minuter i rusningstrafiken. Han körde fort, där det inte var stopp. Jag kikade ut och såg en del av Madrid. Imorgon blir vi hämtade klockan 10. Flyget till Miami -Guatemala city går 12:15.
Har ställ klockan på 06:30 för att äta frukost tidigt och sedan gå ut lite.
Just nu hörs stadens brus här utanför. Jag har mitt fönster öppet. Här är svensk sommarvärme. Allt har gått bra hittills. En härlig flygresa dock ingen spanska ännu.
Äppelskörd med farmor & farfar 🚴♀️🚴♂️
Lycka är när lilla Wilma kommer och hjälper till i trädgården!
Josse, Frida Felicia och Sarah skjutsade mig till Halmstad och tåget som gick 09:30.
Dagboken fick jag av Märta Persson. Så många som önskat mig lycka till så måste väl detta företaget avlöpa väl. Jag nämner någa: Naturligtvis mina underbara familjer, Lennart, Regina, David och Henrik, Britta, Cillan m familj, Vera och Stig, Helen, Rosa, Christer och Susanne, tjejerna på FTV i Smålandsstenar och Reftele, Inger i Fållinge, Lisbeth i Skogslyckan, Lena och Leena m.fl. Hos Olga var Felicia och jag och jag fick 100 kr, tidigare fick jag 500 kr. Felicia och jag firade kebab.
Igår kväll var jag bjuden till Lottas. Flickorna hade ordnat med tacos. Var så trött på fisk som jag har ätit hela veckan. Nu blir det spännande framöver med maten.
Idag skjutsade flickorna: Josse, Frida Felicia och Sarah mig till Halmstad och tåget som gick 09:30. Lite för sent gick det och i Laholm fick vi ta buss en bit och en halv timme fördenade till Malmö. Jag hade ju all tid i världen då mitt plan ska avgå 16:05.
I Malmö bytte jag tåg och for över bron till Kastrup. Här är ett folkvimmel av alla nationaliteter. Det verkar inte vara någon flygrädsla, trots olyckor och terrorism. På tåget satt jag mittemot två spanjorer. Förstod inte ett ord! Hur ska det gå?!
Plocka kaffe i Nicaragua
Så har jag då checkat in här på Kastrup och sitter nu och lyssnar på Bob Dylans nya skiva. David har spelat över den på band och i Ullared har jag köpt en freestyle.
Los caballeros
