amerikaresa

Jag skulle väl inte hoppa över hela veckan sen sist. I lördags var vi med Gennevive i Janesville och  såg Annas lilla hus men vi var inte inne.

I söndags var vi först i kyrkan sen åkte vi med Gennevive till en stuga som Markhams har vid en sjö några mil från Milton.

Det var underbart vackert väder och vi var där hela e.m. Vi åt middag där och de var där Arthurs och Bettys familjer också. Det var 4 juli, frihetsdagen som de firar i USA. Eftersom det var en söndag så firas den på måndag. 

Vi var ute en tur på sjön, Anna och jag. Det var så fint, runt hela sjön var hus och det var så många båtar ute nästan som det är bilar på vägarna och så var det en eller två som åkte vattenskidor efter båtarna. Även Patty åkte på skidor och Betty skulle försöka men så fort båten börja gå så låg  hon i vattnet efter 4,5 gånger gav hon upp. Det var en härlig dag sen på kvällen gick vi ner och satte oss mitt emot parken i Milton för att se raketerna de sände upp. Det var ett väldigt bombardemang och många av de små barnen blev rädda i början men de var så fina och en del var som stora vattenfall och det sista var USA flaggan. Kan inte fatta att de kan göra något sådant. 

På måndag reste Gennevive igen och på kvällen gick vi till Svanssons en stund. Förut hade Anna och jag bakat kakor som vi skulle ha med till Edith. Vi reste med bussen  till Rockford på tisdag och Carl mötte oss vid bussen. Anna gick och handla en del som behövdes och jag strök tvätten som Carl tvättat förut. Så på onsdag hade Edith sin cirkel, vi var 19 damer samlade, de flesta födda i Sverige, några här i landet men alla förstod och talade svenska. 

Emma Nyberg var ledare och läste en psalm och flera bad och så sjöng vi ” Här en källa rinner” Den börjar hälsokällan flydde ifrån nåden fram där vår Jesus blödde uppå korsets stam” och ”Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara”. Offret gick till över 30 dollar sen drack vi alla kaffe. Carl hade beställt sandwich och tårta. Anna hade bakat smörbakelser som var så goda och fick en strykande åtgång och även mina vaniljkakor uppskattades. Alla var glada och Edith var så glad att hon kunde få ha dem hos sig. Hon kan aldrig vara med nånstans annars.

Minnen finns kvar, så tydligt, klart. Jag lär av dig varje dag, varje stund. Du går vid min sida, sorgen blir hopp och en liten stund till i livet. Att inte berätta, vem orkar berätta om den sorg, den smärta som inte går att beskriva, ett sår så djupt, blir stumt. Jag såg det i dina ögon, din smärta blev min. Men minnen finns kvar när vi såg livet från den ljusa sidan. En kraft från en kärna där lyckan finns. Vänlighet, respekt och höga förväntningar att du är unik och speciell. Och det starkaste av allt kärlek som så självklart och så enkelt övervinner allt. 

Torsdag den 1 juli

Ja nu är jag hos lilla Anna igen. Kom hit i söndags den 27 juni. Det var den varmaste dag vi haft i år. 95 grader men i svenska blir det 35 också blåste det så förfärligt. Vi var på middag hos Hanna Linn, barn och barnbarn samt Edith, Carl och jag.
Så körde de hit och här inne var svalt och skönt. Så kom Esther och Martin en stund. De är de enda svenska här tror jag. Vi trodde det skulle bli en väldig åskstorm men hit kom det bara lite regn. Det behövs regn och det kom på sina håll.
Nu är det riktig fin Sverigesommar, lagom varmt och riktigt kyligt om nätterna.
Hade brev från Lennart igår, det är så roligt att få brev fast nu hade han ledsamma nyheter att Åke Sjöstrand hans arbetskamrat var död ifrån Ulla och de små barnen. Det var mycket svårt men han hade lidit så mycket och han var så ung. Det är underligt att de som är unga och har familj och ser ut att behövas som bäst får gå och gamla stackare som inget kan uträtta får leva. Vi förstår inte varför.
Idag har jag packat mina kläder för att sända iväg på posten.

We can live without religion and meditation, but we cannot survive without human affection.

 

Dalai Lama 

Vi gick ner till samhället ofta , jag minns vägen genom åkrarna, förbi grindstolparna på den lilla upptrampade vägen innan bron.
Vi gick , cyklade . Lärkorna sjöng , lyckligt, ivrigt. Det var varmt , ljummet och det kändes tryggt.
Vi gick över Nissan på den gamla träbron.

Jag tittade ner , gick försiktigt bräda för bräda. Springorna mellan brädorna blev bredare och bredare, mina ögon större och större , livrädd att falla ner i det svarta vattnet. Mamma log, förstod min rädsla, tryckte min hand. Över lättnad , kändes så varje gång.

 

Söndagen den 20 juni

Tiden ilar iväg. Jag har fått 2 brev från Sverige denna vecka och ett kort från lilla Carina.
Tänk vad vackert det är i Sverige nu då syrenerna blommar där hemma. Jag blir så hemsjuk ibland. Nu har jag varit här i Rockford sen jag sist skrev i min dagbok. Det har inte hänt något särskilt men vi har haft fint Sverige väder men i dag är det väldigt varmt och åskan har gått lite och något regn har vi fått men det har inte regnat på två veckor så vi behöver mer.
Idag är det farsdag och Betty, Bill och barnen kom och gratulerar far och vi har druckit kaffe.
Helmer Carls bror kom för middag. Det är så sällan han kommer.

I fredag hade en liten grupp gamla svenskar samlats här till bönemöte, vi var 12 med oss här.
De spela och sjöng, Glad i mitt sinne, Sjunga jag vill, Jesus är mitt allt hör mig till osv samt andra sånger. En av de gamla spela gitarr och sjöng några sånger. Så läste en av dem ur Bibeln också bad vi till Gud , det var mycket gott. Sedan koka jag kaffe och Edith hade bakat en kaka som vi bjöd på, enkelt inga problem att ha många sorters kakor inte.

I söndags var vi hos Armour och Ruth för middag.Vi satt ute i trädgården, det var så skönt.
Jag sitter härute också och syr.
Här går så många bilar på gatan. Jag satt i 10 minuter och räkna till 180. Varje dag ja många gånger om dagen går ambulans eller brandbilarna och tjuter så hemskt. Så här är inte tyst men man blir så van så en hör dem inte.

Vi har som vanligt varit i söndagsskolan. Nu måste jag gå ut lite för man svettas här inne.
Skönt jag får bo i källaren om nätterna. Där är svalt och skönt när det är så varmt.

Onsdag den 23 juni

Idag är det mulet och varmt men inget regn här ännu. igår var det väldigt varmt så jag svettades oavbrutet. Tornado varning men häråt kom den inte.
Signe och Ninnie var här. Vi satt och hade det trevligt medan Carl koka kaffe som vi sedan drack. Sedan kom Anna och Betty från Milton och stanna ett par timmar, det var så roligt.

Anna har köpt ett litet hus i Janesville, skall flytta i augusti när jag rest. Det blir ju inte så lätt men hon är ändå glad för det var nog det bästa.

Jag älskar det nya året , det känns som vår , lättnad och ljust . Några nyårslöften i smyg , känns hoppfullt. Ett djupt andetag , en snyftning , en torkad tår, livet känns värdefullt men så skört. Respekt och ödmjukhet , jag söker med ljus och lykta det självklara . Leendet , det som kom så djupt från hjärtat. Så stolt jag är, har jag en del av det som måste gå vidare , historien , cirkeln , allt går vidare , kärleken den enda urkraft som segrar. Allt är bara känslor , saknad och jag gråter. Filosofi hela tiden , dag och natt . Hittar jag några svar , kärleken , respekten , leendet , ömheten , vän skapen. 

Trött på att andras fotoalbum, vill leva mer i verklighet . En vän försvann , kanske tänkte det samma som jag . 

Läser mer , uppslukas av ett liv , en historia . Skuggor i paradiset.  Nu Kristin Lavransdotter , läste den en annan tid. Sedan blir jag djupt glad av Fröken Frimans krig , starka kvinnor och återigen vän skap . Människan är ett flockdjur vi behöver känna tillhörighet , känna att jag är någon , någon behöver mig, jag behöver någon.

Jag är i förundran att livet går vidare , att något går i arv , i en cirkel , en urkraft som huggit i sten. Känns tryggt trots tårar och saknad och jag jag kan le och känna tillförsikt . Allt finns kvar. 

Måndagen den 14 de

Så har det gått en vecka igen. I dag en vecka sen var vi på resebyrån i Janesville. Vi har tänkt på hemresan och så bestämde vi att resa med flyg hade annars tänkt ändra biljetten till båt, men tyckte nu att det blir enklast och minst besvär att ta flyg både för mig för Anna som ju skulle följt med den långa vägen till New York. Så nu blir det den 6 augusti på kvällen kl 7 från Chicago så är jag väl i Göteborg nån gång på lördag.
I tisdag hade kvinnogruppen picknick hos Anna i den vackra trädgården. Det kom 25 st damer med sina korgar med mat. De skulle äta lunch. Det var så vackert väder och nu hade pastorn kört dit stolar och de hade bord med sig och Anna hade en del så var det att förse sig. Det var så mycket mat, puddingar, sallader, bullar och kakor, kaffe, bär och frukt. Så alla hade trevligt fast de tyckte det var lite vemodigt att tänka det var sista sommaren Anna bodde där och de hade varit där så många gånger.
På onsdag kom Edith och Carl för lunch också Esther och Martin Svensson. Det var också så soligt. De talar ju svenska och Martin och Carl är uppväxta i samma trakt i Västergötland så de hade mycket gemensamt att prata om.
Så fick vi höra Billy Graham predika i TV ifrån Hawaii. Vi hörde honom även på måndag och tisdags kvällar. Det var bara tråkigt för mig att inte förstå men det var ju intressant ändå att se och höra honom och se allt folket och se hur de gick fram så många varje kväll och lämna sig till Gud.
Så följde jag med Edith och Carl hit till Rockford igen. Det har varit riktig Sverige sommar i denna vecka och inte har åskan gått sen i tisdagsmorgon, annars har det varit nästan daglig bombardemang.

Idag är det Pingst i vårdräkt, skön står lunden doftande och grön och tusen fåglar sjunga glatt uti dess kronor dag och natt. Naturens bok med öppna blad förkunnas oss Guds välbehag osv, så sjunger många idag.
Den gamla pingstsången sjöng min far alltid om Pingst sen min tidigaste barndom.
Och så underbar naturen är härute i Annas trädgård idag efter nattens regn och nu skiner solen. Buskar , blommor doftar rosor och pioner tävlar med Iris och många andra sorters blommor i alla färger.
Vi sitter här ensamma Anna och jag och har det så skönt. Jag kunde inte sova i natt. Det blev ett häftigt åskväder så jag somna inte förrän på morgonen och då försov jag mig så det blev försent att gå till kyrkan som börjar kl 10 och ingen kunde skjutsa oss.

Jag får väl börja där jag sluta sist. Anna och jag följde med Gennevive till Sankt Paul i måndags. Det är 55 svenska mil. Det regna lite på morgonen men blev lagom skönt resväder. Det är vacker natur i Wisconsin, vackra farmar, kullar och dalar om vart annat, sjöar och floder, skogar och berg.
Vi stannade på en plats för kaffe, de serverade där vi satt i bilen. Det hette Black falls , där var ett stort vattenfall. Sedan stanna vi på en farm, där Genni alltid stannar hos sin goda vän Paulin och hennes man Jad. De hade en stor hönsfarm mellan 7-8000 höns så två man har nog att göra att samla in och packa ägg.
Paulin hade också några fina hundar som hon säljer utom deras gårdsvakt. Där fick vi vila och dricka kaffe.
Sedan börja det mulna ju längre vi kom och blixtra och blev så mörkt. I ett par timmar såg vi hur himlen alldeles bara flamma i ett och så kom vi in i det värsta åskväder jag nånsin sett och så regna det så vi kunde inte se något framför förutom den föregående bilens baklyktor glimma lite och så blixtrarna som lyste upp.
Vägen blev en stor flod och så kom vi in i Sankt Paul och vattnet stod högt upp på bilhjulen men Gennevive vågade inte stanna heller för det kunde komma vatten i motorn. Många gjorde det och så kom vi äntligen till Albert street och vi fick stanna.
Vi fick sitta i bilen en stund innan vi kunde gå in men så sakta regnet och då var det skönt att komma in. Då var klockan nära 10 och det hade tagit 8 timmar. Åskan gick nästan hela natten då hade det kommit 7 tum regn.

På tisdag åkte Anna och jag med buss in till stan och handla så kom Genni och vi åt middag och så körde vi hem.
Genni arbetar på ett stort sjukhus i Minneapolis.
På onsdagskvällen var vi i en liten missionskyrka som Genni tillhör. Det var inte så många ett 20 tal men jag träffa de som tala svenska även där. Ett par hade nyligen varit i Sverige så jag fick liksom hälsningar. Det var så vackert i Sverige sade de, det var liksom vår där.

Ja på torsdagen reste vi med buss den långa vägen tillbaka till Milton. Bussen gick kl 9 från st Paul och vi var i Milton halv 6. Vi fick byta i Milwaukee. Men på onsdagskväll var vi och såg Minnehaha falls . Det var så väldigt storslaget nu efter regnet var det ju ovanligt mycket vatten. För 7 år sen när jag såg det hade det varit så torrt så det rann bara som ur en trädgårdsslang. I fredags var jag med Anna på söndagsskolgruppens möte hos en fru i Johnstown.

Igår var vi ute i trädgården och rensa och vattna. Det senaste hade vi inte behövt för det kom regn senast i går kväll. Vi sitter och ser så många olika sorts fåglar.
Två turturduvor sitter alldeles över våra huvuden och grabbas och flera små gula Kanariefåglar dricker vattnet i fågelbadet. Sedan är det små röda fåglar som sjunger så vackert.
Så gick vi över gatan och hälsa på Schroders. Det är Barbaras svärföräldrar och de bjöd på kaffe. Och så börja det åska och regna så väldigt igen.

Man måste själv skaffa sig mod, andra gör det inte.

 

Nu har äntligen snusmumriken kommit tillbaka , jag ser det på ljuset, det magiska, och känner det i luften.

Precis som fåglarna som kvittrar lyckligt lockas han hit. För att känna lite andrum, frid, värme, lättnad. För att se ljuset och hoppfullheten.  Förmågan att ta ett djupt andetag och släppa taget en kort sekund. Ett försiktigt leende. 

 

 

Ja nu har det gått 2 veckor sen jag sist skrev i min dagbok. Det är 12 veckor idag sen jag kom hit. Har varit i Rockford sen den 19 de maj då Martin och Esther Svensson skjutsa mej dit. Anna var också med och vi hade så trevligt tillsammans. Så åka de tillbaka och jag stanna hos Edith så Carl fick arbeta på Farmen. Det blev så så varmt och fint och rosorna börja blomma.

På söndagen var jag i kyrkan. Det är så roligt i söndagsskolan där allt är svenskt.
Men det är underligt att det kan bli så varmt ett par dar kunde jag inte gå ut och inne var ju lika varmt men så kommer åska och regn. Då blev det skönare. Jag var ute och satte petunia- plantor och rensa. Pionerna blomma så väldigt vackra.

I måndags kom Aldur med familj. De flyttade från Kalifornien till Virginia stat vid sjön. Det var ju inte så roligt för de hade så vackert hem där och så många goda vänner som var svenskar, men det var ju så roligt att träffa dem. Folke Eriksson skjutsa dem först till Milton så till oss i Rockford.
De var så glada och de små flickorna Jenny och Elisabeth var så söta och rara.

Ja så var vi på födelsedagskalas hos Missis Jansson och Edith kunde följa med. Det var ju lite besvärligt men det gick och hon var glad att kunna gå. Det var väldigt roligt. Signe Larsson, Mannie och Ellen var där. Fru Janssons dotter var hemma och ordna för oss. Födelsedagsbarnet var 84 år. För 7 år sedan var jag hos henne på födelsedagen första veckan jag var här i landet.
Ellen hennes syster som var med är 89 och hon läste upp så många vackra verser ur gamla goda sånger. Hon har ett sådant minne och vi sjöng och hade det så trevligt. Senare kom Carl och vi fick kvällsmat också innan vi gick hem. De hade så många små svenska flaggor på bordet till min ära. Så kom sonen med familj. De skall åka till Sverige nu till veckan.

Ja så var vi i kyrkan idag och sen åka vi hit till Milton. Här är så vackert i trädgården. Buskarna blommar och andra blommor också, alldeles fullt. Överallt runt den stora fina gräsmattan.
Doris med familj var hemma. Så kom Amour och Ruth och flickorna från Rockford och vi satt ute och hade en fin picknick. Det hade varit kallt ett par dar men nu sken solen så varm igen.

Och nu är det måndag som är dekorationsdag och helgdag här. Alla gravar smyckas och på alla soldaternas gravar var en liten flagga och i nästan alla hus har de en flagga utanför. 
Vi var vid Arthurs grav igår kväll.
Idag på morgonen var vi och såg på paraden, det var så väldigt fint. Det var flera olika grupper som bar flaggor och så högskolornas musikkår spelade. De var klädda i ljusblå uniformer. Så var det pojk och flickscouter och flera andra grupper.

Ja, nu skall Anna och jag följa med Gennewive till Sankt Paul och Minneapolis i Minnesota. Det blir intressant. Vi stannar ett par dar har vi tänkt och åker buss hem igen på torsdag.

 

 

 

I am no bird; and no net ensnares me; I am a free human being with an independent will. 

 

 

 

 

 

 

"Peace is the first thing the angels sang" .